- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1413-1414

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hansen, Kristian Frederik - Hansen, Kristian Frederik - Hansen, Maurits Kristofer - Hansen, Peter Andreas - Hansen, Hans Peter - Hansen, Hans Nikolaj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samtid kallad "Danmarks Palladio". Han
var professor vid konstakademien. Jfr
"Ch. F. H:s samling af offentlige og private bygninger" (2:a uppl. 1847).

Ph. W. (G–g N.)

Hansen, Kristian Frederik, dansk general och
minister, f. 29 nov. 1788, d. 22 juni 1873,
blef 1801 student och 1808 juris kandidat,
1809 löjtnant och 1817 kapten; användes
1821 vid diplomatiska underhandlingar
i Stockholm och 1825 vid afslutandet af
underhandlingen om ett statslån i London. Som
adjutant i generalstaben var han nära fäst
vid konung Fredrik VI, blef 1828 major och
var 1831–43 direktör för undervisningen vid
"landkadetakademiet". Han tog viktig del i
militärkommissionen 1840 och medverkade som
deputerad i generalkrigskommissariekollegiet
sedan 1843 väsentligen till den nya
härordningens genomförande. Mars 1848 vägrade
han mottaga posten som krigsminister, blef i
maj kommendant på Als och deltog i striderna
28 maj och 5 juni vid Dybböl samt blef
till belöning generalmajor. Nov. 1848–juli
1851 var han krigsminister, visade sig
vara en utmärkt administratör och inlade
stora förtjänster om härens utrustning, men
försvagade genom sin inblandning generalernas
handlingsfrihet (visade särskild ovilja mot
stabschefen Læssöe). Jan. 1852–dec. 1854 var
han ånyo krigsminister. H. var en utpräglad
representant för den byråkratiska styrelsen
och för helstatsprogrammets genomförande samt
låg ständigt i strid med riksdagen, ehuru han
själf 1849 hade underskrifvit grundlagen. Under
västmakternas krig mot Ryssland företog H. på
egen hand 1854 rustningar samt använde härtill
medel, som ej blifvit beviljade af riksdagen,
hvarför han 1855 åtalades inför riksrätt, men
frikändes. Som krigsminister juli 1864–nov. 1865
genomförde han med kraft och opartiskhet den
reduktion af hären, som genom hertigdömenas
afträdande blifvit nödvändig.

E. Ebg.

Hansen, Maurits Kristofer, norsk skald och
skolman, f. 5 juli 1794 i Modums socken i
Buskeruds amt, d. 16 mars 1812, blef student
1814 och egnade sig åt filologiska studier, men
aflade aldrig någon akademisk examen. 1816 blef
han lärare i norska och franska vid krigsskolan
samt flyttade 1820 till Trondhjem, hvarest han
fick anställning som lärare vid stadens borgar-
och realskola och från 1825 tillika var adjunkt
vid katedralskolan. 1826 blef han öfverlärare
vid Kongsbergs "middelskole". H. utgaf ett
stort antal grammatikaliska och lexikaliska
läroböcker, latinska klassiker och handböcker
i historia; men sin största betydelse hade han
som skald och spirituell novellist, ehuru han var
starkt påverkad af La Fontaine, Motte-Fouqué och
Tieck. Hans skildringar af den norske bondens
karaktär och dagliga lif äro behäftade med
väsentliga brister. Lyckligare var han i sina
teckningar af det norska småstadslifvet. Bland
hans många arbeten må nämnas
Digtninger (1816),
Ottar af Bretagne (1819),
Theodors dagbog (1820–21),
Keadan eller klosterruinerne (1825),
Tone (1843) och
Polykarps supplerede manuskript (1844).
Hans samlade noveller utgåfvos 1855–58,
i 8 bd, af C. N. Schwach.

