- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
687-688

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf V - Gustaf, prins af Vasa - Frans Gustaf Oskar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

juni 1584, och Erik, hertig af Västmanland,
f. 20 apr. 1889.

Gustaf, svenska prinsar:

1. G., son af konung Erik XIV och Katarina
Månsdotter, f. 28 jan. 1068 i Nyköping. Då
Erik s. å. afsattes, fingo hans gemål och barn i
början dela hans fängelse, men i juni 1573
skildes den förra och efter all sannolikhet
äfven de senare från honom. Gustaf åtföljde
då sin moder till Åbo, men till följd af
riksrådets betänkande i mars 1575 rycktes han
snart ur hennes armar och utsändes till Preussen.
Hvem som där tog honom om hand är obekant.
Skrämd af stämplingar till hans förmån, skall
hans farbroder konung Johan III emellertid
låtit honom utstå den bittraste nöd. Detta
oaktadt gjorde G. tämligen goda framsteg vid
jesuitskolorna i Braunsberg, Thorn och Vilna.
Under sin vistelse i dessa städer öfvergick
han till katolska läran. Han tros sedermera
som pilgrim ha besökt Rom och i en tiggares
dräkt ha varit närvarande vid Sigismunds
intåg i Krakau. Med säkerhet vet man, att
han begifvit sig till kejsar Rudolf, hvilken
visade honom så mycket större bevågenhet, som
båda voro böjda för alkemistiska grubblerier.
Äfven Sigismund visade G. välvilja. Fåfänga
voro däremot hans till Johan III riktade böner om
nåd och hjälp. Först 1596 fick G. sammanträffa
med sin moder, i Reval. Sedermera slog han
sig ned i Thorn. Därifrån begaf han sig 1600
till Ryssland, inbjuden af tsar Boris Godunov.
I Moskva mottogs han med furstlig ståt, men då
tsaren ville använda honom till redskap för
sina planer emot Sverige och G. vägrade att
låna sig därtill, kastades han i fängelse.
Efter Boris’ störtande (1605) återvann han för
en kort tid friheten. Han fängslades ånyo af
Dimitrij, men blef åter fri genom dennes fall.
Kort därefter afled han (22 febr. 1607) i den
lilla staden Kasjin. Han var en kunskapsrik
och i sina seder oförvitlig man, svärmisk
och vek, dock orubbligt tillgifven sin tro och
sitt fädernesland. G. är dramatiskt behandlad
af L. Hammarsköld i tragedien "Prins
Gustaf" (1812) och af J. Börjesson i sorgespelet
"Erik den fjortondes son" (1847).

illustration placeholder

2. G., prins af Vasa, Gustaf IV
Adolfs och drottning Fredrikas äldste
son, svensk kronprins 1799-1809, föddes på
Stockholms slott 9 nov. 1799.
Efter faderns afsättning (13 mars 1809)
delade prinsen en tid dennes fångenskap på
Gripsholm och fördes i dec. s. å. ur landet af
öfverste K. H. Posse. De s. k. "gustavianernas"
af grefve Jakob de la Gardie ledda försök att
genomdrifva hans val till tronföljare efter Karl
XIII misslyckades vid båda tronföljarvalen
(1809 och 1810). Efter skilsmässan mellan hans
föräldrar öfvervakade drottning Fredrika sonens
uppfostran, hvars ledning hon anförtrodde åt
en schweizare, baron Pollier-Vernaud, sedermera
österrikisk grefve. Han studerade med intresse
såväl militära ämnen som svenska språket
och litteraturen. Moderns svåger, kejsar
Alexander I af Ryssland, åtog sig att vara
hans öfverförmyndare. Från 1816 plägade
han under resor bära inkognitonamnet grefve
af Itterburg
(en af hans mor 1816 inköpt,
slottsruin). G. blef 1826 öfverstelöjtnant i
österrikisk tjänst och avancerade 1830 till
generalmajor och brigadbefälhafvare i Wien samt
1836 till fältmarskalklöjtnant. Sedan 1827 var
han öfverste för infanteriregementet n:r 60,
efter honom kalladt "Vasa-regementet". G. bar
till en början titeln prins af Sverige, men
nödgades 1829 - på grund af protester från
Karl XIV Johan - utbyta denna mot den honom
då af kejsar Frans I förlänade titeln prins af
Vasa
. Han titulerades i Österrike kunglig höghet
och innehade rang närmast efter den kejserliga
familjens medlemmar. G. var en kortare tid
1828 förlofvad med prinsessan Marianne af
Nederländerna; förlofningen torde ha uppslagits
på grund af svenska påverkningar vid nederländska
hofvet. Han förmäldes 9 nov. 1830 med sin kusin,
Lovisa af Baden (f. 1811, d. 1854), med hvilken
han hade en dotter, Karolina (se d. o.) l. Carola
(f. 1833, 1853 g. m. sedermera konung Albert
af Sachsen, d. 1907). Vid tronskiftet 1844
utfärdade G. en förklaring, "att han med
anledning af regentombytet i Sverige väl
afhåller sig från andra demonstrationer, men likväl
ingalunda för sig och sin familj afstått från
de dem tillkommande rättigheter till svenska
tronen". Han förnyade sin stillsamma protest
vid tronskiftet 1859, men ej 1872. En enda
gång besökte G. efter 1809 Sverige, nämligen
i sept. 1862, då han under en resa i Danmark
äfven, fullständigt inkognito, som turist en
dag gästade Hälsingborg och Ramlösa. Ända in i
sena ålderdomen behöll han rätt god kännedom
om svenska språket, men han underhöll nästan
inga svenska förbindelser, allra minst några
sådana af politisk natur. Han afled på slottet
Pillnitz i Sachsen 5 aug. 1877 och begrofs i
holstein-gottorpska familjegrafven i Eutin,
men 29 maj 1884 nedsattes hans kvarlefvor jämte
faderns i Riddarholmskyrkan. G. var en redbar och
tillbakadragen man med gammaldags konservativa
åsikter. En rad för hans personlighet och
lefnadsöden mycket upplysande utdrag ur
hans korrespondens 1870-77 med kammarherre
M. Lagerberg har af denne publicerats i "Svenska
dagbladet", april-juni 1907. Jfr äfven en
nekrolog i "Ny illustrerad tidning", 1877.

illustration placeholder

3. Frans G. Oskar, svensk-norsk arfprins,
hertig af Uppland, konung Oskar I:s och
Josefinas af Leuchtenberg andre son, f. 18
juni 1827 på Haga lustslott, d. 24 sept. 1852
i Kristiania. Rikt begåfvad af naturen, egnade
sig den unge fursten med förkärlek åt studiet af
fäderneslandets historia. Han hade till lärare
filosofen Boström och historikern F. F. Carlson
m. fl. samt studerade åtskilliga terminer vid
Uppsala universitet, tidtals


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free