- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1031-1032

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hagerup, Henrik Steffens - Hagerup, Georg Francis - Hagfors - Hagfors, Karl Johan - Haggada - Haggadol - Haggai - Haggard, Henry Rider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i generalstaben 1885-88 och blef öfverste
1889, generalmajor, generalinspektör och chef
för kavalleriet 1900. H. skref i militära
facktidskrifter afhandlingar om kavallerivapnet.

illustration placeholder

3. Georg Francis H., den föregåendes broder,
norsk jurist och statsman, f. 22 jan. 1853 i
Horten, blef student från Trondhjems skola
1870, studerade en tid medicin, öfvergick
sedermera till juridiken och aflade 1876
juridisk examen. Med offentligt understöd
studerade han 1877 romersk och modern
förmögenhetsrätt i Tyskland och Frankrike,
var sedermera ett år edsvuren fullmäktig på
landet och blef 1879 universitetsstipendiat
samt assessor i byretten. Sedan H. 1885 tagit
juris doktorsgraden, blef han s. å. tillf.
och 1887 ord. professor i den juridiska
fakulteten. Samtidigt därmed hade han ock säte i
Höiesteret som e. o. assessor och kallades 1901
till led. af civilprocesslagkommittén. Han egnade
sig först förnämligast åt förmögenhetsrätten och
utgaf Om kjöb og salg (1883; 2 :a uppl. 1884),
Om tradition som betingelse for overdragelse af
eiendomsret til lösöre
(1884, gradualafhandling),
Bör grundbögerne tillægges offentlig
troværdighed?
(1887) och Den norske panteret
(1889; ny uppl. 1898). Som ord. professor
sysselsatte han sig med process- och straffrätten
och utgaf Den norske straffeproces paa grundlag
af juryloven, almenfattelig fremstillet
(1890),
Om formuesindgreb og dokumentforbrydelser
(1891; 2:a uppl. 1898), Forelæsninger över den
norske straffeproces
(1892; ny uppl. I-II, 1904)
och Forelæsninger över den norske civilproces
(4 dlr, 1896; 2:a uppl. 1903). H. har utgifvit
och kommenterat "Lov om rettergangsmaaden
i straffesager" (tills, med Getz, 1889; 2:a
uppl. 1890), "Straffeprocesloven" af 1 juli 1887
med förändringar af 4 april 1891 m. m. (1893)
och "Almindelig borgerlig straffelov af
22 maj 1902 og lov om dens ikrafttræden
af s. d." H. har varit hufvudredaktör af
"Tidsskrift for retsvidenskab" från dess
uppsättning (1888) och ordf. i Den norske
kriminalistforening sedan dess stiftelse
(1892) samt utgifvit förhandlingarna från dess
6 möten. På kriminalrättens område har han
representerat den moderna reformrörelsen. Sedan
Getz’ död intager H. obestridligen första
rummet i norsk lagfarenhet, och som ett
erkännande af hans förtjänster särskildt
på civilrättens område tilldelades honom
1907 A. S. Örsteds prismedalj, en sällsynt
utmärkelse. Men H. har ock spelat en betydande
politisk roll. Han blef medlem af E. Stangs
andra ministär (2 maj 1893) och genomdref som
justitieminister (sedan 1894), att bestämmelse om
villkorlig dom för mindre förbrytelser upptogs
i strafflagen. Under unionskonflikten bragte
stortingets dagordning af 7 juni 1895 ministären
Stang att vika, och H. bildade 14 okt. s. å. en
koalitionsministär. Unionsförhandlingarna ledde
ej till önskadt resultat, H:s ministär måste
18 febr. 1898 lämna rum åt ett
vänsterkabinett, och han återgick till universitetet.
Sedan högern vid valen 1903 fått majoritet i
stortinget, trädde H. 22 okt. s. å. på nytt i spetsen
för regeringen; men då unionskrisen tillspetsade sig,
trädde han 11 mars 1905 tillbaka för ministären
Michelsen-Lövland ("7 juni-ministären"). Efter
unionsupplösningen utnämndes H. till minister i
Haag, Bruxelles och Köpenhamn. 1900 kreerades
han till juris hedersdoktor i Uppsala.
1-3. O. A. Ö.

Hagfors, järnbruk. Se Uddeholmsverken.

Hagfors, Karl Johan, finsk skriftställare, f.
17 okt. 1860 i Nedervetil, Österbotten, genomgick
Nykarleby folkskollärarseminarium samt blef student
1885 och filos. kandidat 1889, medan han tjänstgjorde
i Helsingfors som folkskollärare. 1891 aflade
han filos. licentiatexamen med ett specimen om
Gamlakarleby-målet och blef s. å. lektor vid nämnda
seminarium. H. har utgifvit flera arbeten inom
modersmålets pedagogik, i hvilka han ifrat för bättre
metoder i ämnet vid folkskoleundervisningen. Som
novellförfattare uppträdde han 1901 med Dagens
hjälte
, hvari förhållanden under de samtida ofärdsåren
satiriserades.
T. C.

Haggada (nyhebr. "förkunnelse", "berättelse")
kallas med ett gemensamt namn de stycken
i Talmud, som utgöra bidrag till G. T:s
tolkning och tjäna till belysning af den
mosaiska lagens mening i form af forna judiska
skriftlärdas skriftförklaringar, historiska
notiser om deras samt deras föregångares och
samtidas personliga förhållanden äfvensom om
folkets öden i äldre och nyare tider, legender,
parabler, anekdoter, religiösa och moraliska
betraktelser, naturhistoriska, astronomiska,
etnologiska, arkeologiska och språkliga
upplysningar. Dessa afhandlingar äro af stor
vikt för en rätt uppfattning af judendomens
världsåskådning i senare tider och särskildt
vid tiden för kristendomens uppkomst. En
del af de i dem meddelade parablerna och
lärdomarna har ett erkännansvärdt religiöst
och etiskt värde. Haggadiska partier finnas
minst i Mischua, den äldsta delen af
Talmud. Däremot utgöres Gemara, den andra,
vida omfångsrikare delen af Talmud, till en
öfvervägande del af haggada. - I motsats till
haggadan kallas de delar af Talmud, som bestå af
mera direkta lagbud och etiska föreskrifter,
halaka (se Talmud och Midrasch).
A. F. Å. (J. P.)

Haggadol, judisk lärare. Se Elieser ben
Hyrkanos
.

Haggai, en af de s. k. mindre profeterna i gamla
testamentet. Han uppträdde i Jerusalem i Darius
Hystaspes’ andra regeringsår, således 520 f. Kr.,
på fursten Serubbabels och öfversteprästen
Josuas tid. Hans bok utgöres af 4 noga daterade
tal (1: 1-14; 2: 1-10; 2: 11-20; 2: 21-24),
i hvilka han uppmanar det från fångenskapen
återkomna folket att med ifver upptaga och
påskynda arbetet med templets uppförande samt
åt Serubbabel utlofvar den högsta äreställning
(som Messias) i den af H. bebådade messianska
tiden. H. och den med honom samtidige profeten
Sakarja ha förtjänsten att ha framdrifvit det
andra templets fullbordan (516) i Jerusalem.
E. S-e.

Haggard [hä’ged], Henry Rider, engelsk
romanförfattare, f. 1856, innehade 1875-79 sysslor
i Natal och Transvaal samt vardt därefter advokat
i London och fredsdomare för grefskapen Norfolk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free