Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handels och- sjöfartsfonden - Handels och- sjöfartsnämnd, Stockholms stads - Handels och- sjöfartstraktat - Handels och- vänskapskonvention - Handelspartering - Handelspiaster - Handelspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1885 års början öfverflyttades på
Statskontoret. Med denna fonds tillhjälp
har regeringen satts i tillfälle att på
mångahanda sätt främja Sveriges handel och
kommunikationer. Telegrafinrättningen har denna
fond att tacka för sin tillkomst. Flera enskilda
järnvägar och kanalföretag ha därifrån erhållit
understöd i form af lån eller anslag. De anslag,
som erfordrades för aflösning af Öresunds- och
Scheldetullarna, voro på denna fond anvisade;
och utan de tillgångar denna fond beredt skulle
måhända sjöexpeditioner, sjökarteväsendet,
lifräddningsanstalter, handelsflottans
pensionsväsen, som nu äro öfverflyttade på
riksstaten, ej ännu erhållit anslag till
nu bestämda belopp. Fondens tillgångar
utgjorde vid 1906 års slut 4,484,805 kr.;
dess inkomster hade under året utgjort
313,088 kr., dess utgifter 169,197 kr.
J. F. N.
Handels- och sjöfartsnämnd, Stockholms stads,
erhöll sin första instruktion 24 sept. 1867. Ny
instruktion utfärdades 8 febr. 1901. Enligt
denna består nämnden af 12 ledamöter, som
stadsfullmäktige inom eller utom sig utse för
två år i sänder. Nämnden eger bl. a. antaga
mäklare, skeppsklarerare och notarii publici,
återkalla mäklares och skeppsklarerares uppdrag,
vid tillsättandet af dispaschör yttra sig om
den sökandes lämplighet, äfvensom vaka öfver
gällande författningars efterlefnad i afseende
å nämnda personers tjänsteutöfning. Nämnden
har äfven att, i frågor ang. handel och sjöfart
samt handelsbruk, afgifva yttrande, där sådant
infordras af K. M:t eller annan offentlig
myndighet, samt att hos stadsfullmäktige
och deras beredningsutskott samt stadens
vederbörande förvaltningsmyndigheter göra
framställningar och till dem afgifva begärda
yttranden i ärenden, som röra anordningar i
stadens hamnar och dit förande segelleder samt
afgifter å handeln och sjöfarten, hvarjämte
nämnden äfven eger yttra sig om sökande
till hamnkaptensbefattningen. Dessutom
öfvervakar nämnden ordningens upprätthållande
inom Stockholms börs, i hvilket afseende den
utser tre kommitterade, som, i enlighet med af
nämnden meddelade föreskrifter, därvid utöfva
den närmare tillsynen, samt bestämmer tid, plats
och sätt för hållande af fondbörsauktioner. I
öfrigt bör nämnden egna sin uppmärksamhet åt
frågor, som ha sammanhang med stadens handel
och sjöfart, och göra de framställningar,
som däraf kunna föranledas. - I enlighet med
hvad för Stockholm är stadgadt skall, jämlikt
mäklarordningen 9 juni 1893, handels- och
sjöfartsnämnd tillsättas äfven i öfriga städer,
där mäklare finnas. Ledamöterna i denna nämnd
utses, till ett antal af minst 7 och högst 12,
af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga för
viss tid, ej öfverstigande två år. F. n. finnas
32 handels- och sjöfartsnämnder i Sverige.
A. D. H. (Å. W:son M.)
Handels- och sjöfartstraktat. Se Handelsfördrag.
Handels- och vänskapskonvention. Se
Handelsfördrag.
Handelspartering ("handelsfördelning"), kam., ett
fordom brukligt särskiljande af minuthandeln i
grupper, af hvilka köpmannen fick välja en, inom
hvilken hans rörelse skulle vara begränsad. Redan
i Uppsala stadga om köphandeln af 25 febr. 1546
föreskrefs bl. a., att icke hvar och en "efter
sitt eget goda tycke" fick drifva handel med
allehanda varor,
utan med ett visst slags varor. Så t. ex. kunde
ej en köpman på en och samma gång handla med
kläde och salt, humle, fisk e. d. I Uppsala stad
tillämpades parteringen, åtminstone delvis, men i
de öfriga städerna synes denna anordning aldrig
vunnit tillärnpning. Enligt förordning för
Stockholm skulle "köphandeln" där särskiljas i 15
strängt begränsade gillen l. "handelssocieteter",
med hvar sin ålderman och sina "bisittare",
liksom hos handtverksskråna. Emellertid voro
dessa stadganden icke utan inflytande på
senare handelsförordningar för hufvudstaden.
Kbg.
Handelspiaster. Se Handelsmynt.
Handelspolitik, sammanfattningen af de
grundsatser, enligt hvilka staten tillvaratager
sina intressen på handelns område. Målet är
härvid att genom åtgärder, som anses därtill
lämpliga, höja statens handel och dess basis,
den inhemska produktionen, hvarvid i regel den
senare brukat anses som viktigare och därför
böra i första rummet tillgodoses. Med afseende
på handeln med utlandet sker detta dels genom
att förhindra den utländska konkurrensen att
förkväfva den inhemska produktionen, dels genom
att befordra dennas afsättningsmöjligheter i
utlandet. Det förra målet har man sökt nå genom
att försvåra importen från utlandet. Detta
sträfvande var konsekventast genomfördt
under det på 1600- och 1700-talet blomstrande
merkantilsystemet (se d. o.); medlen voro höga
tullar och, där dessa icke ansågos tillräckliga,
importförbud. Det var dock härvid svårt att
undvika den ensidigheten att oskäligt gynna
produktionen på konsumtionens bekostnad, och
det var detta fel, som var hufvudorsaken till
merkantilsystemets fall. Men merkantilsystemet
begagnade sig äfven af exporttullar och
exportförbud, hvilka gällde sådana råvaror, som
med större gagn för staten ansågos böra bearbetas
inom landet. Så var i Sverige utförsel af malm
förbjuden ända till 1857, då äfven de längst
kvarstående importförbuden afskaffades. Med
frihandelns seger afskaffades småningom både
export- och importförbuden, hvarjämte tullarna
sänktes eller afskaffades. Denna reform
utgick från England, där man 1846 af skaffade
importtullarna på spannmål (jfr Anti-corn-law
league) och under de följande åren äfven andra
skyddstullar, medan vissa s. k. finanstullar (se
Tull) bibehöllos eller höjdes. Englands exempel
följdes på 1850- och 1860-talen i de flesta andra
stater, dock vanligen med större eller mindre
inskränkningar. Delvis skedde detta genom de
handelstraktater, som vid denna tid ingingos
mellan olika stater och i hvilka ömsesidiga
tull-lättnader medgåfvos. Fullständig frihandel
infördes dock endast i ett fåtal stater (se
Frihandel); endast exporttullarna blefvo allmänt
afskaffade. Ett omslag i den handelspolitiska
uppfattningen började dock göra sig gällande
på 1870-talet och har småningom ledt till en
nästan allmän återgång till ett protektionistiskt
tullsystem, hvilket dock är moderatare än den
gamla merkantilismen och som icke återupptagit
dess export- och importförbud. Ett annat
medel till exportens befrämjande, som i stor
omfattning användes af merkantilsystemet, var
exportpremier. Den moderna protektionismen har
icke heller direkt återupptagit dem, men väl
indirekt genom den i många stater beviljade högt
beräknade tullrestitution, som lämnas vid export
af produkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
