- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
629-630

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heterocyklisk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utmärkt H. alltifrån ungdomsåren. Det har äfven
för det svenska universitetsstudiet varit af
eminent betydelse. H. torde ha hoppats att med
detta verk bana sig väg till Berlins universitet,
men dels dess frisinnade anda, dels den vid de
tyska universiteten allt mera härskande filologiska
skolmetoden voro till hinders. H. stannade i
Dresden och egnade sig åt konsthistoriska arbeten.
Bland hans verk på detta fält märkas Italienische
studien
(1879) med djupsinniga tolkningar af
renässansarbeten. Efter hans död utgåfvos
Kleine schriften (1884). Jfr
J. Moleschott, "Hermann Hettners Morgenroth" (1883),
B. Seuffert, "H. H." (i "Archiv für litteraturgeschichte" XII, 1884),
Ad. Stern, "H. H." (1885), och
H. Spitzer, "H. H:s kunstphilosophische anfänge und literarästhetik" (I, 1903).
K. W—g.

Hetton [he’tn], H.-le-Hole, kommun i
engelska grefsk. Durham, 13 km. s. ö. om
Sunderland. 13,673 inv. (1901). Kolgrufvor.

Hettstedt, stad i preussiska reg.-omr. Merseburg,
Sachsen, vid Wipper. 8,924 inv. (1900). Fabriker
för pianon och gödselmedel. H. fick stadsrättigheter
1380 och tillföll 1815 Preussen. I närheten finnas
gamla koppar- och silfvergrufvor, kring hvilka i
nyare tider uppstått ansenliga förädlingsverk.
(J. F. N.)

Hetvägg (ty. heissweck, hett bröd, mlty. hête
wegge,
"varma bullar"), gammalt namn på varm
mjölk och fettisdagsbullar; senare äfven liktydigt
med smörj; aga (jfr: få sina fiskar varma).

Hetär (grek. hetaira, väninna) kallades i
det forna Grekland hvarje kvinna, hvilken,
obunden af familjelifvets skrankor, under friare
former umgicks med männen och deltog i deras
samkväm. De flesta hetärer voro fala tärnor
af sämsta slag, hvilka, ofta uppträdande som
danserskor, flöjtspelerskor o. s. v., utbjödo
sig åt den förstkommande. Deras antal var högst
betydligt i alla större städer, t. ex. Aten,
där de för rättigheten att bedrifva sitt yrke
erlade en särskild skatt till staten. På några
ställen, t. ex. i Korint, hade de i egenskap af
kärleksgudinnan Afrodites tempeltjänarinnor (se
Hieroduler) till och med en viss religiös
helgd. Många hetärer utmärkte sig dock äfven
genom hög bildning och fin umgängeston, andra
genom oförliknelig skönhet och allt besegrande
förförelsekonst äfvensom genom det oerhörda pris,
för hvilket deras ynnest måste köpas. Ryktbara
voro framför andra Thais, Myrrhine, Lamia,
Theodota, Lais och Fryne, hvilken sistnämnda
af Praxiteles användes som modell vid hans
framställning af Afrodite. Aspasia, Perikles’
frejdade väninna, kan knappast räknas till de
egentliga hetärernas antal. Vid bedömandet af
hetärernas betydelse inom det forngrekiska lifvet
måste man besinna, att i Grekland familjens
kvinnliga medlemmar till följd af det strängt
tillbakadragna lif, som lagstiftning och
sedvänja ålade dem, och den ringa omsorg, som
egnades åt deras andliga utveckling, stodo på
en jämförelsevis låg bildningsgrad, så att ett
mera spirituellt kvinnligt umgänge för männen
stod att finna endast i hetärernas sällskap.
A. M. A.

Hetäria. Se Hetairia.

