- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
947-948

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gent ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anblick (se bild 1), som. förskaffat den
epitetet la superba ("den ståtliga"). Trots
sina många palats kan staden dock knappt kallas
vacker. Till följd af det inskränkta utrymmet
och det sluttande läget äro gatorna trånga,
krokiga och så branta, att få kunna befaras med
vagn. Här och där äro de förenade med hvarandra
genom marmortrappor eller, öfver ravinerna,
genom broar, af hvilka den märkligaste är den 110
m. långa och 34 m. höga Ponte Carignano. Den
vackraste gatan är Via Balbi, som med sin
fortsättning Via Cairoli, Via Garibaldi, Via
Carlo Felice
och Via San Lorenzo bildar G:s
corso. Andra vackra nya gator äro Via Roma,
som går utefter Galleria Mazzini, samt dess
fortsättning den breda Via Assarotti, vidare
Via Venti Settembre, som leder till den sydöstra
stadsdelen, Via Carlo Alberto vid hamnen, samt
Corso di circonvallazione a Monte, hvilken är
anlagd på den inre befästningsvallen i n. ö. och
erbjuder en vacker utsikt. De öppna platserna
äro många, men små. De vackraste äro Acquaverde,
med det 1862 resta Columbusmonumentet af hvit
marmor, Piazza corvetto med Viktor Emanuels
ryttarstaty (1886), Piazza dei Bianchi (med
börsen), Piazza nuova, där veckomarknaderna
hållas, samt Piazza Deferrari (se bild 2),
stadens lifliga medelpunkt med ryttarstaty af
Garibaldi (1893) m. fl. Vackra anläggningar äro
den högt belägna parken Acquasola samt Villetta
di Negro
med präktiga trädgårdsterrasser,
naturhistoriskt museum och en minnesstod af
Mazzini (rest 1882). Staden räknar omkr. 80
kyrkor, hvilka nästan alla äro rikt smyckade,
några t o. m. öfverlastade af dekorationer. De
förnämsta äro katedralen S. Lorenzo (se bild
4; invigd 1118, flera gånger ombyggd i olika
stilar), med målningar och plastiska konstverk,
S. Siro, stadens forna katedral, S. Annunziata
(1587), den praktfullaste af alla, S. Maria di
Carignano
(byggd af Alessi efter Bramantes plan
för Peterskyrkan i Rom, 1552–1603), S. Matteo,
i gotisk stil (1278) med Andrea Dorias graf
samt jesuitkyrkan S. Ambrogio (1589, med
målningar af Rubens och Guido Reni). En stor
del af G:s praktbyggnader förskrifver sig
från Gal. Alessi. De mest bekanta af palatsen
äro Palazzo ducale (se bild 5), dogernas forna
residens, Brignole Sale, vanligen kalladt Palazzo
rosso
(efter dess röda färg), jämte bibliotek
och tafvelsamling, 1874 skänkt till staden af
hertiginnan af Galliera, som ock testamenterade
till staden det snedt emot liggande P. bianco,
sedan 1893 ett museum, kalladt Galleria Brignole
Sale-Deferrari
, P. reale (sedan 1815 tillhörigt
konungahuset), P. Doria (skänkt 1522 åt dogen
Andrea Doria), P. Balbi-Senarega, P. Marcello
Durazzo
, fordom della Scala (de tre sistnämnda
med vackra tafvelsamlingar), P. Spinola (1560),
P. Pallavicini m. fl. Nästan hela stranden
af bukten, från Ventimiglia till Spezia, har
småningom antagit utseendet af en enda stad, där
folkrika kvarter omväxla med grupper af villor
och trädgårdar. Strax v. om G. ligger förstaden
Sampierdarena (S. Pier d’Arena), som räknar
omkr. 34,000 inv. och är en viktig handels- och
industriort. G. är säte för provinsens prefekt
och en ärkebiskop. Bland undervisningsanstalter
märkas universitetet (se bild 6; grundlagdt 1812
af Napoleon) med omkr. 1,300 stud., det har 4
