- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
787-788

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gasmaskin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

787

Gassanider-Gasser

788

macher närstående, framstående kyrkomannen och
teologen Joachim Christian G. (1776- 1831),
f. 1813 i Breslau, d. 1889 i Heidelberg, blef
1846 e. o. professor vid universitetet i Breslau,
1847 e. o. och 1855 ord. professor i Greifswald,
1862 i Giesser och 1868 i Heidelberg. G.,
som af Schleiermacher och Neander mottagit
sina starkaste intryck, var en frisinnad
teolog med utprägladt förmedlande tendenser,
en ifrig förkämpe för evangeliska unionen
(se d. o.) och en vetenskaplig författare af
sällsynt flit. Bland hans skrifter må nämnas
en serie bidrag till den grekiska kyrkans, då i
mycket nästan okända, historia (t. ex. Symbolik
der griechischen kirche 1872), vidare Georg
Calixtus und der synkretismus (1846) och framför
allt Geschichte der protestantischen dogmatik
(4 bd, 1854-67) och Geschichte der ethik (2 bd,
1881-87). E. Bg.

Gassanider (Gasanider, Gazanider), arabisk
konungasläkt, härskade i Hedjas och en del af
Syrien från l :a årh. e. Kr. till 637, då deras
rike, efter de kristnes nederlag vid Jarmukfloden
(636), förenades med kalifatet. Gassaniderna
antogo i 4 :e årh. kristendomen och tillhörde
sedermera den monofysitiska riktningen. De voro
vasaller under östromerska riket och utmärkte
sig ofta under dettas strider mot perserna. Jfr
Nöldeke, "Die ghassa-nischen fursten aus dem
hause Gafnas" (1887).

Gassendi [gasä’di 1. gasä’di], Pierre, fransk
naturforskare och filosof, f. 22 jan. 1592
i Champ-tercier vid Digne, d. 24 okt. 1655 i
Paris, blef, sedan han egnat större delen af
sitt lif åt det andliga kallet, 1645 utnämnd
till professor i matematik vid College royal
i Paris. G. var en af de få personer, som
observerade Mer-kurius-passagen 7 nov. 1631. I
den astronomiska teorien var han en anhängare af
Cop-pernicus och bidrog mycket till spridningen
af dennes åsikter. G :s biografier (öfver Tycho
Brahe, Coppernicus, Ke-giomontanus m. fl.) äro
af högt värde. - Äfven i fysikens historia
intager G. ett framstående rum, i synnerhet
genom sin verksamhet för spridandet af Galileis
läror. Dock gjorde han äfven själfständiga
experiment öfver kroppars fall och förklarade
alldeles riktigt den företeelsen, att kroppar,
fritt nedfallande utefter masten på ett i rörelse
varande fartyg, bibehålla parallel-lismen med
densamma. Äfvenså bevisade han experimentellt,
att fortplantningshastigheten är densamma för
höga och låga toner. -’ G. tog Epikuros’ lära
och personlighet i försvar i sitt hufvudarbete,
De vita, moribus et doctrina Epicuri (1647),
och utgaf ett Syntagma philosophiæ Epicuri
(1649). Hans eget Syntagma philosophicum utkom
först efter hans död i Opera omnia (6 bd,
1658). Cartesius’ filosofi kritiserade han i
stridsskriften Disquisitiones anti-cartesianæ
(1644). G. söker vara erfarenhetsfilosof och
häfdar gentemot den cartesianska rationalismen
våra begrepps empiriska uppkomst, men hans
ställning såsom katolsk präst nödgade honom
till kom-

promisser med kyrkans lära, hvarigenom han
af-hölls från ett konsekvent genomförande af
sina principer. Sin största historiska betydelse
har han genom återupptagandet och utbildningen
af den antika atomteorien, som sedan blifvit
en så fruktbar arbetshypotes för den moderna
naturvetenskapen. G. var en beundrare af Galilei,
och de grundsatser, på hvilka han bygger sin
filosofi, röja inflytande af denne. Han utgår
från, att intet kan uppstå ur eller blifva
till intet; därför måste det finnas något, som
består under alla förändringar. Skola dessa
sistnämnda ej blifva oförklarliga, måste det
oföränderliga, materien, vara en mångfald
af odelbara element, atomerna. Matematiskt
kan delningen fortsättas i det oändliga, men
fysiskt har delningen bestämda gränser. Alla
förändringar förklaras genom atomernas rörelser,
alla orsaker äro därför rörelseorsaker och
måste därför vara materiella. Äfven själen måste
därför, för så vidt den kan inverka på kroppen,
vara af materiell natur (den vegetativa och
senterande själen). Under det att Cartesius
lärt oföränderligheten af rörelsens kvantum,
korrigerar G. denna teori, under inflytande
af Galilei, till närmare öfverensstämmelse med
den moderna teorien om kraftens bestånd genom
att göra gällande, att det är rörelsetendensen
(impetus), ej rörelsen, som är konstant. Likaså
gör han ett framsteg utöfver Cartesius’ lära
genom att införa begreppet molekyl såsom en
förbindelse af atomer. Med den strängt mekaniska
uppfattning, som denna atomlära innebär, bryter
han dock genom att antaga, att atomerna äro
skapade af Gud, hvilken också hos människan på
öfvernaturligt sätt inplantat en rent andlig
själ (anima rationalis 1. intellectus). Den
cartesianska dualismen mellan andlig och
kroppslig verklighet införes sålunda af G. inom
själen själf, som sålunda söndras i en materiell
och en immateriell del. Dessa kompromisser
medförde emellertid den fördelen, att kyrkan
försonades med atomläran, så att naturvetenskapen
blef oförhindrad att på sitt område använda
dess hypoteser. A. L-n. (B-d.) S-e.

Gassendi’st, anhängare af G a s s e n d i s
(se denne) läror.

Ga’ssenhauer (ty., förr gassenhawerlin, af gasse,
gata), slagdänga; under 1500-talet i Tyskland
benämning på muntrare folkvisor.

Gasser. 1. H a n s G., österrikisk bildhuggare,
f. 1817 nära Gmünd, d. 1868 i Budapest, var
son af en fattig snickare, som tillika var
träsnidare, och måste under sin uppväxttid
vakta boskapen och arbeta på faderns
verkstad. Där täljde han helgonfigurer,
som väckte uppmärksamhet. 1838 bereddes
honom tillfälle att komma till Wien, där han
inträdde som lärjunge i konstakademien. Från 1842
lefde han en följd af år i München. Där utförde
G. särskildt en mängd porträttstaty etter och en
berömd grupp af Schnorr v. Carolsfelds döttrar
samt en Knytnäfskämpe i kroppsstorlek (i Wiens
konstakademi). Till samma tid hör ock en statyett
af Jenny Lind, hvars bekantskap G. gjorde i
Kaul-bachs hus. Återkommen till Wien 1847, fick
han uppdrag att utföra statyer och allegoriska
figurer för den nybyggda Karlsteatern. I 1848
års politiska oroligheter tog G. liflig del;
under oktoberstriderna stod han bland kämparna
på barrikaderna i Leopold-stadt, och när sedan
lugnet åter inträdde, var (j. en populär person,
som lyckliggjordes med uppdrag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free