Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holsteinsk rödbrokig boskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgjordes i början endast af ett ringa
fåtal, mest sådana, som haft anställning i
holsteinsk tjänst eller på annat sätt voro
personligt förbundna med holsteinska hofvet,
och förmådde icke göra sig gällande vid
riksdagarna 1719 och 1720. Men under de år,
som följde sistnämnda riksdag, växte partiet
raskt i betydelse. Anledningen härtill var
dels den allmänna fruktan för konung Fredriks
(se d. o.) planer på utvidgad makt, som förmådde
vännerna af den nya författningen att gynna hans
gamla medtäflare, dels på den nära förbindelse,
hvari hertigen kommit till Ryssland, dit han
1721 begifvit sig. Tsar Peter fann i hertigens
anspråk utmärkta medel att inblanda sig i de
skandinaviska makternas politik och gynnade på
allt sätt det holsteinska partiets uppsving. Vid
riksdagen 1723 lyckades den holsteinske hertigens
anhängare på grund af dessa förbindelser
genomdrifva, att titeln "kunglig höghet" och
en årlig pension tillerkändes honom af rikets
ständer, hvilka därjämte gåfvo ett obestämdt
löfte att vid ett kommande tronföljarval ha
honom i åtanke. De lediga platserna i rådet
fylldes med hertigens förklarade anhängare,
och efter riksdagens slut härskade holsteinska
partiet tämligen allsmäktigt öfver Sveriges
regering. Ryska och holsteinska pensioner
och titlar, ersättning för förlorade gods
i Östersjöprovinserna m. m. utdelades åt
hertigens anhängare och ökade ytterligare
deras antal. Svenska regeringen afslöt 1724
ett vänskapsfördrag med Ryssland, hvari de
båda makterna förbundo sig att verka för
Slesvigs återställande till hertigen. Dennes
förlofning s. å. med Peters äldsta dotter, Anna,
väckte visserligen förstämning hos svenska
allmänheten, men gaf honom nya utsikter och
ny betydelse. Peters död och Katarina I:s
tronbestigning följande år minskade ingalunda
det holsteinska inflytandet, utan bragte det på
sin höjdpunkt, då hertigens giftermål nu gick
i fullbordan och den nya kejsarinnan öppet
förklarade sig ämna med vapenmakt återeröfra
Slesvig från Danmark. Endast Englands och
Frankrikes hotelser hindrade under sommaren
1725 utbrottet af ett krig, hvari äfven Sverige
med säkerhet skulle blifvit indraget. Hertigens
svenska anhängare voro gripna af de djärfvaste
förhoppningar; det talades om, att kejsarinnan
skulle ändra ryska tronföljden till hertigens
förmån eller åtminstone öfverlämna åt honom
Östersjöprovinserna, och om inre oro uppstod i
Ryssland, hoppades man, att hon skulle tvingas
taga sin tillflykt dit och anropa svensk
hjälp. En mängd äfventyrliga möjligheter
till att helt plötsligt återställa Sveriges
fallna storhet syntes anknyta sig vid den
obetydlige holsteinske furstens arfsanspråk
och pretentioner, och holsteinarna i svenska
rådet funno godt att sända sin förnämsta
ledare riksrådet J. Cederhielm till Ryssland
i utomordentlig ambassad för att förskaffa
hertigen en lämplig rådgifvare och fiska i
grumligt vatten. Men öfvermåttet af holsteinska
partiets makt, dess alltför stora beroende
af Ryssland och faran för att Sverige skulle
indragas i krig väckte besinning hos alla
fosterlandsvänner. Kanslipresidenten Horn,
understödd troget af konung Fredrik och af
franska och engelska ministrarna, började efter
hand samla kring sig alla motståndare till
