Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Golf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1443
Goliatbaggar-Golitsyn
1444
hvarandra, uppfordrade G. hånande israeliterna
att bland sig utvälja en man, som kunde
strida med honom. David (se d. o.), som
tillfälligtvis vistades i lägret, antog
utmaningen och dödade G. med en sten, hvarpå
han af högg sin motståndares hufvud med
dennes eget svärd. Jfr dock 2 Sam. 21: 19.
E. S-e.
Göliatbaggar (Goliathus), zool, ett till de
blad-hornade skalbaggarnas familj (Scarabæidæ)
och guldbaggarnas underfamilj (Cetoniinæ)
hörande släkte, hvars jättestora arter lefva
i Väst- och Central-Afrika. Mest bekant är
G. gigantens från öfre Guinea, af hvilken
hannen kan nå en längd af ända till 10 cm.,
med en bredd af mer än 4. Till kroppsvolymen
torde den vara störst af alla nu lefvande
insekter. Grundfärgen är mörkt sammetsbrun, men
hos friska och oskadade exemplar har större delen
af öfversidan ett krithvitt öfverdrag af fina,
lätt lossnande hår. Dock äro sex längsgående band
på mellankroppen och en mer eller mindre utbredd
skulderfläck på täckvingarna svartbruna. Hufvudet
är på hvardera sidan utrustadt med ett kort,
uppåtriktadt utskott och bär framtill ett bredt,
gaffelklufvet horn. Honan, som är något mindre,
saknar horn och utsprång på hufvudet. De första
exemplaren af denna ståtliga och sällsynta
skalbagge, som i slutet af 1700-talet fördes
till Europa, betalades med ända till 500
frcs stycket, men med nutidens lifligare
förbindelser med Afrika har priset sedan dess
ansenligt sjunkit. Dessa skalbaggar träffas,
liksom flertalet af sina närmaste släktingar, på
palmernas blommor, hvarifrån infödingarna skaka
ned dem, då aftonkylan gjort dem trögare. Andra
arter af släktet äro utrustade med lifligare,
metallglänsande färger och med större gaffelhorn,
såsom äfven förhållandet är med några närstående
släkten, bland hvilka särskildt må framhållas
den betydligt mindre gaffelnäsan, Dicranorhina
Smithii, från Port Natal. G- A-z.
Goliathus, zool. Se Goliatbaggar.
Goiikov [gali’-J, Ivan Ivanovitj, rysk
historiker, f. 1735, d. 1801, son till en
köpman i Kursk och autodidakt, egnade sig under
affärsverksamheten åt historiska studier och kom
som medlem af Katarina II:s lagberedningskommitté
(1767) i beröring med framstående män. På
grund af oegentligheter i brännvinshandel
dömdes G. till sibirisk deportation 1782,
men benådades med anledning af att monumentet
öfver Peter den store invigdes. Han lofvade
då att egna sitt återstående lif åt den store
tsarens minne och infriade detta löfte på ett
glänsande sätt. I sitt bibliotek, som sedan
införlifvades med Pogodins arkiv, samlade han
1,500 tryck- och handskrifter rörande Peter
I :s historia, dels ur landsortsarkiv och
utrikeskollegiets papper, dels efter folkliga
traditioner. Genom understöd af De-midov gaf
G. 1788-89 ut frukten af sina forskningar
under titeln Djejanija Petra Velikago,
mu-drago preobrazitelja Rossii (Historien om
Peter den store, Rysslands vise omdanare; ny
uppl. 1837- 43), hvartill kommo ej mindre än
18 supplementband (1790-97). Trots bristen på
vetenskaplig kritik hade G :s verk stor betydelse
genom den systematiska redogörelsen för en
massa fakta och blef i viss mån oumbärligt
för den följande historieforskningen om
Rysslands omdaning (Ustrjalov och Solovjev).
A-(i J.
