- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1337-1338

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hupah ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utdrag ur Wycliffes liknämnda verk; han
definierar kyrkan som ett samfund af de till
evig salighet förutbestämda, med Kristus som
sitt öfverhufvud; påfven kan ej vara det, utom
för så vidt han öfverensstämmer med Kristus. Vid
sin bortgång öfverlämnade Kristus ledningen af
sin kyrka åt Petrus, emedan denne var bäst egnad
därtill genom en hög grad af tro, ödmjukhet och
kärlek. Endast för så vidt påfven eger dessa
dygder, kan han vara Petrus’ efterträdare. Att
såväl medlemskapet i Kristi kyrka som ledningen
inom denna icke skola betingas af någonting
yttre, utan endast af personernas religiösa och
sedliga beskaffenhet – detta är ett genomgående
drag i H:s uppfattning af kyrkan. Icke af den
kyrkliga traditionen, sådan den fixerats i
kyrkomötesbeslut och påfvebullor, utan endast
af den heliga skrift kunde man få veta hvad som
är kristlig lära. Men han erkände ej tron såsom
allena saliggörande, utan fordrade därjämte
goda gärningar. Särskildt synes han i motsats
mot Wycliffe ha hållit fast vid den katolska
transubstantiationsläran, och han ogillade sina
anhängares sätt att taga sig rätten att gifva
äfven kalken åt lekmännen. Så energiskt han
bekämpade klerus’ fördärf, tillerkände han dock
de af prästen utdelade sakramenten en viss magisk
frälsningskraft. – 1414 sammanträdde kyrkomötet
i Konstanz. H. instämdes för detsamma. I
hopp om seger, men äfven, om så kräfdes, fast
besluten att dö för sin tro, begaf han sig dit
(i nov.). 28 nov. häktades han, trots kejsar
Sigismunds lejdebref, som tillförsäkrat honom
skydd mot inkvisitionsförfarande och blott öppna
fria förhör angående hans renlärighet. Han satt
öfver ett halft år i fängelse och plågades med
en mängd privatförhör, där de nominalistiske
domarna hade lätt att tillägga realisten
H. allehanda kätteri, samt 3 offentliga förhör,
så tumultuariska, att han ej fick tillfälle
till försvar. Han blef ett offer ej blott för
sin religiösa öfvertygelse, utan kanske än
mera ett offer för den politiska situationen vid
Konstanzmötet. Domen fälldes 6 juli 1415. Trettio
satser ur hans skrifter upplästes för honom,
och han uppmanades att återkalla dem. H. vägrade
ståndaktigt. Såsom en "oförbätterlig" kättare
fördömdes han, uteslöts af kyrkomötet ur
kyrkans gemenskap, afsattes från prästämbetet
och öfverlämnades åt den världsliga makten för
att straffas. Man afklädde honom den prästerliga
skruden och satte på hans hufvud en pyramidformig
pappersmössa, på hvilken tre djäflar voro målade
och med inskriften: hic est hæresiarcha ("denne
är kättarhöfdingen"). Biskoparna sade till
honom: "vi öfverlämna din själ åt djäfvulen",
hvarpå H. svarade: "jag anbefaller den i vår
frälsares Jesu Kristi händer". Samma dag (6 juli)
brändes H. lefvande, och hans aska kastades i
Rhenfloden. Om följderna af H:s död se Husiter.

Det finnes ingen kritisk upplaga af H:s verk;
jämförelsevis god dokumentedition är Palackys
Documenta magistri J. H. (1869). Den viktigaste
moderne forskaren öfver H. och husiternas
historia är österrikaren J. Loserth, genom
"H. und Wiclif" (1884) m. fl. skrifter. Goda
mera populära framställningar äro Lechler,
"H. ein lebensbild" (1890), och R. Buddensiegs
teckning i "Unsere religiösen erzieher" (1908).
Hj. H-t.

Husa, nyare kortform (antagligen efter köksa)
för huspiga l. husjungfru.

Husaby. 1. Fordom allmänt namn på kungsgård.
Husabyman, konungens fogde. Jfr Uppsala öd.

illustration placeholder
Fig. 1. Husaby kyrka efter restaureringen.

illustration placeholder
Fig. 2. Husaby källa (Sigfridskällan).

2. Socken i Skaraborgs län, Kinnefjärdings
härad. 2,208 har, 858 inv. (1908). H. bildar med
Skälfvum och Ofva ett regalt pastorat i Skara
stift, Kinna kontrakt. Kyrkan, en af Sveriges
största och märkligaste landskyrkor, är uppförd
af sandsten i romansk stil med skepp, kor och
absid samt ett visserligen romanskt, men med den öfriga
kyrkbyggnaden ej samtida torn, försedt med
halfrunda yttre trapptorn å såväl norra som
södra sidan. Kyrkans ursprungliga små romanska
fönsteromfattningar äro ännu bevarade högt öfver
de i senare tid upptagna stora fönstren. Kyrkans
inre, som ursprungligen sannolikt haft öppen
takkonstruktion eller ett platt trätak, täckes nu
af hvalf, prydda med medeltida målningar. Koret
är på medeltida vis afstängdt från skeppet med
ett galler af trä, hvilket dock är af yngre
datum. I triumfbågens norra vägg finnes en med
latinsk inskription och årtalet 1505 försedd
s. k. ambo eller predikstol, en i svenska kyrkor
ovanlig anordning. 1900–02 undergick kyrkan en
genomgripande restaurering, hvarvid bl. a. det
gamla vapenhuset, sakristian och "hebbaret"
(härbärget) borttogos(!) och målningarna
restaurerades och tillökades. Utanför kyrkans
västra gafvel finnas 2:ne märkliga, ornerade
kistformiga grafvårdar med sidohällar från den
tidigare medeltiden och i Statens historiska
museum finnes en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:29:05 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0701.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free