- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1093-1094

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Half-holiday - Halikko - Halimeda - Halimus - Haliotis - Halir, Karl - Halit - Halitherium - Halkett, Sir Colin - Halkett, Hugh - Halkone - Hall - Hall - Hall - Hall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvkm. 49,079 inv. (1906). – 3. Domsaga i
ofvannämnda län, omfattar 11 församlingar,
fördelade på 3 tingslag. Areal
1,945,5 kvkm. 34,588 inv. (1906).

O. I. (A. G. F.)

Halimeda, bot. Se Kalkalger.

Halimus, bot. Se Obione.

Haliotis, zool., ett snäcksläkte, representant
för en egen fam. bland Prosobranchiata. Skalet är
plattadt med ytterst kort spira och mycket stor,
skållik sista vindling; å den senares vänstra
sida finnes en rad hål, genom hvilka tentakellika
mantelutskott utträda. Lock saknas. Djuren lefva
i de varmare ländernas haf nära kusterna. De
äldsta finnas i kritformationen. H. tuberculata,
8 cm. lång, allmän i Medelhafvet, torgföres och
ätes i Italien.

L–e.

Halir, Karl, tysk violinist, f. 1859 i Böhmen,
utbildad i Prag och hos Joachim i Berlin,
blef 1884 hofkonsertrnästare i Weimar och 1893
förste konsertmästare vid hofoperan i Berlin,
där han äfven vardt lärare vid k. musikhögskolan
(med professors titel) och sekundviolinist i
Joachims stråkkvartett. H., som är en utmärkt
tolkare af klassikernas tonverk, har företagit
vidsträckta konsertresor.

E. F–t.

Halit Glocker (af grek. hals, salt), miner.,
namn på vanligt bergsalt som mineral.

A. Hng.

Halitherium Kaup, paleont., ett i medeltertiära
haf lefvande, numera utdödt hafs-kosläkte;
skelettet visar spår af bäckengördel och
lårben; kindtänderna voro knöliga på liknande
sätt som hos svin och flodhäst. Berömd
är fyndorten Flonheim i Rhenhessen.

A. Hng.

Halkett [hä’lkit]. 1. Sir Colin H., engelsk
general, f. 1774, d. 1856, tjänade först
liksom sin fader och yngre broder (se H. 2)
vid skotska brigaden i Holland, uppsatte 1803
efter hannoverska arméns upplösning en bataljon
lätt infanteri för engelsk krigstjänst, blef
s. å. öfverstelöjtnant vid den af honom och
brodern då organiserade "King’s german legion"
(se Engelsk-tyska legionen) och deltog med
denna i expeditionerna till Rügen och Köpenhamn
(1807), Sverige (1808) och i kriget på Pyreneiska
halfön. 1814 blef H. generalmajor, sårades 1815
vid Waterloo, utnämndes 1841 till general och 1849
till guvernör öfver invalidhuset i Chelsea. Jfr
Beamish, "Geschichte der königlich deutschen legion" (1832).

2. Hugh H., baron von H., den föregåendes broder,
hannoversk general, f. 1783, d. 1863, deltog
som major och bataljonschef i "King’s german
legions" expeditioner till Rügen, Köpenhamn,
Sverige och Pyreneiska halfön (se H. 1). Vid
Waterloo (1815) anförde han en hannoversk
landtvärnsbrigad och tog där personligen franska
gardets chef, general Cambronne, till fånga. 1816
öfvergick H. i hannoversk tjänst och avancerade
där till general och inspektör för infanteriet
(1848). Som chef för tyska förbundshärens 10:e
kår slog han (24 apr.) danska arriärgardet vid
Oversö. H. tog 1858 afsked ur krigstjänsten och
blef 1862 friherre. Jfr
E. von den Knesebeck, "Leben des freiherrn von H." (1865).

1 o. 2. V. S–g.