Heuberger [hö’j-], Richard Franz Joseph,
österrikisk musiker, f. 1850 i Graz, var
först ingenjör, dirigerade från 1876 större
sångföreningar i Wien, där han 1902 blef lärare
vid konservatoriet, och har äfven verkat som
musikkritiker, senast (från 1904) som redaktör af
"Neue musikalische presse". Han har komponerat
5 operor, 4 operetter, baletter, orkester- och
körmusik, visor m. m., i allmänhet utmärkande
sig för behaglig melodik, samt skrifvit bl. a.
en biografi öfver Franz Schubert (1902).
E. F—t.

Heubner [hö’jb-], Otto Leonhard, sachsisk
politiker, f. 1812 i Plauen i Vogtland, d. 1893 i
Dresden, blef 1843 kretsamtman i Freiberg, valdes
1848 till medlem af parlamentet i Frankfurt och
inträdde 1849 i stället i Sachsens första kammare,
där han blef ledare för den moderata vänstern. Vid
upproret i Dresden i maj s. å. blef H. medlem af
provisoriska regeringen och satt efter dess fall
i fängelse till 1859. 1869 invaldes han i Sachsens
andra kammare och anställdes 1871 i staden Dresdens
råd. H. utgaf äfven dikter och en
Selbstverteidigung (1850).
Jfr Isolani, "O. L. H." (1893).

Heuch [hök], Johan Kristian, norsk biskop och
religiös författare, f. 23 mars 1838 i Kragerö,
d. 19 febr. 1904 i Kristiansand, blef student
1856 och teol. kandidat 1861 samt fortsatte till
1863 sina studier i Leipzig och Erlangen. Efter
att ha tjänstgjort som lärare och präst (han
var 1865—73 Jörgen Moes adjunkt) blef han
1875 föreståndare för det praktisk-teologiska
seminariet vid universitetet, där han föreläste
liturgi, homiletik och pastoralteologi, utnämndes
1880 till kyrkoherde vid Uranienborgs kyrka
i Kristiania och valdes 1889 till biskop i
Kristiansand. Han representerade Kristiania (som
suppleant för Stang) i stortinget 1890 och (för
en tid) 1891. Tillsammans med Fr. W. K. Bugge
utgaf han 1875—76 "Luthersk kirketidende",
därefter 1877—90 "Luthersk ugeskrift", där han
skrifvit en mängd uppsatser. Han utgaf dessutom
Sjælesorgen hos de syge (1880; "Om själsvården hos de sjuka", 2:a uppl. 1903),
Vidnesbyrd om Kristus (1887),
en årgång predikningar och de apologetiska skrifterna
Vantroens væsen (1883),
Kirken og vantroen (1886);
till sista delen af hans lif hör bl. a. den mot nyare
kyrkliga strömningar riktade stridsskriften
Mod strömmen (1903; "Mot strömmen" s. å.).
O. A. Ö.

Heuchera [höj-] L., bot., växtsläkte af
fam. Saxifragaceæ med omkr. 24 arter i
Nord-Amerika. De äro fleråriga örter med
långskaftade, vanligen vid stjälkens bas
samlade blad. I trädgårdar och i kruka odlas
allmänt som prydnadsväxt H. sanguinea Engelm.,
från norra Mexico, med blodröda blommor i rika
klaselika ställningar.
G. L—m.

Heuermann [höj-], Georg, dansk kirurg, f. 1722
i Oldesloe i Holstein, d. 1768, promoverades 1749 till
med. doktor och utnämndes, sedan han utgifvit de
värdefulla arbetena
Physiologie (1751—55) och
Abhandlung der vornehmsten chirurgischen operationen am menschlichen körper (1754—57),
1760 till e. o. professor vid universitetet i Köpenhamn.
Sina rön som praktisk läkare nedlade han i
Vermischte bemerkungen und untersuchungen der ausübenden arzneiwissenschaft (1765—67).
Jfr G. Norrie, "G. H. Et bidrag til dansk-norsk medicinal- og kulturhistorie" (1891).

Heuff [höff], Az Johan Adriaan, holländsk
författare, f. 1843 i Avezaath, studerade 1861—66
vid polytekniska skolan i Delft, men egnade sig
sedermera h. o. h. åt litteraturen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free