fakulteter jämte ingenjörskola och farmaceutisk
skola samt ett bibliotek på 130,000 bd; vidare
två lyceer, ett gymnasium, en högre nautisk
skola, en högre handelsskola, flera tekniska
skolor, en skeppsbyggeriskola, lärar- och
lärarinneseminarier, en akademi för de sköna
konsterna (stiftad 1751), fyra offentliga
bibliotek, 7 teatrar, af hvilka den 1826–28
byggda, 1892 ombyggda Teatro Carlo Felice (se
bild 2) är den största. 3 km. n. ö. om staden
ligger G:s Campo santo (se bild 3), en storartad
anläggning på bergsluttningarna, hvilken anses
för Italiens vackraste begrafningsplats. –
Hamnen, som sedan 1877 med stor kostnad (öfver 65
mill. lire, inberäknadt hertigens af Galliera
20 mill.) utvidgats, är en af de största och
bäst anordnade vid Medelhafvet; den består
af en förhamn, (avamporto), den nya hamnen
(nuovo porto) och inre namnen (porto), hvilken
sistnämnda omfattar den forna krigshamnen
(Darsena) i n. och frihamnen i s. ö. Hela
hamnarealen utgör 210 har, med landningsdammar
och hamnarmar af 11 km. längd. G. är ock
Italiens förnämsta handelsstad. I hamnen
inlöpte 1902 6,487 fartyg om 5,5 mill. ton
och därifrån afgingo 6,294 fartyg om 5,5
mill. ton. Häraf kommo på den internationella
trafiken nära 8,9 mill. ton. G. står i
regelbunden ångbåtstrafik med alla de stora
hamnstäderna, bland utomeuropeiska särskildt
med La Plata-hamnarna, dit en stark italiensk
emigration försiggår. 1902 utvandrade 62,266
italienare öfver G., mest till Argentina och
Förenta staterna. De viktigaste införselvarorna
äro bomull och bomullsvaror, spannmål, mjöl,
kolonialvaror och stenkol, medan exporten
hufvudsakligen består af silke och siden, vin
och olja. – Staden ligger vid järnvägslinjerna
G.–Turin, G.–Ventimiglia och G.–Spezia. Den
förstnämnda linjen, som från Novi bildar den
södra fortsättningen af Gotthardsbanan, fick
1889 till följd af den alltför stora trafiken en
nästan parallell sidolinje genom Giovipasset. En
ny linje G.–Ovada–Acqui har de sista åren
anlagts. Den 1906 färdiga Simplon-banan skall
ytterligare befordra G:s handel, enär den
nedsätter afståndet till Basel till 524 km. och
till Lausanne till 471. Härigenom blir G. en
ännu farligare konkurrent till Marseille, än
det hittills varit. De båda bangårdarna i G.,
den östra och den västra, äro förenade genom
en mer än 2,2 km. lång tunnel under staden,
som därjämte har ett vidsträckt nät elektriska
spårvägslinjer.
(J. F. N.) L. W:son M.

Historia. G., i äldsta tider den förnämsta staden i
Ligurien, nämnes redan under andra puniska
kriget (218–201 f. Kr.), då det införlifvades
med romerska provinsen Gallia cisalpina. Efter
Västromerska rikets undergång (476) bytte
det flera gånger om herrar, plundrades 539 af
burgunder, eröfrades 570 och ödelades 640 af
langobarderna samt öfvergick 774 i frankernas
våld. Under 800-talets slut, då det frankiska
riket föll sönder, gjorde G. sig oafhängigt och
bildade en af konsuler styrd republik. Genom sitt
gynnsamma läge lyckades staden snart förvärfva
vidsträckt handel, hvilken under och till följd
af korstågen nådde sin högsta blomstring. Till
belöning för det bistånd G. lämnat bysantinerna
vid det latinska kejsardömets störtande och
Konstantinopels återeröfring (1261) erhöll
det nämligen förstäderna Pera och Galata samt
handelsfrihet i Svarta hafvet. Vid samma tid
blef det ensamt härskande på västra Medelhafvet,
sedan det efter 200-åriga strider

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free