Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1471-1472 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydroxylderivat ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klorhydratet. Med aldehyder och ketoner
(se dessa ord) bildar hydroxylamin
karakteristiska derivat, kallade oximer.
H. E.

Hydroxylderivat l. Oxiderivat, kem.,
ett ämne, som kan tänkas uppkommet ur ett
annat genom utbyte af väte mot hydroxyl. Så
är t. ex. vanlig alkohol, CH₃ . CH₂ OH, ett
hydroxylderivat af kolvätet etan, CH₃ . CH₃, och
fenol l. karbolsyra, C₆H₅OH, ett hydroxylderivat
af bensol, C₆H₆.
H. E.

Hydroxyl-ion, kem. Se Hydroxyl.

Hydrozoa, Polypmaneter, zool. Se Cœlenterata,
sp. 483.

Hydruri (af grek. hydor, vatten, och uron,
urin), med., vattenhaltig, utspädd urin.

Hydrus (grek. Hydros), Lilla
vattenormen, astron., stjärnbild nära
södra polen, belägen mellan Oktanten och
Eridanus. Den innehåller 3 stjärnor af 3:e
storleken, f. ö. endast svagare stjärnor.
E. J. (B—d.)

Hydrus (Hydruntum). Se Otranto.

Hüe [y], G. A. Se Hue.

Hyele. Se Elea.

Hyena, zool. Se Hyendjuren.

Fläckiga hyenan.

Hyendjuren, Hyænidæ, zool., bilda en familj
inom rofdjurens ordning bland däggdjuren. De
falska kindtänderna äro ofvan fyra och under
tre; de äkta en i hvarje käkhalfva, dock kan
den äkta kindtanden (knöltanden) i öfverkäken
saknas. Ofvan inre ledknappen å öfverarmsbenet
finnes icke något hål. Kroppen är undersätsig,
halsen tjock och hufvudet starkt med kraftig
nos. Frambenen äro krokiga och längre än
bakbenen, ryggen sluttar bakåt. Fötterna
ha fyra tår. Pälsen är lång och gleshårig
samt i likhet med svansen yfvig. Ofvanför
analöppningen finnes en grop, i hvilken
analkörtlarna utgjuta sitt starkt luktande
sekret. — För sitt föga tilltalande yttre
ha hyenorna sedan urminnes tid stått
i vanrykte samt betraktats som vidunder
af grymhet, blodtörst och lömskhet. Osanna
uppgifter och otroliga sagor ha varit i omlopp
om dessa djur och äro ännu gängse bland alla
folk, som lärt känna dem. Hyenorna tillbringa
dagen i något gömställe och börja först en
stund efter solnedgången låta höra sitt tjut
eller andra ohyggliga läten. Utan fruktan
besöka de stundom både städer och byar; på
landsbygden stryka de omkring de inhängnader,
hvari boskapen förvaras. De äro ytterst fega och
angripa blott sådana djur, som ej kunna försvara
sig. Döda kroppar, i synnerhet människolik, äro mest
i deras smak. De våga sig icke på lefvande
människor. Endast en art angriper barn eller
sofvande fullvuxna människor. Vid sitt sökande
efter föda ledas hyenorna af lukten, synen och hörseln.
Från det, som de en gång fått tag uti, låta de ej
bortdrifva sig. Honan föder i någon håla eller
klipprämna 3—7 ungar, hvilka med lätthet kunna
tämjas. Till följd af den skada, som hyenorna
göra, förföljas de ifrigt af de hvite. — Hit hör
endast hyensläktet, Hyæna, hvars arter äro
hemma förnämligast i Afrika. — Fläckiga hyenan,
H. crocuta (se fig.), är hvitgrå, mer
eller mindre stötande i ljusgult, samt har brunt,
på kinderna och hjässan rödaktigt hufvud, mörka
fläckar på sidorna och låren, hvitaktiga tassar
samt svansen försedd med bruna ringar och svart
spets. Kroppslängden utgör 1,2 m. Den förekommer
i Afrika s. om Sahara. Till arten ej skild från
denna, men större är grotthyenan, H. spelæa,
som under kvartärperioden lefvat i Europa. —
Schabrakhyenan l. strandvargen, H. brunnea,
har lång, grof, åt båda sidorna nedhängande
ryggman samt är mörkbrun, med några få
brun- och hvitvattrade fläckar på benen; manen är
vid roten hvitgrå, utåt svartbrun. Den blir
knappt 1 m. lång och finnes i södra Afrika. —
Strimmiga hyenan, H. striata (se fig.),
blir ungefär 1 m. lång. Öronen äro långa,
spetsiga. Pälsen bildar en lång ryggman, är
grof och sträf, gulaktigt hvitgrå, med svarta
tvärstrimmor; framhalsen är icke sällan helt
svart. Den förekommer i nordliga Afrika och
södra Asien.
C. R. S. (L—e.)

Hyenhunden, zool. Se Hyenhundsläktet.

Hyenhunden.

Hyenhundsläktet l. Stäpphundsläktet,
Lycaon, zool., hör till hundfamiljen af
rofdjurens ordning bland däggdjuren. Med afseende
på tandbyggnad kan släktet icke säkert skiljas
från öfriga hundarter; och icke heller skallen
skiljer sig i det väsentliga från hundens. Dock
är hela tandsystemet massivare, och skallen är
kortare och bredare än hos hundsläktet. Kroppen
är smärt, men stark; hufvudet snarare litet än
stort, med trubbig nos, höga, breda och nästan
nakna öron samt stora ögon med rund pupill. Benen
äro medelhöga med fyra tår, svansen
medelmåttig och ej synnerligen yfvig samt pälsen
kort- och släthårig och egendomligt tecknad. —
Hyenhunden, stäpphunden l. jakthyenan, L. pictus
(se fig.), blir 1—1,1 m., med 35—40 cm. svans,
och är så stor som en mindre varg. Färgen växlar,
så att knappt två exemplar äro fullkomlikt
lika tecknade. Hvitt, svart och ockragult
bilda hufvudfärgerna; nosen och öronen äro
svarta. Den har en påfallande yttre likhet med
Hyæna crocuta. Denna art förekommer i Afrika,
från Kaplandet ända upp till Abessinien, i större
eller mindre flockar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>