Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Golf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1447
Gollnow-Golovin
1448
tonkonsten och theatern", 1842),
Handlexikon der tonkunst (1858) m. fl.
A. L.*
Gollnow [gå7!!-], stad i preussiska
reg.-omr. Stettin (Pommern), vid Ihna. 8,539
inv. (1900). Kvarnindustri. G. anlades 1190 af
sachsiska kolonister, fick stadsrättigheter 1268
och blef därefter medlem af hanseförbundet. I
westfaliska freden (1648) afträddes staden till
svenskarna, hvilka genom freden i S:t Germain
1679 nödgades lämna den till Brandenburg som
pant för 50,000 riksdaler (hvilken summa Karl
XI snart erlade) och genom freden i Stockholm
1720 slutligen afträda den till Preussen.
(J. F. N.)
Goloka ("boskapens värld"), ind. relig., är
i Mahäbhärata (se d. o.) högre än gudarnas
boning och de tre världarna (himmel, jord och
helvete). I Harivam^a (se d. o.) är G. högre
än Brahma-världen, men lägre än Krishnas. I
Krishnareligionen gäller G. som Krishnas
värld. Särskildt i den puränalittera-tur, som
uppstått i visnuitisk krets, gäller G. som en
värld belägen långt ofvanför Visnus och Qivas
världar Yäikuntha och Käiläsa. Där residerar
Krishna i oförvansklig härlighet. Rädhä,
herdinnorna (se G o p 1) och herdarna (uppkomna
ur Krishnas porer) samt korna och kalfvarna
tillhöra också denna värld, men äro bestämda
att dväljas i Yrndävana vid tiden för Krishnas
inkarnation. K. F. J.
Golombo [gålå’m-], by i Polen, mellan Weichsel
och Wiprek. Där slog Karl X Gustaf (8 febr. 1656)
med 5,000 man den 12,000 man starka polska hären,
hvilken anfördes af Czarniecki.
Golos [gå’lås], ry. ("rösten"), daglig rysk
tidning, som utgafs i Petersburg 1863-83 af
A. Kra-jevskij och (från 1871) Bilbasov. Den
var organ för den borgerliga liberalismen och
drabbades för sin oförskräckta, själfständiga
hållning ofta af censur och indragning.
Golova’tskij, Jakov Fedorovitj, lillrysk
författare, f. 1814 i Galizien, d. 1888 i Wilna,
studerade vid teol. seminariet i Lemberg och blef
prästvigd 1843, men kallades 1848 till professor
i lillryska språket och litteraturen vid Lembergs
universitet, hvilken befattning han innehade i
18 år. Re-dan 1837 grundlade han jämte några
för lillryssarnas nationella pånyttfödelse,
intresserade landsmän tidskriften "Rusalka
Dnistrowa", där G. publicerade dikter i folklig
stil. Han bosatte sig sedan i Wilna, där han
öfvergick till rysk-ortodoxa läran. G. ut-öfvade
en mångsidig litterär verksamhet, omfattande
historia, bibliografi, etnografi och filologi
(äfven skönlitterära alster under pseudonymen J a
c e k B a l a-gur). Bland hans många lärda verk,
skrifna dels på ryska, dels på lillryska samt
undantagsvis på tyska, märkas Geografitjeskij
slovar’ zapadno- i jugo-slavjanskich zemel (en
geografisk ordbok öfver väst-och sydslaviska
länder, 1884), Otjerk staroslavjan-skoho
basnoslovija (Om fornslavisk sagodiktning, 1860),
Die ruthenische spracJi- und schriftsprache
in Galizien (1861) samt flera arbeten om den
lillryska kulturen i Galizien. Det förnämsta är
hans värdefulla samling folkvisor, Narodnyja
pjesni Galitskoj i Vgorskoj Rnsi (4 dlr,
1860-70, ny uppl. 1878) med etnografisk karta
samt illustrationer af folktyper och folkdräkter.
A-d J.
Golovin [galavin], rysk släkt, ytterst af
grekiskt ursprung (C h o v r i n). som på
1400-talet invandrade från Krim till Moskva
och på 1500-t;ili^t erhöll bo j ar värdighet. -
1. FedorAlek-
se j e vi t j G., statsman och krigare, f. 1650,
d. 1706, afslöt 1689 fördraget i Nertjinsk med
Kina, var en af anförarna för expeditionen mot
Azov 1695 och deltog 1697 i den stora ambassaden
till de västerländska hofven. Efter Leforts
död 1699 blef han den väl mest betrodde af tsar
Peters statsmän, utnämndes till generalamiral
och öfvertog ledningen af utrikes-kansliet,
som förblef hans händer till hans död.
2. Nikolaj Fedorovitj G., sjömilitär
och diplomat, f. 1695, d. 1745,
skickades 1708 af tsar Peter till
England och Holland, där han under flera år
studerade sjökrigsväsendet, och betroddes
efter hemkomsten med viktiga befäl inom
flottan. Han var 1725-32 sändebud i Stockholm
och sökte därunder genom korruption
understödja det hol-steinska partiet.
Han blef 1733 amiral och president i
amiralitetskollegiet, senare också senator.
I kriget med Sverige 1742-43 kommenderade
han den ryska östersjöflottan.
3. Ivan Gavrilovitj G., skriftställare,
f. 1816, d. 1892, studerade i Dorpat, Berlin
och Heidelberg, erhöll därefter plats i ryska
utrikesministeriet, men lämnade 1843 denna
anställning, emedan han ansåg sig tillbakasatt
af Nesselrode, och flyttade utomlands. Redan
dessförinnan hade G. utgifvit en reseskildring
från Sverige, Pojezdka v’Sjvetsii (1840), och
beslöt nu att uteslutande egna sig åt litterär
verksamhet. Han väckte genast stort uppseende
med det mot ryska regeringen bittert polemiska
La Russie sous Nicolas I (1845; "Ryssland under
kejsar Nico-laus I", 1846), som beröfvade honom
rätten att återvända till fäderneslandet.
Han författade vidare Types et caractéres
russes (1847; "Ryska typer och karakterer",
1849), Mémoires å’un prétre russe
(1849) och Histoire de Pierre le Grand
(1851). 1851-52 redigerade han "Journal
de Turin". 1853 begaf han sig till Amerika,
hvaraf han lämnade en ogynnsam skildring i Stars
and stripcs or american impressions f 1855).
Bland G:s senare arbeten må nämnas Histoire
d’Alexandre I (1859), La Russie depuis
Alexandre le Bien-intentionné (1859), Die
leibeigenschaft in Russlavd (1860), Ré-formes
russes et polonaises (1861), La constilution
russe et la Pologne (1863), Russland unter
Alexander II (1870), Der russische
nihilismus. mcinc bc-ziehungen zu Herzen und
Bakunin (1880) och Russische geheimnisse (1882)
samt de på ryska författade skrifterna Tyskland
och tyskarna (1860), Franska revolutionens
historia (s. å.) och Frankrikes förfall (1872).
1. o. 2. H. A-t. 3. (A-d J.)
Golovin [galavin], Vladimir, rysk
skriftställare, f. 1834, d. 1892 i Petersburg,
hade anställning för särskilda uppdrag
hos ministerstatssekreteraren för Finland
1863-85. G. publicerade i ryska tidningar och
tidskrifter uppsatser om svenska skriftställare
och öfversatte till ryska b’l. a. dikter af
Franzén, Wallin, Tegnér, Lenngren, Leopold, Gei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
