Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han-jang - Hank - Hanka - Hanka, Václav (Váceslav) - Hankasalmi - Hankau - Hanke, Henriette Wilhelmine - Hankel, Wilhelm Gottlieb - Hankel, Hermann - Han-kiang, Han-ho l. Han - Hanko - Hank och stör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiljer det från Han-kóu. 100,000 inv. Säte
för en metodistisk mission. Järnverk
och vapenfabrik. Jfr Han-kou.
J. F. N.
Hank. 1. Med. Att "sätta en hank" tillgår så, att
man upplyfter ett veck af huden och genomsticker
dess bas med en knif eller särskildt för
ändamålet tillskapad bred lans (nål), hvarefter
en tjock tråd, en remsa af linne eller guttaperka
genomdrages. Då vecket släppes, ryckas in- och
utstickspunkterna isär, och en hudbrygga af en
tums längd eller mera blir underminerad. Hanken
fastgöres genom ett förband. Varbildning
inställer sig snart och fortgår, så länge remsan
ligger kvar. Denna drages fram hvarje dag och
ersättes, om så behöfves, med en ny. Ofta
fick en sådan hank ligga lång tid, flera
månader. Meningen med operationen är, att den
sålunda framtvingade suppurationen skall verka
"afledande", d. v. s. bidraga till att häfva
(mest kroniska) sjukdomar i den kroppsdels inre,
hvarå hanken blifvit lagd. Man använde den väl
äfven som en afledare för "osunda vätskor" i
allmänhet, men åtminstone för detta ändamål är
den däröfver uttalade förkastelsedomen säkert
fullt befogad. Hank nyttjades förr långt mer
än nu, då den kommit så godt som fullständigt
ur bruk.
2. (Vidja) Landtbr., band, hvarmed
störarna i gärdesgårdar sammanbindas, göres
vanligen af långa, smala grangrenar, som
före användningen basas öfver eld för att
blifva böjliga. Den ersättes numera stundom
af glödgad järntråd. – 3. Ett mått. Se Garn,
sp. 754 (tabellen). – 4. Jur. Se Hank och stör.
1. Rsr. (J. Å.) 2. H. J. Dft.
Hanka, sjö. Se Chanka.
Hanka, Václav (Váceslav), tjechisk språk- och
fornforskare, f. 1791, d. 1861 i Prag,
anställdes 1822 som den förste bibliotekarien
vid bömiska museet. Hans sympatier för de
slaviska folken framträdde redan i hans första
alster, två samlingar visor i folkton (1815,
1819), Kratká historie slovanských národu
(Kortfattad historia om de slaviska folken,
1818) och en öfv. af serbiska och ryska
folkvisor (1817). Sin litterära ryktbarhet
vann H. 1817 genom sin mystiska upptäckt af den
s. k. Königinhof-handskriften (se d. o.). Härtill
kom 1849 den likaledes understuckna skriften
"Libušas spådom". Vid sidan af dessa medvetna
eller omedvetna förfalskningar, som dock
högeligen främjat språk- och litteraturstudierna
i Böhmen, utgaf H. en mängd språkhistoriska
skrifter af värde, däribland Pravopis ceský
(Tjechisk ortografi, 1817), Prehled pramenu
právnich v Cechách (Öfversikt af de juridiska
källskrifterna i Böhmen, 1841), Prehled
literatury ceské (Öfversikt af tjechiska
litteraturen, 1852), Bibliografie prvotisku
ceských 1468-1526 (en bibliografi öfver de
äldsta slaviska tryckskrifterna i Böhmen,
1852), Ueber den charakter der cyrillischen
orthographie (1845), Ueber die grundzüge der
slavischen kirchensprache (1845) samt ett
par tjechiska ordböcker (1822, 1831, 1849)
och Slovanská mluvoveda (Slavisk språklära,
1850). Ett urval af H:s originaldikter, Pisne
(5:e uppl. 1851), utkom i tysk öfv. af Alfred
Waldau (1863). A-d J.
Hankasalmi, socken i Rautalampi härad och
domsaga, Kuopio län (Finland). Areal 552,9
kvkm. 6,750 inv. 1907. Konsistoriellt pastorat
af 1:a kl., Kuopio stift och prosteri.