Halkyone (grek. ’Αλκυονη l. ’Αλκυονη,
lat. Alcyone), grek. myt., dotter till Aiolos
och gemål till konung Keyx i Trachis. Då hon
och hennes make af öfvermod kallade sig Zeus
och Hera, förvandlade gudarna dem till ett par
sjöfåglar. Enligt en annan saga omkom Keyx genom
ett skeppsbrott, och af

sorg häröfver störtade sig H. i hafvet, hvarefter
båda förvandlades till isfåglar (halkyoner). När
H. under 14 dagars tid (i dec.) rufvar sina
ägg, låter Aiolos alla vindar hvila. Med
anledning däraf nyttjades hos grekerna uttrycket
"halkyoniska dagar" för att beteckna vindstilla
eller i allmänhet en lugn och sorgfri tillvaro.

A. M. A.

Hall (ty. halle, fnisl. hǫll eller hall) hos
forntidens nordbor gårdens förnämsta byggnad,
stugan (se Bostad, sp. 1269–70); stor sal (i
tempel eller slott o. s. v.); stort, halft öppet
rum med fristående pelare eller arkader till stöd
för taket (öppna hallar framför t. ex. rådhus
kallades förhall); förr äfven byggnad för
manufaktur- och fabriksvarors besiktning
och stämpling (däraf hallordning, hallrätt,
hallstämpling o. s. v.); täckt, åt sidan eller
sidorna öppen gång; byggnad för försäljning af
varor, i synnerhet födoämnen (saluhall; de mest
betydande äro Halles centrales i Paris); den för
bantågens expedierande afsedda, öfvertäckta delen
af en bangård (se Banhall); öppen byggnad
för dryckesservering (jfr Bierhalle);
byggnad för festligt utförande af musikverk
o. s. v.; i moderna villor ett med hemtreflig
inredning försedt förrum, som utgör central
samfärdsled till de öfriga rummen och vanligen
har öppen hufvudtrappa till öfre våningen samt
nyttjas som hvardags- eller mottagningsrum. (Det
i en mängd svenska ortnamn ingående hall är ett
helt annat ord: fnsv. hall, stenhäll, hälleberg,
flat klippa.) Jfr Hall, eng.

Hall [hå’l], eng. (jfr Hall ofvan), hall,
sal; förstuga, vestibul; herresäte, slott (i
namnsammansättningar); college (vid Cambridges
universitet), college utan donationer (vid
Oxfords universitet); gemensam college-matsal.

Hall, socken i Gottlands län, Norra
häradet. 3,396 har. 248 inv. (1907). Annex till
Hangvar, Visby stift, Norra kontraktet.

Hall, egendom i Stockholms län, Öknebo härad,
Östertälje socken, vid Hallsfjärden af Östersjön,
5 km. s. om Södertälje. Areal 806 har, hvaraf
218 har åker och 563 har skogs- och hagmark;
tax.-värde såsom jordbruksfastighet 200,000
kr. (1908). Egendomen tillhör sedan 1875
Föreningen till minne af konung Oskar I och
drottning Josefina (se d. o.), hvilken där
anordnat en förbättringsanstalt (se d. o.),
benämnd åkerbrukskolonien Hall med uppgift att
från alla delar af riket till vård emottaga
gossar mellan 10 och 15 års ålder, hvilka
begått brottsliga handlingar eller ådagalagt
gröfre vanart, samt att återföra och uppfostra
dem till gudsfruktan, arbetsamhet och goda
seder. Reglemente för åkerbrukskolonien H. är af
K. M:t fastställdt 24 okt. 1879, enligt hvilket
Stockholms länsstyrelse utöfvar inspektion
öfver anstalten. Sedan lagen ang. uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn 13 juni 1902 fr. o. m. 1903 trädt
i kraft, emottagas tills vidare i mån af
utrymme vid kolonien vanartade gossar från
de landstingsområden och de ej i landsting
deltagande städer, hvilka förbundit sig att
utöfver den från vederbörande barnavårdsnämnd
utgående vårdafgiften af 150 kr. om året
betala ett ytterligare årligt kostnadsbidrag
af 150 kr. under den tid gosse underhålles vid
H. Ansökning om gosses intagande därstädes,
utfärdad af barnavårdsnämnd och ställd till
koloniens styrelse, skall vara åtföljd af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free