de holsteinska äfventyrsplanerna. Cederhielm
hemkallades från Ryssland, och slutligen
genomdref Horn i rådet, dock endast genom
konungens dubbelröst och den döende Erik Sparres
votum, att Sverige
anslöt sig till de mot Ryssland fientliga
västmakternas förbund, den s. k. Hannoveranska
alliansen. Vid den därpå sammanträdande riksdagen
1726—27 visade det sig, att Horn ej misstagit
sig om svenska folkets verkliga stämning och
att holsteinska partipolitikens anhängare nu,
sedan fruktan för konungens suveränitetsplaner
försvunnit, voro i ohjälplig minoritet. Trots
Rysslands lockelser och hotelser bekräftade
riksdagen anslutningen till västmakterna,
riksrådet M. Vellingk, en af holsteinska partiets
främsta chefer, dömdes på grund af hvarjehanda
förseelser till döden, men benådades till
lifvet, och Cederhielm undgick endast genom
frivillig afskedsansökan ett liknande öde. Af
de öfrige holsteinarna i rådet blef N. Tessin
skild från öfverstemarskalksämbetet, och andra
erhöllo varning, medan rådet fylldes af säkra
anhängare till Horn. Det holsteinska partiets
makt i Sverige var krossad i grund. När
samtidigt Katarina I:s död beröfvade
hertigen allt inflytande i Ryssland och han
på sommaren 1727 måste lämna detta land, voro
hans glänsande utsikter med ens försvunna och
hela holsteinska partiet upphörde att existera.
L. S.
Holsteinsk rödbrokig boskap benämnes i
Holstein och Schleswig förekommande starkt
korthornsblandad låglandsboskap, till färgen
röd och hvit och med kombinerad göd- och mjölktyp.
Fullvuxna kor väga 550—800 kg. Mjölkafkastningen
varierar i medeltal mellan 2,500—3,500 kg. per år
och ko. Olika slag af rasen äro Breitenburger nötboskap,
Wilstermarsk-, Angel- och Tönderboskapen.
H. F.
Holsteinsminde [-minne], dansk
uppfostringsanstalt för fattiga och föräldralösa
barn af bägge könen, 15 km. från Næstved,
grundlades 1833 af länsgrefve F. A. Holstein
på Fuirendal, men flyttades 1840 till sin
nuv. plats, som förr hette Hjortholm. Anstalten
styrdes till 1870 af A. Stephensen och 1879—96
af L. Budde.
E. Ebg.
Holsten, da. Se Holstein.
Holsten, Karl Christian Johann, tysk
protestantisk teolog, f. 1825 i Güstrow, Mecklenburg,
d. 1897, blef 1871 ord. professor i Bern, utnämndes
1873 af fakulteten i Jena till teol. doktor och
flyttade 1876 till Heidelberg som professor.
Hans märkligaste arbete är en serie exegetiska och
kritiska skrifter, sammanförda under titeln
Zum evangelium des Paulus und des Petrus (1868),
Das evangelium des Paulus (1880—98, ofullb.) och
Die drei ursprünglichen noch ungeschriebenen evangelien (1883).
Holstenhus, danskt baroni, i södra delen
af Fyn, stiftadt 1779 för släkten Holsten,
omfattar 4 egendomar, H., Nakkebölle,
Björnemosegaard och Langesö med tills. 850
har åkerjord samt 1,170 har skog. Dessutom
höra till H. 850,000 kr. i kapital samt en
del fæstegods. Det tillhör sedan 1906 baron
A. K. Berner-Schilden-Holsten. Hufvudgården
H., 4 km. ö. om Faaborg med en präktig
trädgård, hette under medeltiden
Findstrup; den nedbrann dec. 1908.
E. Ebg.
Holstenius (Holste), Lucas, tysk lärd,
katolsk andlig, f. 1596 i Hamburg, d. 2 febr. 1662 i Rom,
studerade från 1620 i Leiden medicin och filologi, undersökte
från 1622 klassiska, särskildt grekiska, handskrifter i England
och Paris. H. kom under dessa studieresor i beröring
med flera svenskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
