- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
829-830

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gavarnie ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ge., latinsk förkortning för Germania
och Germanicus.

Ge [ge], grek. myt. Se Gaia.

Ge [ge], Nikolaj Nikolajevitj, rysk målare, f. 1831
i guv. Kiev, d. 1894, härstammade från en
fransk släkt Gay, studerade vid universiteten i
Kiev och Petersburg, men öfvergick 1850 till
konstakademien, där han fick guldmedalj för sin
tafla Spåkvinnan i Endor visar Samuels skugga för
Saul
och ett 7-årigt resestipendium. Hans mest
berömda duk torde vara den i Tretiakov-galleriet
i Moskva befintliga Peter den store och
tsarevitj Aleksej
. Bland hans öfriga alster
märkas Katarina II vid Elisabets graf och
Pusjkin i Michajlovskoje samt utmärkta
porträtt af Herzen, Nekrasov, Turgenev,
Saltykov, Kostomarov, L. Tolstoj
m. fl. Hans
bekantskap med L. Tolstoj (1862) gaf hans
konst en starkt religiös prägel, som yttrade
sig i en mängd arbeten med bibliska stoff,
särskildt ur Jesu lif: Kristus i örtagården,
Hvad är sanning? (Pilatus), Samvetet (Judas),
Nattvarden, Domens afkunnande öfver Kristus och
Korsfästelsen. G. utförde äfven illustrationer
till L. Tolstojs "Hvaraf människorna lefva"
samt byster af Bjelinskij och L. Tolstoj.
A-d J.

Geaster, Jordstjärna, bot.,
släkte af fam. Lycoperdaceæ bland
gasteromyceterna. Peridiet delar sig vid
mognandet i två skal, af hvilka det yttre i form
af en stjärna med spetsarna stödjande mot marken
upplyfter det inre runda skalet. Detta är försedt
med en fin mynning, genom hvilken sporerna,
vid tryckning på det inre elastiska peridiet
(exempelvis genom fallande regndroppar),
utkastas. Jordstjärnorna växa här och där i
skogarna. G- L-m.

Geatas, angls. Se Beowulf,
sp. 1396.

Gebal [ge-], stad. Se Byblos.

Gebauer [ge-]. 1. Kristian David G., dansk
målare, f. 1777 i Schlesien, d. 1831 i Aarhus,
flyttade som barn till Kristiansfeld och blef
dansk undersåte. G. studerade vid konstakademien
i Köpenhamn och egnade sig åt landskaps- och
djurmåleriet. Dock målade han i sina yngre
år icke få scener ur krigar-lifvet. 1813-14
reste G. utomlands och bevistade slaget vid
Dresden. 1815 blef han medlem af akademien
och var därefter verksam först i Köpenhamn,
därefter i Aarhus. G. komponerade sina
bilder med lätthet samt återgaf djuren med
lif och karaktär. Hans målningssätt är starkt
påverkadt af galleristudier efter de holländske
mästarna. G. är representerad i Köpenhamns
konstmuseum af Slädfart i trakten af München och
ett djurstycke. Han utförde äfven teckningar och
raderingar. Ph. W. (G-g N.) 2. Johan Christian
G.
, den föregåendes son, dansk musiker, f. 1808 i
Köpenhamn, d. där 1884, elev af Kuhlau och Weyse,
blef 1846 organist vid Petri kirke och 1859 vid
Helligaandskirken, var dessutom 1866-83 lärare i
harmoni vid konserva-toriet i Köpenhamn och fick
1876 professors titel. Han komponerade flera
häften intagande sånger för barn (Börnesange,
1844 ff.), skolsånger, romanser,
andliga sånger (bl. a. en vacker
melodi till Brorsons psalm "Den store,
hvide flok"), pianostycken m. m.,
utgaf vidare en pianoskola och smärre
musikteoretiska läroböcker samt öfversatta
Richters harmonilära och Lobes "Musikkens
katekismus". G:s sånger utgåfvos samlade 1870.
E. F-t.

Gebauer [ge-], Franz Xaver, tysk musiker,
f. 1784 i Schlesien, d. 1822 i Wien, blef
1816 kordirektor vid Augustinkyrkan i Wien,
höjde de därstädes sjunkna musikförhållandena
och grundade 1819 de förträffliga "concerts
spirituels". Han var vän till Beethoven.
A. L.*

Gebauer [ge-], Jan, tjechisk språkforskare,
f. 1838 i Böhmen, d. 1907, blef 1874 e. o. och
1881 ord. professor i slavisk filologi vid Prags
universitet. Han utgaf gammaltjechiska skrifter
och författade betydande lingvistiska arbeten,
bl. a. Hláskoslovi jazyka ceského (Tjechiska
språkets ljudlära, 1877) och Mluvnice ceská
(Tjechisk grammatik, 2 bd, 1890), början
till en stor historisk grammatik öfver det
tjechiska språket (I. Ljudlära, 1894). Af G:s
förträffliga ordbok öfver gammaltjechiskan,
Slovnik starocesky, som började utgifvas 1903 af
bömiska Frans-Josef-akademien, medhanns till hans
död något öfver hälften. Bland hans litterära
publikationer af gammaltjechiska skrifter
märkas "Walter a Grizelda" (1877), "Fysiologus"
(s. å.), "Tristram" (1879), en gammal öfv. af
Marco Polos skrifter (1887), "Zaltar (psaltare)
Wittenbersky" (1880) och "Kniha Rozmberska"
(1880, en gammal lagsamling, som tillhört
Peter af Rosenberg). Mest bekant för den lärda
allmänheten är G. genom sina många skrifter
på tjechiska och tyska rörande Königinhof- och
Grüneberghandskrifterna, hvilkas ålderdomliga
äkthet, länge segt försvarad och omstridd, G. ur
olika synpunkter med öfvertygande bevis vederlade
(särskildt i "Archiv fur slavische philologie",
bd 11 o. 12). A-d J.

Geber [ge-], eg. Abu Musa Djabir l. Djabir
ben Haijan ben Abdallah
, arabisk kemist,
föddes, enligt den sannolikaste uppgiften,
i 8:e årh. i Tarsus eller Kufa och dog 776. De
under hans namn kända arbetena kunna indelas i
sådana, som omnämnas af arabiska författare,
och sådana, hvilka dels i manuskript, dels
i tryck förvaras i Europas bibliotek. Den
arabiske historieskrifvaren Fihrist uppgifver
titlar på ej mindre än 500 afhandlingar af
G., men för öfrigt känner man ingenting om
dessa. Arabiska manuskript med hans namn finnas
förnämligast i Leiden, Paris och London; dessa
ha dock ännu icke underkastats en vetenskaplig
granskning. I Vatikanen, Leiden, Oxford och
annorstädes förvaras latinska handskrifter,
bärande hans namn. Hans i tryck utkomna skrifter
äro delvis ytterligt sällsynta; de viktigaste
af dem äro Summæ perfectionis magisterii in
sua natura libri IV
(1682), De investigatione
perfectionis metallorum
(1562), Testamentum och
De fornacibus construendis (1545). Huruvida
dessa editioner återgifva G:s egen text
oförändrad eller om i dem tillagts senare
upptäckter är icke hittills undersökt. Emellertid
är den allmänna åskådning, som genomgår dem,
efter all sannolikhet fullständigt originell
för G. Enligt denna äro metallerna sammansatta
af samma enkla beståndsdelar och kunna genom
tjänlig behandling småningom förändras till
alltmera fullkomliga metaller. Denna teori är
ytterst klart och logiskt ut-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free