A. G. F.
Hankau, stad. Se Han-kou.
Hanke, Henriette Wilhelmine, född Arndt,
tysk författarinna, f. 1785, d. 1862, blef 1814
gift med predikanten Hanke i Dyhernfurth och änka
1819. Hon skref en mängd romaner och berättelser,
som i Sämmtliche schriften (1841-56) upptaga
126 bd.
Hankel. 1. Wilhelm Gottlieb H., tysk fysiker,
f. 1814, d. 1899, blef 1840 docent i fysik
och kemi i Halle och 1847 e. o. professor
därstädes samt var 1849-87 professor i fysik
i Leipzig. H. sysslade hufvudsakligen med
studiet af elektriciteten; bl. a. undersökte
han kristallers pyroelektriska egenskaper,
termoelektricitet, urladdningsströmmars
magnetiska verkningar, luftelektriciteten
etc. Han konstruerade flera vetenskapliga
instrument, såsom den efter honom uppkallade
elektrometern och apparater för uppmätning af
elektrisk strömstyrka genom ledningstrådens
värmeutvidgning ("hitzdraht"-instrument).
H:s undersökningar äro offentliggjorda i
Poggendorffs och Wiedemanns "Annalen" och
i sachsiska vetenskapssamfundets skrifter,
äfvensom i Elektrische untersuchungen (1856-99,
21 afh.). Han öfversatte F. J. D. Aragos arbeten
(16 bd, 1854-60).
2. Hermann H., den förres son, tysk
matematiker, f. 1839 i Halle, d. 1873 i
Schramberg, e. o. professor i Leipzig 1867,
professor i Erlangen s. å. och i Tübingen 1869,
rönte största inflytandet af Riemann. Med Roch
delade han hedern af att ha börjat så att säga
popularisera Riemanns läror. I detta hänseende
är hans arbete Die eulerschen integrale bei
unbeschränkter variabilität des argumentes
(1863) af vikt. Hans hufvudarbete är Theorie
der complexen zahlensysteme (1867). Af hans
tillämnade matematikens historia utkom
endast ett fragment, Zur geschichte der
mathematik im alterthum und mittelalter
(1874). Ur hans kvarlåtenskap utgafs Die
elemente der projektivischen geometrie (1875).
1. G. N. 2. (I. F.)
Han-kiang, Han-ho l. Han (kin. kiang och ho
betyda flod), flod i mellersta Kina, ett af de
största tillflödena till Jang-tse-kiang. Dess
källor ligga på bergskedjan Tsin-ling, som bildar
vattendelaren mellan Jang-tse-kiang och Hoang-ho,
i sydvästra delen af prov. Schensi. H. flyter
genom denna provins i östlig riktning, ingår
sedan i prov. Hupe och förenar sig vid Han-kou
med Jang-tse-kiang. Floden är en af pulsådrorna
för Kinas handel. Bomullsplantager, risfält
och en oafbruten rad af byar och landtgårdar
kanta dess stränder. Vid midten af sitt lopp
genomskär floden en på stenkol och skiffer
rik bergskedja, och en mängd fall försvårar
där trafiken. H:s längd är minst 1,500 km.;
dess flodområde beräknas till 68,000 kvkm.
(J. F. N.)
Hanko, Se Hangö.
Hank och stör, jur. Vidjor o. d., som användas
att sammanfästa störarna i en gärdsgård, benämnas
hank (isl. hanki, fsv. hanker). "Hank och stör"
är således liktydigt med hägnad. Uttrycket
förekommer i 19 kap. 1 § Byggningabalken, där
det heter: "Bolby är gammal by, och afgärda
by den, som å bolbys mark bygd är och hafver
sina egor, inom hank och stör, af bolbyn". I
Jaktstadgan 21 okt, 1864, § 3, stadgas, "att
afgärda by har jakträtt allenast å sina egor
"inom hank och stör". Uttrycket tillhör det
äldre lagspråket och användes endast om sådan
hägnad, som tillika afser att utmärka egogräns.
E. S. (V. Sgn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
