- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1273-1274

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glas ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1273

Glasbjörk-Glasfabrikation

1274

och Stephens, "Svenska folksagor och äfventyr",
sid. 389. Enligt littauiska myter är det ett
berg af glas vid namn Anafielas, som skiljer
de dödes land från de lefvandes och för hvars
öfverklättrande man lade djurklor o. d. i grafven
hos de aflidne. Jfr den brittiska sagan om glasön
som konung Arturs begrafningsplats.

Glasbjörk, bot. Se Björk, sp. 555.

Glasblåsarbord, ett bord, på hvilket står en
oljelampa eller en gasbrännare, hvars låga
påverkas af en blästerstråle, som kommer från
en under bordet anbragt blåsbälg. Därigenom
erhålles en skarpt koncentrerad låga, i hvars
fokus ett instucket glasrör snart uppmjukas så
mycket, att man med lätthet däraf kan framställa
hvarjehanda föremål. Vid kemiska laboratorier
är ett glasblåsarbord ett nästan nödvändigt
tillbehör för att kunna åstadkomma alla de olika
former af glasrör, som där äro behöfliga. Äfven
för flera industrier, såsom för tillverkning af
termometrar och andra glasinstrument, är detta
redskap behöfligt. Yid glasblåsarbord tillverkas
dessutom hvarjehanda små konstföremål af det vid
en viss temperatur ytterst plastiska materialet
glas. C. A. D.*

Glasblåsarpipa. Se Glasfabrikation, sp. 1277.

Glasblåsning. Se Glasfabrikation, sp. 1277 ff.

Glasbruk. Se Glasfabrikation.

Glaselektricitet. Se Elektricitet, sp. 202.

Glasell, Pontus Bernhard Julius, missionär,
författare, f. l sept. 1824 i Marstrand,
d. 12 juni 1895, blef student i Lund 1842 och
verkade som missionär i Indien 1848-51. Vid
återkomsten därifrån prästvigdes han i Göteborg
och vardt därefter predikant vid Klippans bruk
i Göteborg samt bataljonspräst vid flottans
depå å Nya varfvet 1855. Om G :s verksamhet för
idioters uppfostran se I d i o t-anstalt. 1875
utnämndes han till kyrkoherde i Bjäreshögs
pastorat i Malmöhus län. Han utgaf, under
titlarna "Oratorium" (1856) "Passionale" (1857),
"Sacramentale" (s. å.) samt "Cancionale" (1858),
samlingar af böner, betraktelser, tacksägelser,
kyrkopsalmer och andliga sånger från äldre tider
och "med särskild hänsyn till inhemskt ursprung",
äfvensom Verldsligt och andeligt, läsebok för
barn och ungdom (2:a uppl. 1863; ny följd II,
1867; III, 1869) m. m.

Glasenapp, Karl Friedrich, tysk
musikskriftställare, f. 1847 i Riga, docent i
tyska språket och litteraturen vid därvarande
polyteknikum, med titeln kejs. ryskt statsråd
och professor, har med hängifvenhet utarbetat
den fullständigaste biografien öfver E. Wagner,
Richard W agners leben und wirken (2 bd,
1876-77; ny omarb. uppl. i 5 bd, 1894-1906),
ett betydande och strängt sakligt arbete. Vidare
har G. i Wagner-lexikon (med H. v. Stein, 1883)
och Wagner-encyklopädie (2 bd, 1891) sökt belysa
Baireuth-mästarens konst- och världsåskådning.
E. F-t.

Glasenapp, Sergi] von, rysk astronom, f. 1848
i guv. T ver, sedan 1880 professor i astronomi
vid Petersburgs universitet. G :s vetenskapliga
arbeten omfatta hufvudsakligen observationer af
dubbelstjärnor, till större delen publicerade i
Mesures micrométriques d’étoiles doulles Jaites
å St. Peters-lourg et å Domkino (1895-99) och
utförda dels på

det af honom 1884 inrättade
universitetsobserva-toriet i Petersburg,
dels på de privata observatorierna i
Hursun på Krim, Abastuman i Kaukasus och
Domkino i guv. Petersburg. 1890 stiftade
G. Kyska astronomiska sällskapet,
hvars president han sedan 1894 är.
B-d.

