- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1051-1052

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hain, Ludwig Friedrich Theodor - Hainan - Hainau - Hainaut - Hainbund - Hainburg l. Haimburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lider af stora brister, hvilkas afhjälpande
framkallat en hel litteratur. Så utgaf W. A.
Copinger
ett supplement (1895-1902) och K.
Burger
ett register (1891, 1902). Ett nytt
supplement utgaf s 1905 af D. Reichling, som
dock utsatts för skarp kritik. Ett vetenskapligt
tillfredsställande supplement utgafs af den
nyssnämnde Burger med titeln "Beiträge zur
inkunabelbibliographie. Supplement zu Hain und
Panzer" (1908). R. G.

Hainan
(kin. officiellt Kiung-tschu-fu), en
till kinesiska prov. Kwang-tung hörande ö
utanför Tonkinviken mellan 18° 10’ och 20°
8’ n. br. samt 108° 32’ och 111° 15’ ö. lgd,
skild från fastlandet (halfön Lei-tschu) genom
det endast 15 km. breda H.-sundet. Ön har en
rund, från s. v. till n. ö. något utsträckt
form. 34,100 kvkm. Hela det inre af ön fylles
af Vu-tschi-schan ("Fem-finger-berget"), en
stor granitmassa, med toppar af 1,680 m. höjd,
hvilken öfverallt är klädd med yppig skog. Från
denna centrala del nedrinner mot hafvet i alla
riktningar en mängd floder, några af ansenlig
storlek och genom kanalförbindelser af vikt som
trafikleder. Kusten är vid Tonkinviken lågländ
och sandig, med farliga undervattensref,
i ö. klippig och brant, med goda hamnar och
ankarplatser. Klimatet är tropiskt hett,
men mildras i n. af nordöstmonsunen, täta
dimmor och ymnig dagg. Jordbäfningar förekomma
ofta. Den rika vattentillgången jämte läget
mellan vändkretsarna har skapat en i hög grad
bördig jordmån, i synnerhet på öns västra
hälft, hvars flora har mycket gemensamt
med Indiens. Produkterna ur växtriket äro
mångfaldiga. Ris och batater, de förnämsta
födoämnena, odlas i stor utsträckning, äfvensom
sockerröret och många frukter; dessutom, fastän i
mindre skala, bomull, indigo och tobak. Kokos- och
arekapalmer växa ymnigt. De vidsträckta
skogarna, öns förnämsta rikedom, hysa många
värderika trädslag, såsom sandel-, drakblods-,
aloe- och rosenträd, ebenholts m. fl.
Afsättningen af skepps- och byggnadsvirke,
det senare i synnerhet på Peking, är högst
betydlig. Faunan omfattar tigrar, rhinoceros,
hvilka dock numera äro sällsynta, hjortar,
apor, ormar m. m. I några trakter uppfödas
bufflar och småväxta hästar. Biskötseln är
allmän samt lämnar massor af honung och vax. De
mineraliska tillgångarna bestå förnämligast i
koppar, järn och silfver samt guld, hvilket fås
genom vaskning ur flodsanden. Bergshandteringen
lämnar dock mycket öfrigt att önska. Beredningen
af hafssalt är däremot mycket omfattande. Vid
kusten drifves ett indräktigt fiske, hvilket
äfven är riktadt på pärlor och koraller. Af
öns inbyggare, omkr. 2,5 mill., äro omkr. 1
mill. kineser, som invandrat efter 1370, då ön
införlifvades i prov. Kwang-tung, och som bebo
kustbältet, det kultiverade området, under det
att bergstrakterna innehafvas af landets nästan
kopparfärgade urinvånare (li), hvilka i språk,
seder och bruk visa stor frändskap med lao
i Bortre Indien. Ett mindre antal af dem (af
kineserna kallade schuk-li) är civiliseradt
och uppblandadt med kineser, hvilka lärt dem
odlingen af ris och tebusken, som dock lämnar
en underhaltig vara. De öfrige, s. k. sai-lī,
lefva i fullkomligt oberoende af kinesiska
regeringen, betala inga skatter och lifnära sig
af jakt. – Den kinesiske guvernörens säte är
Kiung-tschu, vid H.-sundet, med omkr. 40,000
inv., hvilka drifva handel, skeppsbyggen och
någon industri. 1630
inrättades där en katolsk missionsanstalt. Omkr. 15
km. västerut ligger dess uthamn Hoi-hau,
öns förnämsta hamn och medelpunkten för dess
export, som omfattar timmer och salt, talg,
läder, socker, hampa, kokosolja, betel- och
kokosnötter samt svampar; införseln består i
bomullsväfnader, pälsverk och opium. Båda dessa
hamnar öppnades för européerna genom fördraget
i Tientsin 1858, men först 1876 blef detta
realiseradt. – Omkr. 100 år f. Kr. underlade sig
kineserna ön, men deras välde synes efter hand ha
gått förloradt. 1278 eröfrades den ånyo af Kublai
kan. Sedermera var ön ofta en tillflyktsort
under oroligheterna på fastlandet och användes
äfven någon tid som deportationsort. De djärfva
sjöröfverier, som intill sista tiden drefvos vid
kusten, fingo ett slut först genom engelsmännens
kraftigare uppträdande 1863. Litt.: Madrolle,
"Hainan et la côte voisine" (1890), "Hainan et
les influences étrangères" (1897) och "Étude
sur l’île d’Hainan" (i "Bull. soc. géogr.",
1898), Reclus, E. och O., "L’empire du milieu"
(1902). S. A. L. (J. F. N.)