O. A. Ö.

Hansen, Peter Andreas, dansk astronom, f. 8
dec. 1795 i Tondern i Slesvig, d. 28 mars 1874 i
Gotha, egnade sig först åt urmakaryrket. Genom
bemedling af professor H. K. Schumacher i Köpenhamn
fick han deltaga i den då pågående gradmätningen.
Sedan deltog han i Schumachers arbeten och ådrog
sig därvid i sådan grad fackmännens uppmärksamhet,
att han 1825 blef kallad till direktör för observatoriet
i Gotha, hvilken plats han beklädde till sin död,
ehuru han mottog kallelser till mera framstående
poster, så 1839 till Dorpat, 1847 till Königsberg,
1857 till Köpenhamn. H. vann i synnerhet ryktbarhet
genom mångfaldiga och utmärkta arbeten på den
teoretiska astronomiens område. Han höjde väl icke
i principiellt hänseende denna vetenskap öfver den
ståndpunkt, dit den blifvit förd af Lagrange och
Laplace; men genom sinnrikt uttänkta metoder förbättrade
han väsentligen de räkneföreskrifter, genom hvilka
himlakropparnas s. k. storingar numeriskt beräknas.
Genom flera omsorgsfulla och omfångsrika tillämpningar
af sina metoder bevisade han deras brukbarhet. En frukt
af dessa äro de tills. med K. F. R. Olufsen utgifna
Tables du soleil (1854),
Tables de la lune (1857),
för hvilka ett pris af 1,000 pund sterling
tillerkändes honom af engelska regeringen, samt
Tafeln der Egeria (1867),
de första i sitt slag. Ett omfångsrikt, redan före
1830 påbörjadt arbete rörande teorien för Jupiter
och Saturnus blef aldrig fullbordadt. En del däraf,
Untersuchungen über die gegenseitigen störungen des Jupiters und Saturns (1831),
prisbelönades af Berlin-akademien. Äfven på andra
områden offentliggjorde H. många värdefulla arbeten.
Särskildt framstående äro hans afh. inom den högre
geodesien,
Geodätische untersuchungen (1865 och 1869),
Von der methode der kleinsten quadrate und ihrer anwendung auf geodäsie (1868) m. fl.
Då 1857 Gothaobservatoriet, som förut varit förlagdt
till Seeberg, flyttades till Gotha själft, införde
H. en mängd af honom uppfunna praktiska inrättningar,
hvilka sedermera kommo till användning äfven på andra
observatorier. Äfven teorien för de astronomiska
instrumenten riktade han med värdefulla arbeten öfver
ekvatorealet, heliometern och passageinstrumentet.
Det är emellertid hufvudsakligen genom sina arbeten
inom störingsteorien, som han kommit att räknas till
vetenskapens störste.

H. G. (B–d.)

Hansen. 1. Hans Peter H., dansk affärsman och
politiker, f. 6 apr. 1797 i Köpenhamn, d. 15
sept. 1861, var från 1822 till sin död led. af
Köpenhamns kommunala representation, hvars
ordf. han var 1840–41 och 1853–58. 1846 blef
han en af Nationalbankens direktörer, var från
1856 den egentlige ledaren af dennas styrelse
och visade synnerlig duglighet under den stora
handelskrisen 1857. Vidare var han sedan 1848
medlem af grosshandelssocietetens kommitté. Äfven
viktiga politiska uppdrag erhöll han: 1835–46
var han ständerdeputerad, 1848–49 medlem af den
grundlagstiftande riksförsamlingen och 1850–53
af landstinget, och i alla dessa församlingar var
han en af det nationalliberala partiets ledare,
fastän egentligen rätt konservativ. Därjämte var
han en af stiftarna af Det skandinaviske selskab
(1843), Den slesvigske hjælpeforening i syfte
att understödja nordslesvigarnas nationella
sträfvanden (1844) och den mot ministären
Örsted oppositionella Förening til at værne om
grundloven (1854). Han blef 1856 etatsråd.

2. Hans Nikolaj H., den föregåendes
son, dansk politiker, f. 12 mars 1835, blef 1857
juris kandidat och 1863 höjesteretsadvokat och
var 1873

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:56 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0759.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free