Glaser, nord. myt., en lund i Asgård,
framför Valhalls dörrar; dess löf är rödt
guld och lunden den fagraste, som finnes.
Th. W.*

Glaser, Adolf, tysk skriftställare, f. 1829,
började, under pseudonymen Reinald R e i m
a r, sin litterära verksamhet med dramerna
Kriemhildens rache (1853) och Penelope
(1854). G. var 1856-78 och sedan 1883
redaktör för Westermanns "Illustrierte
deutsche monatshefte" och har författat
åtskilliga dramer, noveller och romaner,
bland de sistnämnda Familie Schaller (1857),
Bianca Candiano (1859), Savonarola (1883) och
Masaniello (1888). Ett urval utkom 1889-92 i 12
bd. Se Linke, "A. G." (1891).

Glaser, Julius Anton, österrikisk jurist
och statsman, f. 1831, d. 1885, öfvergick
från judendomen till kristendomen samt
utnämndes 1856 till e. o. professor och
1860 till professor i straffrätt vid Wiens
universitet. 1871-79 var han justitieminister
och genomförde åtskilliga förbättringar i
juryinstitutionen, civillagstiftningen och
administrativjustisen. 1879 utnämndes han till
generalprokurator. G. utgaf bl. a. Gesammelte
kleinere schriften über strafrecht, civil-
und strafprocess (1868; 2 :a uppl. 1883),
Schwurgerichlliche erörterungen (2 :a uppl. 1875)
samt Handbuch des strafprozesses (2 bd, 1883-85).

Glaser, Karel, slovenisk lärd, f. 1845 nära
Marburg, lektor i Trieste, har öfversatt till
tyska fornindiska arbeten ("Rigveda", 1885, och
"Pår-vati’s hochzeit", 1886) och till sloveniska
Shak-speres "Romeo och Julia" samt författat
en mycket värdefull slovenisk bibliografi och
litteraturhistoria från äldsta tid till 1848,
Zgodovina slovenskega slovstva (2 dlr, 1894, 95).
A-d J.

Glaser, Eduard, österrikisk resande, f. 1855
i Böhmen, besökte 1880-88 Tunisien, Tripolis
och Egypten samt fyra gånger södra Arabien,
där han från Såna företog åtskilliga resor,
under hvilka han samlade en mängd inskrifter,
gammalarabiska manuskript samt språkprof af olika
dialekter och gjorde äfven viktiga geografiska
forskningar. Af hans Skizze der geschichte und
geographie Arabiens von den ältesten zeiten bis
zum propheten Muhammed har hittills utkommit
endast 2 :a bandet (1890).

Glasera, framkalla glasyr (se d. o.).

Glasfabrikation. 1. Tekn. Tillverkningen af
glas sker vid glasbruk i den s. k. glashyttan,
som utom smältugnen inrymmer alla öfriga
för glasets beredning behöfliga ugnar och
anordningar. Råmaterial äro i allmänhet kiselsyra
i form af kvartssand eller flinta, natrium
såsom kalcinerad soda eller glaubersalt, kalium
såsom pottaska, kalcium i form af kalksten eller
krita, bly såsom blyglete eller mönja. Dessutom
tillsättas affärgningsmedel för att åstadkomma
ett färglöst glas; sådana äro t. ex. brunsten,
arseniksyrlighet, salpeter, nickeloxidul. –
Glasugnen l. smältugnen utgöres af en rund
eller aflång öfverhvälfd härd, på hvars
plana botten insättas 6 à 12 stycken stora
deglar, s. k. pottor, af eldfast lera, hvilka
innehålla de för glasets beredning erforderliga
materialen. Om ugnen eldas med stenkol eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free