Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Götiska förbundet - Götiska skolan - Götisk stil - Götjärn - Götlunda - Götmetall - Götrek, P. - Götrik - Götstål - Göttingen - Göttinger dichterbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undertiteln "en skrift för den nordiska
fornålderns älskare", men denna borttogs 1813
för att medge vidsträcktare plan. Utgifvandet
skedde oregelbundet och afstannade 1824
alldeles; då hade 10 häften utkommit (2 1811,
1 för hvart af åren 1812-14, 1816, 1817, 1820,
1822 och 1824). 1845 utgafs ett sluthäfte med
historik och register. Häftena 1-6 gingo ut i ny
upplaga, häftet 3 till och med i en tredje. -
Af innehållet märkas först och främst Geijers
epokgörande nordiska dikter och hans filosofiskt
historiska och litterära afhandlingar (se närmare
Geijer). Därnäst uppmärksammades Tegnérs dikter,
särskildt de 1820 och 1822 offentliggjorda
sångerna af Fritiofs saga. Afzelius lämnade
i "Iduna" öfversättningar från isländskan;
Tholander, Sjöborg, Lidman, Rääf och Adlerbeth
skrefvo arkeologiska afhandlingar, de samtida
danska fornsträfvandena omnämndes flitigt; bland
öfriga bidragsgifvare kunna nämnas Atterbom,
Hammarsköld, Ling och Nicander.
Götiska förbundet har äfven gjort en bestämd
insats i vår konst. De första sträfvandena
för en "götiskt" nationell konst utgingo från
Ling, som 1814-17 höll föreläsningar öfver "de
nordiska myternas användande i skön konst" samt
hade till lärjunge och entusiastisk beundrare
B. E. Fogelberg. Föranledt genom en af en
gåfva på 50 dukater åtföljd anonym skrifvelse
(sannolikt af envoyén G. U. Silfverhjelm),
anordnade förbundet 1817 en pristäflan för
konstnärer, "som ur den nordiska mytologien
hämtade ämnen för sina framställningar",
och denna åtföljdes snart icke blott
af förnyade täflingar, utan äfven af en
h. o. h. genom Götiska förbundet i täflan
med konstakademien anordnad konstutställning
(1818). Emellertid uppkom just i konstfrågan
en brytning inom förbundet genom Geijers 1817 i
"Iduna" offentliggjorda uppsats "Betraktelser i
afseende på de nordiska mythernes användande
i skön konst". Då han i denna afhandling
uttalade sina tvifvel rörande den nordiska
mytologiens användande inom konsten, utträdde den
förbittrade Ling, skyllande på "försvagad hälsa
och bristande tid", ur förbundet. Förbundet
bildade aldrig någon enhet i politiskt eller
litterärt afseende. Se R. Hjärne, "Götiska
förbundet och dess hufvudmän" (1878). Jfr
Götiska skolan.
(R-n B.)
Götiska skolan, litt.-hist., har man stundom
kallat Tegnér, Geijer, Ling, Beskow, Afzelius
m. fl. svenska skalder under årtiondena närmast
efter 1809. Något gemensamt program förenade dem
likväl ej, och ej heller uppträdde de samfälldt
i tidens kulturella och litterära tvister,
hvarför grupperingen numera öfvergifvits som
ohistorisk. Se H. Schück, "Ur gamla papper", VI
(1904).
R-n B.
Götisk stil, bygnk. Se Gotik.
Götjärn. Se Götmetall.
Götlunda. 1. Socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad, 4,529 har. 1,268 inv. (1907). Annex
till Flistad, Skara stift, Södra Vadsbo
kontrakt. – 2. Socken i Örebro län, Glanshammars
härad. 15,944 har. 2,971 inv. (1907). G. utgör
ett konsist. pastorat i Strängnäs stift,
Glanshammars kontrakt.
Götmetall, metall., smidbart järn, som blifvit
framställdt enligt någon af götjärnsmetoderna
(se Färskning) vare sig i form af mjukt järn
(eng. ingot iron, fr. acier doux, ty. flusseisen)
eller stål (eng. ingot steel, fr. acier fondu
l. dur, ty. flussstahl).
Uttrycket "stål" användes om all
götmetall, hvarför t. ex. termerna bessemerstål
och martinstål inbegripa såväl götstål som
götjärn, beredda enligt nämnda två metoder. Jfr
Göt.
G. H-r.
Götrek, P., stenograf. Se Stenografi.
Götrik. Se Godfred.
Götstål. Se Göt och Götmetall.
Göttingen, stad och stadskrets i
preussiska reg.-omr. Hildesheim (Hannover), på
ömse sidor om Leine samt vid foten af det 380
m. höga Hainberg. 34,085 inv. (1905). G. är
ryktbart genom sitt universitet ("Georgia
Augusta"), stiftadt 1733 och invigdt 1737,
hvilket är ett af de förnämsta i Tyskland på
grund af de många utmärkte lärare, som verkat
därstädes. Till universitetet, som har öfver
2,000 studenter, höra ett stort bibliotek
(536,000 bd och 6,500 handskrifter), kemiskt
laboratorium samt botaniska, zoologiska,
mineralogiska och etnografiska samlingar,
däribland Blumenbachs kraniesamling, samt
landtbruksinstitut. Bland lärda sällskap må
nämnas "Die gesellschaft der wissenschaften"
(stiftadt af Haller 1751), som utgifver
"Göttingische gelehrte anzeigen". F. ö. har
G. ett gymnasium, en öfverrealskola,
[Illustration: Göttingen-universitetets föreläsningshus
(auditorium).]
en handelsskola m. fl. läroanstalter. Intressant
är stadens rådhus, byggdt 1369-71. Stadens industri omfattar
tillverkning af yllevaror, järnvägsmateriel,
socker, kemikalier, charkuterivaror samt
fysikaliska och matematiska instrument. -
Staden omnämnes på 900-talet under
namnet Gutingi och fick stadsrättigheter
1210. Den var medlem af hanseförbundet.
(J. F. N.)
Göttinger dichterbund (äfven kalladt Hainbund,
efter en dikt af Klopstock)
stiftades 1772 vid högskolan i Göttingen af en
krets unga män, hvilka i sina samhälleliga och
poetiska sträfvanden utgingo från Klopstocks
"teutonism", ifrade för dygd och tyskhet, hatade
de "sedefördärfvande" Wieland och Voltaire samt
hyste en svärmisk frihetslängtan. Själen i det
hela var J. H. Voss, som utgaf den poetiska
kalendern "Göttinger musenalmanach", 1774-98;
jämte honom voro Hölty, Miller, Hahn och de
båda bröderna Stolberg verksamma medlemmar. I
närmare eller aflägsnare förhållande till
förbundet stodo Leisewitz, Gerstenberg,
Claudius och Bürger. Förbundet upplöstes
efter några år därigenom, att medlemmarna
lämnade Göttingen. Litt.: Prutz, "Der
göttinger dichterbund" (1841), A. Langguth,
"Ch. H. Esmarch und der göttinger dichterbund"
(1903), och A Sauers inledning till bd 49 och
50 af Kürschners "Deutsche nationallitteratur".
R-n B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
