Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hupah ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utdrag ur Wycliffes liknämnda verk; han
definierar kyrkan som ett samfund af de till
evig salighet förutbestämda, med Kristus som
sitt öfverhufvud; påfven kan ej vara det, utom
för så vidt han öfverensstämmer med Kristus. Vid
sin bortgång öfverlämnade Kristus ledningen af
sin kyrka åt Petrus, emedan denne var bäst egnad
därtill genom en hög grad af tro, ödmjukhet och
kärlek. Endast för så vidt påfven eger dessa
dygder, kan han vara Petrus’ efterträdare. Att
såväl medlemskapet i Kristi kyrka som ledningen
inom denna icke skola betingas af någonting
yttre, utan endast af personernas religiösa och
sedliga beskaffenhet — detta är ett genomgående
drag i H:s uppfattning af kyrkan. Icke af den
kyrkliga traditionen, sådan den fixerats i
kyrkomötesbeslut och påfvebullor, utan endast
af den heliga skrift kunde man få veta hvad som
är kristlig lära. Men han erkände ej tron såsom
allena saliggörande, utan fordrade därjämte
goda gärningar. Särskildt synes han i motsats
mot Wycliffe ha hållit fast vid den katolska
transubstantiationsläran, och han ogillade sina
anhängares sätt att taga sig rätten att gifva
äfven kalken åt lekmännen. Så energiskt han
bekämpade klerus’ fördärf, tillerkände han dock
de af prästen utdelade sakramenten en viss magisk
frälsningskraft. — 1414 sammanträdde kyrkomötet
i Konstanz. H. instämdes för detsamma. I
hopp om seger, men äfven, om så kräfdes, fast
besluten att dö för sin tro, begaf han sig dit
(i nov.). 28 nov. häktades han, trots kejsar
Sigismunds lejdebref, som tillförsäkrat honom
skydd mot inkvisitionsförfarande och blott öppna
fria förhör angående hans renlärighet. Han satt
öfver ett halft år i fängelse och plågades med
en mängd privatförhör, där de nominalistiske
domarna hade lätt att tillägga realisten
H. allehanda kätteri, samt 3 offentliga förhör,
så tumultuariska, att han ej fick tillfälle
till försvar. Han blef ett offer ej blott för
sin religiösa öfvertygelse, utan kanske än
mera ett offer för den politiska situationen vid
Konstanzmötet. Domen fälldes 6 juli 1415. Trettio
satser ur hans skrifter upplästes för honom,
och han uppmanades att återkalla dem. H. vägrade
ståndaktigt. Såsom en "oförbätterlig" kättare
fördömdes han, uteslöts af kyrkomötet ur
kyrkans gemenskap, afsattes från prästämbetet
och öfverlämnades åt den världsliga makten för
att straffas. Man afklädde honom den prästerliga
skruden och satte på hans hufvud en pyramidformig
pappersmössa, på hvilken tre djäflar voro målade
och med inskriften: hic est hæresiarcha ("denne
är kättarhöfdingen"). Biskoparna sade till
honom: "vi öfverlämna din själ åt djäfvulen",
hvarpå H. svarade: "jag anbefaller den i vår
frälsares Jesu Kristi händer". Samma dag (6 juli)
brändes H. lefvande, och hans aska kastades i
Rhenfloden. Om följderna af H:s död se Husiter.
Det finnes ingen kritisk upplaga af H:s verk;
jämförelsevis god dokumentedition är Palackys
Documenta magistri J. H. (1869). Den viktigaste
moderne forskaren öfver H. och husiternas
historia är österrikaren J. Loserth, genom
"H. und Wiclif" (1884) m. fl. skrifter. Goda
mera populära framställningar äro Lechler,
"H. ein lebensbild" (1890), och R. Buddensiegs
teckning i "Unsere religiösen erzieher" (1908).
Hj. H—t.
Husa, nyare kortform (antagligen efter köksa)
för huspiga l. husjungfru.
Husaby. 1. Fordom allmänt namn på kungsgård.
— Husabyman, konungens fogde. Jfr Uppsala öd.
 |
| Fig. 1. Husaby kyrka efter restaureringen. |
|
| Fig. 2. Husaby källa (Sigfridskällan). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
