- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1135-1136

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hornborga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Balistes capriscus och B. maculatus (se fig.),
äro vanliga i Atlanten och anträffas någon gång,
fastän sällsynt, vid Englands och Frankrikes
kuster; ett exemplar af sistnämnda art har ock
fångats vid Sveriges västkust. Balistesarterna lefva
af koraller och hårda musslor, af hvilka de
förtära stora massor, och anses därigenom skada
pärlfiskerierna. De ha starka tänder, medelst
hvilka de afbryta korallgrenarna och äta sig in
genom musselskalen. Deras kött har föga värde och
skall stundom ha visat sig vara giftigt, beroende
på den föda de förtärt. Af det närstående
släktet Monacanthus, med blott en tagg i
ryggfenan, finnas många arter i de varma hafven.
R. L.*
illustration placeholder
Fläckfilfisken, Balistes maculatus.


Hornfisken, zool. Se Näbbgäddsläktet.

Hornfåglarna l. Hornskatorna, Bucerotidæ,
zool.
, bilda en familj inom skärrfåglarnas
ordning och igenkännas därpå, att de stora
framtårna vid basen icke äro förenade genom
hud, utan sammanvuxna. Armpennorna äro tämligen långa och
räcka utom stjärtens bas, benen äro stora, med
tämligen långa eller medelmåttiga tarser. Näbben
är lång, mycket tjock, mer eller mindre böjd
och mestadels försedd med egendomliga utväxter
(s. k. horn), hufvudet jämförelsevis litet,
vingarna korta och starkt afrundade; stjärten
består af tio pennor, och kroppen är långsträckt
samt ofvantill klädd med tämligen små och på
undre sidan med hårlika fjädrar. Hos många arter
äro strupen och ögontrakten nakna. Icke blott
den oerhördt stora näbben, utan äfven de flesta
benen bestå af mycket stora, ytterst tunnväggiga
celler, hvilka innehålla luft. Omkr. 19 släkten
med omkr. 70 arter äro spridda öfver den
etiopiska, orientaliska och australiska
regionen. De förekomma från hafskusten till en
höjd af 3,000 m., vanligen i täta och högstammiga
skogar. Alla arterna lefva parvis, men förena
sig äfven i flockar. De uppehålla sig mestadels
i träd, mera sällan på marken, där de ha svårt
att röra sig. Till sin natur äro de försiktiga,
varsamma och kloka. De större arterna lefva
af små ryggradsdjur, och alla utan undantag
förtära frukter och frön. De hornfåglar, hvilkas
fortplantningssätt man känner, häcka i trädhål,
i hvilka hannen inmurar den rufvande honan och
blott lämnar en liten öppning, hvarigenom han
förser henne och ungarna med mat. Enligt några
iakttagelser är det honan själf, som stänger in
sig. Medan honan ligger i boet, ruggar hon. I
fångenskap bli dessa fåglar mycket tama. En
af de mest kända är den nordafrikanska Buceros
abyssinicus.

C. R. S.*
illustration placeholder
Rhinoceroshornfågeln, Buceros rhinoceros.


Hornfällning, zool. Se Hjortdjuren.

Horngrodan, detsamma som hornpaddan (se
Ceratophrys).

Horngummi, detsamma som ebonit (se d. o. och
Gummifabrikation).

Horngäddan, zool. Se Näbbgäddsläktet.

Hornhinna (lat. cornea), anat. Se Öga.

Hornhinneastigmatism, oftalm., den del af ögats
astigmatism (se d. o.), som har sitt säte
i hornhinnan och hvilken är tillgänglig för
direkt mätning med oftalmometer (se d. o.).
G-d.

Hornhinneinflammation. Se Ögonsjukdomar.

Hornhof [-hov]. Se Hof, veter.

Hórnik, Michal, slavisk författare i öfre
Lausitz (Sachsen), f. 1833, d. 1894, prästvigdes
1856 och fick anställning i Bautzen, där han blef
domprost och kanik. Om det sorbiska ("wendiska")
språket och den slaviska pånyttfödelsen i
Sachsen inlade H. stora förtjänster som ledare
af föreningen "Serbowka". Han reformerade
rättskrifningen, utgaf tidskriften "Katholski
posol" (1863 ff.), samlade sorbiska folkvisor
i stor mängd, redigerade en ordbok (Luziski
serbski slownik,
1866), författade en språklära
och utgaf (jämte Luscanski) en mönstergill
öfversättning af N. T. (afslutad 1896). Han
grundlade ock den vittra periodiska litteraturen
genom tidskrifterna "Mesacny Pridawk k Serbskim
Nowinam" (1858), "Luzican" (1860) och "Casopis
Macicy Serbskeje" (1868). För folkbildningen
verkade han nitiskt genom läseböcker för
folkskolan, religiösa uppbyggelseskrifter och
en Historija serbskeho naroda (1884).
A-d J.

Hornindal (fno. Hornvinjardalr), socken
i Nordfjord, Bergens stift (Norge). Areal
370,32 kvkm. 1,618 inv. (1900), Där ligger,
56 m. ö. h., det 57 kvkm. stora och 486
m. djupa Hornindalsvandet, den djupaste
sjön i Europa, som genom Hornindalselven
har sitt aflopp till hafvet. Längre upp i
dalen ligger det 1,585 m. höga, egendomligt
formade fjället Hornindalsrokken.
O. A. Ö.

Horniserad kautschuk, detsamma som ebonit.

Hornius [hå;rnius], J. van. Se Horne, J. v.

Hornkapsel. Se Hof.

Hornkorallerna, Antipatharia, zool., är en grupp
inom klassen Anthozoa (se Coelenterata), hvilken
utmärker sig därigenom, att korallkoloniens
axel är hornartad och beklädd med en mjuk,
oförkalkad barksubstans, hvilken härbärgerar
koralldjuren. Den svarta, af koncentriska skikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free