Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1007-1008 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsörnen - Haftarer (Haphtärer) - Hafthore Jonssön - Haftorn - Hafun, Ras - Hafvandeskap, Grossess l. Graviditet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillfälligtvis anträffats. Hafsörnarna
utmärka sig genom stark näbb, hvars öfre och
undre konturer äro parallella, snedt ställda
näsborrar samt däraf, att nedre delen af tarsen
är naken, ej fjäderklädd. Vår vanliga hafsörn
är till färgen brunaktig; hufvud och hals ha
långa, spetsiga, ljust brungrå fjädrar, öfriga
kroppsdelar äro mörkare. Handpennorna äro svarta
med ljusa spolar och stjärten rent hvit.


Vanliga hafsörnen.

Den unga
fågeln är mörkare, med hals och hufvud svartbruna
och stjärten svartbrun, ofta med hvitaktiga
fläckar. Hafsörnen når en längd af intill
100 cm. med en vingbredd upp till 240 cm. Den
förekommer häckande i vårt land från Skåne till
långt upp i Norrland, såväl vid kusterna som
vid insjöar inuti landet. De gamla fåglarna
äro tämligen stationära, men de unga stryka om
vintern längs kusterna, och många flytta nog
ur landet. Hafsörnens föda utgöres af fisk -
i insjöar mest gädda - samt simfåglar, -såsom
änder, ejder, alkor m. fl. Den kan ej fånga
sitt byte i flykten, utan griper de fåglar,
som söka rädda sig genom dykning, då de åter
komma upp till ytan (jfr bild, efter Liljefors,
å pl. till art. Djurmåleri). Simfåglarna
känna ock till detta och lyfta i regel, då en
hafsörn nalkas. Sitt bo har hafsörnen vanligen i
toppen af något högt träd eller ock på en brant
bergafsats. Själfva boet är byggdt af grofva
grenar och på den platta öfversidan fodradt
med grästorf och mossa. Äggen, till antalet 2,
sällan 3, läggas redan i april, de äro till
färgen grönaktigt hvita, vanligen ofläckade,
stundom med svaga rostfärgade fläckar. Tagen som
unge ur boet, låter hafsörnen lätt tämja sig, och
man känner fall, då hafsörnar lefvat ända till 40
år i fångenskap. G. G.

Haftärer (Haphtarer), "slutföreläsningar"
(af hebr. phatar, afskeda), kallas de 54
afdelningar, i hvilka profeterna (nebiim)
i den hebreiska bibeln äro indelade (i
motsvarighet till de 54 parascherna i de
5 Moseböckerna). De äro afsedda för
bibelns föreläsande i synagogorna, där hvar
sabbat efter ett stycke ur lagen, d. v. s. en
parasch, läses ett motsvarande stycke ur
profeterna, d. v. s. en haftar, såsom afslutning,
hvarefter församlingen liksom afskedades. Däraf
kommer namnet. Antalet 54 motsvarar judiska
skottårets 54 sabbater. Indelningen i
parascher och haftarer förskrifver sig
troligen från Makkabéertiden, fastän den
nuv. indelningen icke synes vara fullt
densamma, som förekom t. ex. på Jesu tid.
(J. P.)

Hafthore Jonssön, en mäktig norsk lenderman,
d. 1320, var son till Jon Raud Ivarsson af
Suðrheim (Raumarike), sannolikt sonson till
konung Håkan Håkanssons frände Jon af Suðrheim
(omkr. 1240); han gifte sig omkr. 1302 med konung
Håkan V:s oäkta dotter Agnes. H. utöfvade
troligen redan under svärfaderns regeringstid
stort inflytande på rikets angelägenheter
och kallades vid dennes död, jämte elfva
andra högättade män, till förmyndare för den
treårige tronföljaren, Magnus Eriksson. H. egde
stora jordagods i skilda delar af landet. Hans
söner Jon och Sigurd ("Hafthoressönerna")
spelade en mycket viktig roll under
Magnus Erikssons dagar. Se Jon Hafthoressön.
O. A. Ö.

Haftorn, bot., namn på Hippophaë rhamnoides L.

Hafun, Ras, udde på Somalkusten i Öst-Afrika,
kontinentens östligaste punkt, 185 km. s. om Kap
Guardafui, under 51° 28’ ö. lgd fr. Greenw. och
10° 28’ 30" n. br. Ras Hafun är liksom Aden
kratern af en slocknad vulkan.

Hafvandeskap, Grossess l. Graviditet, med.,
kallas det tillstånd, i hvilket kvinnan
befinner sig, då hon inom sig bär ett befruktadt
ägg. Hafvandeskapets normala längd utgör ungefär
40 veckor eller 280 dagar eller 10 månader
à 4 veckor, s. k. hafvandeskapsmånader. Man
brukar bestämma den ungefärliga tiden för
hafvandeskapets slut eller förlossningens
inträdande genom att från 1:a dagen i sista
regleringen räkna 1 år framåt i tiden, så draga
ifrån 3 månader och lägga till 7 dagar. Är
tidpunkten för det befruktande samlaget känd,
har man att räkna ungefär 9 kalendermånader
framåt. På goda grunder antages, att själfva
befruktningen eller sammansmältningen mellan
den manliga könscellen, spermatozoen, och den
kvinnliga, ägget, sker i endera äggledaren
och att denna sammansmältning icke eger rum
i omedelbar anslutning till samlaget, utan
dagar, kanske veckor senare. Genom äggledaren
förflyttas det befruktade ägget ned i lifmoderns
hålighet, där det fastnar i den ansvällda
slemhinnan, äter sig in i densamma och hämtar
näring ur den samt utvecklas (se Ägg). På
så sätt uppstår det normala hafvandeskapet,
äfven kalladt inomkveds- l. intra-uterint
hafvandeskap. Undantagsvis händer det, att det
befruktade ägget hejdas i sin passage ned till
lifmodern och utvecklas i äggledaren eller i
sällsynta fall i äggstocken. Därvid uppkommer
en för kvinnan oftast mycket farlig form af
graviditet, s. k. utomkveds- l.
extra-uterint hafvandeskap. - Ägget och det däri
bildade fostret tillväxa utomordentligt hastigt
(se därom Foster). Detta möjliggöres därigenom,
att det organ, som normalt tjänar till fäste och
behållare för ägget, nämligen lifmodern, till
följd af de stora och egendomliga omgestaltningar
inom kvinnans kropp, som sättas i gång i och
med det att befruktning inträdt, undergår stark
blodfyllnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>