Hainau. Se Haynau.

Hainaut [änå], ty. Hennegau, provins i Belgien,
omgifven af prov. Öst- och Västflandern, Brabant
och Namur samt Frankrike. 3,722 kvkm. 1,142,954
inv. (1900; beräknades 1906 till 1,211,947,
326 på 1 kvkm.), af hvilka omkr. 99 proc. tala
endast franska. H. genomflytes af Escaut,
Dender och Sambre och är i n. ett bördigt
slättland med blomstrande jordbruk och
boskapsskötsel. I s. bilda Ardennerna ett
väldigt grufdistrikt, hvars centra ligga
kring Mons (150 kolgrufvor) och Charleroi
(järn, koppar och marmor). Industrien omfattar
allehanda gröfre och finare järn- och stålvaror,
väfnader, spetsar, läder, porslin, glas och
papper. Samfärdseln har sin stora pulsåder i
järnv. Bruxelles–Paris och underlättas därjämte
af kanaler från Charleroi till Bruxelles och
från Mons öfver franska gränsen. Välståndet
är mera allmänt än i någon annan del af
landet. Hufvudstad Mons. – H. utgjorde under
medeltiden ett tyskt grefskap, hvilket efter
grefvesläktens utgång på manssidan (1030)
förenades med Flandern. Genom 1246 års delning
mellan Balduin IX:s (d. 1205) dottersöner
skildes åter de båda länderna, hvarvid Johan
af Avesnes blef grefve af H. Dennes son Johan
(1279–1304) förvärfvade genom arf Holland,
och då hans ätt 1345 utslocknade på manssidan,
kommo både H. och Holland i kejsar Ludvigs
af Bajern händer. Vid grefve Vilhelm VI:s död
(1417) tillföll grefskapet hans dotter Jakobea,
men denna afträdde det 1433 till Filip den gode
af Burgund. Med de öfriga burgundiska länderna
öfvergick H. 1477 till huset Habsburg och hörde
efter de habsburgska ländernas delning 1556
till Spanien, hvilket 1713 afträdde det till
Österrike. Under spanska väldet hade H:s område
blifvit minskadt, i det att sydligaste delen af
grefskapet, med hufvudstaden Valenciennes, genom
Pyreneiska freden (1659) och freden i Nijmegen
(1678) afträdts till Frankrike. Återstoden af
H. förenades på grund af Wien-kongressens beslut
(1815) med Nederländerna. Sedan 1830 är H. en
belgisk provins. (J. F. N.)

Hainbund. Se Göttinger dichterbund.

Hainburg l. Haimburg, stad i Nedre
Österrike, på högra Donaustranden, nära ungerska
gränsen. 6,225 inv. (1900). Tillverkning af
tobak – den största fabriken i riket – och
synålar. Många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:56 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free