Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glossa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1331
Glossa-Glossopterisfloran
1332
(g l o ss a t o r er, se d. o.) till den
romerska lagtexten i Corpus juris civilis
fogade förklaringarna. De skrefvos dels mellan
textraderna (glossæ interlineares), dels i
brädden (glossæ margi-nales) och åtnjöto
länge samma anseende som själfva texten.
A. M. A.
Glossa [glå’ssa], metr., versform af spanskt
ursprung, hvilken består af en fyrrading som
tema, följd af fyra tioradingar (se D e c
i m e), hvilkas resp. .slutrader utgöras af
temats fyra verser i den ordning de förekomma
och hvilkas innehåll är en utläggning eller
variering af slutradens. Versmåttet är
fyr-fotigt trokeiskt. Versformen älskades
mycket af de tyske romantikerna (Tieck
m. fl.) och fann odlare äfven bland Sveriges
nyromantiker (särskildt Ätterbom). Till tema
valdes gärna allmänt kända verser af andra
skalder. Rörande olika arter af denna form -se
Minor, "Neuhochdeutsche metrik" (2:a uppl. 1902).
E-n B.
Glossa [glå’ssa], Kap, det mest brukade namnet
på Kap Linguetta, forntidens Akrokeraunion.
Glossa’nthrax, med., mjältbrandskarbunkel i
tungan. Se Glossitis.
Glossarium [glåssä-], lat., sv. plur. glossa-r
i e r. Se G l o s s a.
Glossärium sviogõthicum, en af J. I hr e (se
d. o.) 1769 utgifven svensk ordbok.
Glossatorer (lat. glossatõres) kallas
de medeltida rättslärda, som särskildt
under 1100-talet i Bologna återupplifvade
ett vetenskapligt studium af den romerska
rätten och genom sina glossor (se Glossa)
till Justinianus’ stora lagverk (Corpus juris
civilis) främjade kunskapen om detta, hvarigenom
den romerska rättens s. k. reception särskildt
i Tyskland förbereddes och dess betydelse för
den moderna rättsvetenskapen grundlades. Den
förste af glossa-’torerna var I r n e r i u s
(d. före 1140), efter honom blefvo mest berömda
de s. k. quattiior doctores (fyra doktorerna):
Bulgarus, Martinus, Hugo och Jacobus, samt längre
fram Accursius (d. omkr. 1260), hvars arbete
under namn af Glossa .ordinaria efter hand
mestadels utträngde alla öfriga, i synnerhet
i praxis. Vida mindre betydelse tillkommer
kommentatorerna (postglossatorerna), hvilka
inskränkte sig till ett glosseran.de af de äldre
glossatorernas skrifter; dock finnas bland dem
undantag, såsom B art öl u s (se d. o.), hvilken
blef grundläggare af en särskild skolastisk
riktning och var den förste, som egnade
uppmärksamhet åt läran oin lagkonflikterna eller
den internationella privaträtten. Glossatorernas
metod är exegetisk-analytisk .och betecknas
stundom såsom mos italicus (italiensk metod)
i motsats till den senare mos ga’llicus (fransk
metod), hvilken var systematisk; den förra
kallas ock legalmetoden med hänsyn därtill, att
den följer källornas egen ordning beträffande
innehållet. Eld.
Glossema [glå’ss-], grek. Se Glossa.
Glossina, zool. Se Tsetseflugan.
Glossitis (af grek. glo’ssa, tunga), med.,
inflammation i tungan, vare sig ytlig i
dess slemhinna, s. k. glossitis mucosa, eller
djupliggande, g. parenchy-matosa. Den senare är
antingen partiell (inskränkt till en liten del
af tungan) eller universell (allmänt utbredd
i hela tungan). Den sistnämnda, som uppkommer
genom betydlig kemisk eller mekanisk retning,
vid inverkan af kvicksilfver eller af septiska
.gifter, framför allt mjältbrand, medför
hastigt en
betydlig ansvällning af hela tungan, så att
den ej blott fyller hela munhålan ända upp till
gomhvalfvet, utan pressas bakut mot struplocket
och framåt utanför f ramtänderna. Patienten kan
då hvarken tugga, svälja eller tala, ja knappast
andas, och ofta hotas lifvet genom häftiga
kväfningsanfall. Saliven rinner ymnigt ur munnen,
och på sidorna får tungan af tänderna intryck,
som kunna öfvergå till sårbildning. Sällan
inträder varbildning inuti tungan. Vid
mjältbrand i tungan bildar sig en karbunkel,
glossanthrax, med inflammerad omgifning. Äfven
actinomycessvampen kan orsaka kronisk
inflammation och varbildning i tungan. Is,
upprepad sköljning och inskärningar i tungan
äro de bästa medlen att minska inflammationen
och ansvällningen samt att afvända faran.
F- B-*
Glossocële, med., detsamma som makro-gl o ss i.
Glossogräf, glossarieförfattare. - G l o s s
o-grafl, skrifvandet af glossarier. Adj. G l o
s s o-gr ä f i s k. Se Glossa.
Glossolali (af grek. glofssa, tunga, och laléi’n,
tala). Se Tungomålstaland e.
Glossop [glå’sap], stad i engelska grefsk. Derby,
16 km. s. ö. om Manchester. 21,526
inv. (1901). Bomullsmanufakturer,
pappersfabriker.
Glossope’træ (af grek. glo’ssa, tunga,
och peftros, sten), Stentungor, äro fossila
hajtänder, som af folktron fått ofvanstående
namn.
Glosso’phagæ, zool. Se V a m-p y r er.
Glosso’pteris Brongniart, paleobot., en fossil
ormbunksväxt af oviss systematisk ställning med
rhizomliknande stammar och odelade, mer eller
mindre tydligt skaftade blad af varierande
form - jämnbreda, aflånga, äggrunda, tunglika,
lansettlika o. s. v. - med tydlig medelnerv
och förgrenade, med hvarandra anastomoserande
sidonerver. Jämte dessa normala blad förekommo
äfven små fjällik-nande, i samband med hvilka
man iakttagit sporangieliknande bildningar. De
egendomliga rhizomliknande stammarna, af hvilka
endast aftryck äro kända och hvilkas inre
byggnad ännu är obekant, uppfattades länge som
ett särskildt fossil, Verte-braria. Glossopteris
har sin största betydelse som utmärkande för
glossopterisfloran, ehuru några af dess många
arter öfverlefde denna och förekomma ännu i
öfre trias. A. G. N.
Glossopterisfloran, geol., paleobot.,
den företrädesvis genom arter af släktena
Glossopteris och Gangamopteris kännetecknade
flora, som inom vissa områden af jorden,
hufvudsakligen på det södra halfklotet,
var rådande i stället för den samtidigt inom
större delen af norra halfklotet härskande
stenkols-(inklusive perm-)floran. Närmare
bestämdt är glossopterisfloran känd från
Indien, Australien, SydAfrika och Syd-Amerika,
hvarjämte man funnit en utliggare af densamma
i Ryssland. Man antager,
Glossopteris Brow-niana. A normalt blad, B
fjälliknande blad. (2/9 nat. storl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