Golitsyn [gali’-J, i västeuropeiska språk
äfven, Galitsin, Galitzin, rysk furstesläkt,
leder sin härkomst från den litauiske fursten
Gedimin, stamfader för huset Jagello. En af
hans efterkommande, Ivan 1. Bulgall, skall
ha antagit namnet G. efter den läderhandske
(ry. goliftsa), som han bar utanpå yllevanten. -
1. Vasilij Vasiljevitj G., statsman, kallad den
store, f. 1643, d. 1714, blef minister (1680)
under tsar Fedor Aleksejevitj. Under prinsessan
Sofias regentskap (1682-89) utöfvade han,
som var prinsessans gunstling och älskare, ett
nästan oinskränkt inflytande. Han ledde utrikes-
och krigsärendena. Det var hans och Sofias plan
att stifta ett heligt förbund mellan Ryssland,
Polen, Venezia och Österrike för att underkufva
turkar och tatarer. Denna plan gick väl om intet,
men sedan regeringen tryggat sig från polsk sida
genom afslu-tande af den "eviga freden" 1686,
drog G. i spetsen för 100,000 moskoviter samt
understödd af 50,000 kosacker mot Krim, men måste
vända om med oförrättadt ärende. I förening med
hetmanen Mazepa företog han 1689 ett nytt tåg mot
Krim, äfvenledes utan framgång, men hedrades dock
af prinsessan med ett triumftåg i Moskva. Då
Peter I s. å. bemäktigade sig regeringen
och störtadeSofia, föll äfven G. Hans egendom
konfiskeradesf och han förvisades till Pustozersk
i Petjoras delta. Sedermera fick han tillåtelse
att bo på sina gods, vid Moskva, men gick
slutligen i kloster. - 2. Dmitri Michajlovitj
G., statsman, f. 1665, d. 1738, var en af
hufvudmännen för det parti, som efter Peters II:s
död (1730) genomdref hertiginnans af Kurland,
Anna Ivanovnas, utropande till kejsarinna på
sådana villkor, som bröto det gamla tsarväldet
och lade all makten i högadelns-hand. När Anna
1731, understödd af det missnöjda folket, gjorde
slut på detta försök till en konstitution*
för Ryssland, förvisades G. först till sina
gods, men inspärrades sedan på Schlüsselburg,
där han afled. - 3. Michail Michajlovitj G.,
den föregåendes broder, krigare, f. 1675,
d. 1730, ådagalade från Stora nordiska krigets
början betydande fältherreegenskaper. Segern
öfver A. L. Lewenhaupt vid Ljesna (1708)
berodde till väsentlig del på honom. Sedan
han 1713 och 1714 slutfört Finlands eröfring,
förblef han till freden i Nystad (1721)
rysk öfverbe-fälhafvare och visade stor
mildhet och rättrådighetmöt landets invånare,
hvilkas lidanden han på hvarjehanda sätt sökte
lindra. Det berättas, att de-ryske soldaterna
på spe kallade honom "den finske guden". Han
utnämndes 1724 till fältmarskalk och 1730 till
president i krigskollegium, senator samü medlem
af hemliga rådet. G., som i västerländsk;
bildning stod framom de fleste af sin tids
ryska generaler, verkade efter Anna Ivanovnas
tronbestig-ning liksom brodern för införande af
en konstitutionell författning, men råkade därvid
i onåd. - 4.. A d el h e i d Amalia G., f. 1748
i Berlin, d. 1806 nära Münster, var dotter till
preussiske generalen grefve von Schmettau och
blef 1768 förmäld med furst Dmitrij Aleksejevitj
G. Hon är bekant för sin höga bildning och sitt
mystiskt religiösa svärmeri. Hon uppehöll sig
vanligen i Münster och omgaf sig med en krets af
skalder och tänkare, bland hvilka märktes Fursten
berg, Goethe, Jacobi, F. Hemster-huis, Hamann
och grefve Fr. Stolberg. Hon var den "Diotima",
till hvilken Hemsterhuis dedicerade sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
