- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
843-844

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ge'ez-språket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de franska sändebuden till Sverige och
sagts "liksom kröna hans föregående lefnads
sträfvanden". Han utgaf äfven 13:e delen (1890)
af nämnda verk, innehållande instruktionerna
för Frankrikes ministrar till Danmark, samt
några bref från Axel Fersen d. y. till lady
Foster (i "Revue d’histoire diplomatique",
1888). Genom dessa arbeten bidrog G. mer
än någon annan samtida utländsk författare
att göra Sveriges nyare och nyaste historia
känd utom Nordens gränser. Bland alstren
af G:s öfriga skriftställarskap, hvilket
utom historia omfattade politik, arkeologi,
litteratur, skön konst, bibliografi och
pedagogik, må nämnas
Lettres inédites de la princesse des Ursins (1859),
Rapport au ministre sur les études historiques (1867),
Marie-Antoinette. Correspondance secrète (1874, jämte von Arneth) samt
Rome et les barbares. Étude sur la Germanie de Tacite (1874),
L’école française de Rome, ses premiers travaux (1884),
Antiquité classique,
Moyen âge (s. å.),
Madame de Maintenon (2 bd, 1887)
och några postumt utgifna
Études italiennes (1898).
1855 blef G. led. af K. samf. f. utg. af
handskr. rör. Skandinaviens historia. Han
invaldes 1874 i Franska institutet och 1884
i svenska Vitt. hist. o. ant. akad. I Uppsala
universitets jubelfest 1877 deltog han såsom
representant för Sorbonne.

J. M–r.*

Geffroy [ʃefrωa’], Gustave, fransk
konstförfattare, f. 1835 i Paris, har varit
flitigt verksam som kritiker i tidskrifter och
tidningar och gärna uppträdt till försvar
för nya konstriktningar samt skrifvit
La vie artistique sedan 1892,
L’Œuvre de Gustave Moreau (1900),
Daumier (1901),
Eugène Delacroix à la chambre des députés (1903),
L’œuvre d’Eugène Carrière, samlingsverket
Les musées d’Europe (hittills 6 dlr).
G. har äfven skrifvit Parisbilder och reseskisser.

G–g N.

Gefion, nord. myt. Se Gefjon.

Gefion, veckotidning, utgifven 1832, n:r 1–9
i Lund, återstoden i Malmö, sedan akademiboktryckaren
vägrat trycka den "i anseende till den karaktär den antagit".
Bladet, redigeradt af teol. docenterna N. O. Ahnfelt
och J. H. Thomander, behandlade i synnerhet
"de akademiske fäderna" och väckte betydligt
uppseende genom skärpa och öfverlägsen kvickhet.

H. W.*

Gefjon (Gefion), nord. myt., en af asynjorna. I
den äldre Eddan nämnes hon blott i Lokasenna, där
Loke förevitar henne en kärleksförbindelse och
Oden förklarar, att hon vet allting lika väl som
han. Snorres Edda säger, att G. är mö och henne
tjäna de, som dö såsom mör, hvilket är drag,
som tillkomma den romerska mytologiens Diana,
hvars namn på isl. öfversattes med G. Af en mö
åkallas G. i Volsa Þáttr. Hon kom enligt Snorre
till konung Gylfe i Svearike, hvilken skänkte
henne ett plogland så stort, som fyra oxar kunde
upplöja på ett dygn. Hon hämtade då från Jättehem
fyra oxar, som voro hennes söner med en jätte;
dessa spände hon för plogen. Men plogen gick
så djupt, att landet lossnade och oxarna drogo
det västerut i hafvet. Där satte G. landet och
kallade det Seland. På det ställe i Sverige,
hvarest landet hade blifvit borttaget, vardt
sedan en sjö, som kallas Mälaren; och fjärdarna
ligga i Mälaren på samma sätt som näsen på
Seland. Liknande sagor förekomma flerstädes,
den äldsta om Dido. Enligt den historiserande
Ynglingasagan blef G. sedan gift med Odens
son Sköld.
– Namnet G. säges af A. Kock (i "Zeitschrift
f. deutsches altertum", 40, s. 196) vara
sammansatt af geð, "lusta", och fiá,
"hata", och alltså betyda "den kyska".

Th. W.*

Gefle, stad. Se Gäfle.

Gefleborgs län. Se Gäfleborgs län.

Gefle–Dala järnväg. Se Gäfle–Dala järnväg.

Gefle–Ockelbo järnväg. Se Gäfle–Ockelbo järnväg.

Gefle-ån. Se Gafle-ån.

Gefliden, kronopark i Norsjö socken och revir,
Västerbottens län. Areal 1,328 har. Enligt k. br.
28 mars 1877 skulle öfverloppsmarken n:r 27 bibehållas
i kronans ego och förvaltas såsom kronopark. Namnet
fastslogs af Skogsstyrelsen 22 juni s. å.

G. Sch.

Geflügelte worte [ge-], ty. Se Bevingade ord.

Gefn, nord. myt., ett Frejas binamn, som
sammanställts dels med angls. geojon, fnsachs,
geban, "haf", dels med verbet gifva. Jfr Gefjon.

Th. W.*

Gefreite [gefra’jte], ty. ("fritagna", näml. från
vissa förrättningar), krigsv., kallas i tyska
och ryska arméerna soldater, hvilka, med något
högre aflöning än det öfriga manskapet, utgöra
en högre klass af detta och i mån af behof
förrätta underbefälstjänst. Denna benämning
förekom redan före trettioåriga krigets tid.

C. O. N.

Gefundenes fressen [gefo’n-], ty., "funnen mat",
hvad som kommer väl till pass, kärkommen bekräftelse
(för skadeglädjen e. d.), "vatten på ens kvarn".

Gegenbaur [ge-], Joseph Anton von, tysk målare,
f. 1800, d. 1876 i Rom, studerade i München och Rom,
målade mytologiska och kyrkliga ämnen, utförde fresker
med allegoriska och historiska motiv i slottet
i Stuttgart, där han senare äfven utförde väggmålningar
i olja, bilder ur den grekiska myten.

G–g N.

Gegenbaur [ge-], Karl, tysk vetenskapsman, den
moderna morfologiens skapare, f. 21 aug. 1826
i Würzburg, d. 14 juni 1903 i Heidelberg,
promoverades 1851 till med. doktor. Sedan han
på Helgoland och i Messina gjort en del lägre
illustration placeholder

djurs anatomi och embryologi till föremål för
noggranna studier, hvilkas resultat offentliggjordes
i 14 afhandlingar, blef han 1853 docent vid
universitetet i Würzburg på grund af det
framstående arbetet
Zur lehre vom generationswechsel und der fortpflanzung bei medusen und polypen.
1855 kallades G. som e. o. professor i zoologi
till Jena, där han 1858–73 verkade som ord.
professor i anatomi och zoologi. Under dessa
år utfördes flertalet af G:s mest epokgörande
och banbrytande arbeten. Af stor betydelse för
riktningen af hans verksamhet blef ock den nära
vänskap och intressegemenskap, som förbundo
honom med E. Haeckel (se d. o.), hvilken på
uppmaning af G. slog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free