Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 161-162 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hebeloma - Heber - Hébert, Jacques René - Hébert, Edmond - Hébert, Antoine Auguste Ernest - Hébertister. Se Hébert, J. R. - Hebet. Se Behbit el-Hager - Hebra, Ferdinand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följande tyska dialektdiktningen har till
stor del gått i skola hos H. Bland hans
öfriga arbeten må nämnas folkskrifterna
Der rheinländische hausfreund, oder neuer
kalender etc. (1808—11, 1814—15 och 1819; 3:e
uppl. 1827) och Schatzkästlein des rheinischen
hausfreundes (1811), hvilka äro mönster af
folklig framställning och sund didaktik. Hans
Sämmtliche werke utkommo i 8 bd 1832—34 (ny
uppl. 1873) och, utgifna af Wendt, i 2 bd i 6:e
uppl. 1894. I Karlsruhe (1835) och Basel
(1899) ha rests minnesmärken öfver H. H:s
bref utgåfvos 1883 af Behaghel; jfr arbeten
om H. af Schultheiss (1831), Längin (1874 och
1882), Giehne (1894) och Goethes recension af H:s
dikter.
R—n B.

Hebeloma, Fränskifling, Gråskifling, bot., släkte
af hattsvamparna. Arterna likna musseroner,
men ha rostbruna sporer och gråbruna skifvor. De
ha i allmänhet obehaglig, rättiklik lukt och
äro giftiga eller oanvändbara till föda.
G. L—m.

Heber, namn på åtskilliga släkter i
G. T. 1. En gren af keniterna i trakten af
Kedes i Naftali (Dom. 4: 11). 2. En af stammen
Assers släkter (1 Mos. 46: 17, 4 Mos. 26: 45).
3. En släkt i Benjamin (1 Krön. 8: 17).
4. En af Kalebs släkter (1 Krön. 4: 18).
E. S—e.


Hébert [ebǟr], Jacques René, fransk
revolutionsman, f. 1757 i Alençon, afrättad 24
mars 1794 i Paris, kom som ung till Paris, där
han bl. a. lifnärde sig som biljettmottagare vid
en teater (1786—88). Efter revolutionens utbrott
började han 1790 utgifva den radikala tidningen
"Le père Duchesne", hvilken vann spridning öfver
hela Frankrike och genom sin groft skandalösa
ton fick stark spridning bland pöbeln. H. blef
1791 medlem af cordelierklubben (se Cordeliers)
och uppträdde, sedan han vid de efter
"septembermorden" 1792 företagna valen till
kommunalrådet i Paris till följd af sin vänskap
med Marat utsetts till generalprokuratorn
Chaumettes biträde, som kommunalrådets värste
orostiftare och ledare för Parisdemagogerna samt
ifrade hätskt mot girondisterna. De gräsligheter,
som följde på deras fall (juni 1793), äro
hufvudsakligen att tillskrifva H. och hans
rofgiriga vänner, Chaumette, Collot d’Herbois,
Fouché, Ronsin m. fl., hvilka efter sin ledare
kallades hébertister. Han var äfven s. å. en af
de verksammaste organisatörerna af den kristna
kultens ersättande med förnuftets dyrkan samt
vände sig sedermera med häftiga anfall mot
Danton och Robespierre för deras enligt hans
mening alltför moderata politik. Efter ett
misslyckadt försök af hébertisterna i mars 1794
att genom uppror rycka till sig makten, lyckades
Robespierre få honom och hans vänner häktade
och ställda inför domstol. De anklagades för
förrädiska förbindelser med republikens utländska
fiender, dömdes af revolutionstribunalet till
döden och afrättades. Jfr Brunet, "Le Père
Duchesne d’Hébert" (1859), Tridon, "Les hébertistes"
(1864), och Mater, "Jacques-René
H., l’auteur du Père Duchesne" (1888).
(V. S—g.)

Hébert [ebǟr], Edmond, fransk geolog,
f. 1812, d. 1890, var 1838—57 anställd vid
École normale i Paris och utnämndes 1857 till
professor i geologi vid Sorbonne i Paris. 1877
blef han medlem af Franska institutet. Han
besökte Danmark och Sverige 1865 och 1869
och meddelade geologiska resultat af dessa
resor i Franska vet. akad:s "Comptes rendus",
"Bulletin de la Société géologique de France"
och "Annales des sciences géologiques", hvilken
senare tidskrift H. utgaf. Särskildt har H:s
uppsats i denna tidskrift Recherches sur l’âge des
grès à combustibles d’Helsingborg et d’Höganäs
(1869) varit af stor vikt för bestämmandet af
åldern af Skånes kolförande bildningar. Bland
H:s större verk äro Matériaux pour servir à
la description du terrain crétacé supérieur en
France (1875) och Notions générales de géologie (1884).
B. L—n.*


Hébert [ebǟr], Antoine Auguste Ernest, fransk
målare, f. 1817 i Grenoble, d. 1908, kom till
Paris 1835, studerade där juridik, under det
han samtidigt arbetade först hos David d’Angers,
sedan hos Delaroche. 1839 utställde han Tasso i
fängelset (museet i Grenoble), erhöll romerska
priset för Faraos bägare funnen i Benjamins säck
och reste s. å. till Rom, där han stannade i åtta år.
Bland hans arbeten
efter återkomsten till Paris är främst att nämna
Malaria (1850, Luxembourg), genom hvilket hans
namn med ens blef allmänt kändt. Den elegiskt
poetiska ton, som af naturen tillhörde hans
lynne, passade där förträffligt tillsammans med
ämnet, och däraf uppkom ett helt af gripande
verkan, uttalad ej endast i det lidande uttrycket
hos figurerna, utan i hela den omgifvande
naturen, i luften och Tiberfloden. Detta
melankoliska drag har sedan som ett sjukligt
tycke kommit igen i de flesta af H:s
arbeten. Han målade hufvudsakligen romerska och
neapolitanska bondflickor i enkla situationer,
ofta nog vid deras vanliga samlingsplats,
brunnen, såsom i Flickorna från Alvito (1855),
Kvinnorna från Cervara (1859, Luxembourg), Rosa
Nera vid källan m. fl. H. målade äfven religiösa
bilder, t. ex. Judaskyssen (1854, Luxembourg),
Mater dolorosa, Jesusbarnets sömn (1895). Musiken
finnes i staden Paris’ samlingar. H. vann stort
bifall för sina porträtt, förnämligast af kvinnor
och barn ur de högre samhällsklasserna, hvilka
han förstod att gifva ett visst förnämt och
fint, halft sjukligt behag. — H. var 1867—73
och 1885—91 direktör för franska akademien i
Rom och valdes 1874 till medlem af Institutet.
C. R. N.*

Hébert [ebǟr], Pierre och Héléna, franska
bildhuggare. Se Berteaux.

Hébertister. Se Hébert, J. R.

Hebet, by. Se Behbit el-Hager.

Hebra, Ferdinand, österrikisk läkare, f. 1816 i
Brünn, d. 1880 i Wien, 1841 med. doktor i Wien,
kallades 1842 till docent i hudsjukdomar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>