- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
305-306

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibb, Sankt, socken i Malmöhus län - Ibbenbüren, stad - Ibbs, stad. Se Ybbs - Ibea, förkortning - Iberer, forntida folk - Iberer 1. De europeiska - Iberer 2. De asiatiska - Iberia. Se Iberien - Iberien - Iberien 1. Pyreneiska halgön - Iberien 2. Georgien (jfr. Iberer 2.) - Iberis L., bot. - Iberiska bergen - Iberiska halfön - Iberiska språk - Iberit, miner. - Iberit, miner. 1. I. Svanberg (Iberia Spanien) - Iberit, miner. 2. I. Schlegelmolch (Iberia Georgien) - Iberus, floden Ebro - Ibex, zool. Se Getsläktet - Ibid. Se Ibidem - Ibidem, lat. - Ibidiae, zool. Se Ibisfåglar - Ibidini, zool. Se Ibisfåglar - Ibisfåglar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

305

Ibbenbiiren-Ibisfåglar

306

inv. (1908). S:t I. utgör ett regalt pastorat
i Lunds stift, Könnebergs kontrakt.

Ibbenbiiren, stad i preussiska
reg.-omr. Mtin-ster (Westfalen),
vid ett tillflöde till Ems. 5,49.0
inv. (1905). Bomullsväfveri,
glasbruk och stora sten-kolsgrufvor.
(J. F. N.)

Ibbs, stad i Österrike. Se Y b b s.

Ibea (af begynnelsebokstäfverna i Imperial
Bri-iish East Africa), Brittiska öst-Af rika.

Iberer (grek. Ibéres, lat. Ibéri, Ibéres),
två forntida folk, det ena i Europa, det andra
i Asien. 1. De europeiska ibererna synas ha
varit Pyrenei-ska halföns urbefolkning (se H i
s p a n e r), hvarför denna ock kallades I b e
r i a. Äfven akvitanerna, i sydvästra Gallien
(Frankrike) mellan Pyrenéerna och Garonne, voro
enligt Caesar en iberisk stam. Ursprungligen
innehades äfven Medelhafskusten från
Pyrenéerna till Ehöne af iberiska fylken,
som dock med tiden undanträngdes af eller
sammansmälte med de norr ifrån framträngande
kelterna (gallerna). En antydan om denna
blandning ligger i namnet keltiberer. En
kvarlefva af ibererna anses b a s k e r n
a (se d. o.) vara. Litt.: W. von Humboldt,
"Priifung der untersuchungen tiber die urbewohner
Hispaniens vermittelst der baskischen sprache"
(1821), Htibner, "Monumenta linguse Ibe-ricse"
(1893). Forniberiska mynt ha beskrifvits af Heiss
(1870) och Delgado (1871-79). - 2. De asiatiska
ibererna bodde fordom på södra sluttningarna af
Kaukasus vid floden Kyros’ (Kuras) öfre lopp
i det nuv. Georgien. Deras område gränsade i
v. till Kolchis, i s. till Armenien, i ö. och
n. ö. till Albanien och i n. till Kaukasus. Deras
hufvudstad var Harmozika. Deras nationalitet kan
ännu icke med säkerhet bestämmas. De försvarade
mot perserna sin oafhängighet, kufvades för en
kortare tid af Alexander den store och betvungos
först vid tiden för det tredje mithridatiska
kriget af Pompejus (65 f. Kr.). Under den
följande tiden voro de ömsom oafhängiga, ömsom
beroende af romarna, af partnerna eller af
det nypersiska riket. Enligt Strabon bestod
hela folket af fyra kaster: 1) konungarnas,
2) prästernas, 3) krigarnas och jordbrukarnas
samt 4) de lifegne handtverkarnas. Hvarje
släkt bildade ett litet samhälle för sig med
egendomsgemenskap och med släktens äldste
(patriark) såsom hufvud. Deras lefnadssätt och
religion liknade medernas och armeniernas. Med
kristendomen, som infördes i början af 4:e årh.,
vann den grekiska civilisationen insteg hos dem;
men den gick till största delen förlorad under
de efter mongolernas tåg (1200-talet) utbrytande
krigen mellan perser och turkar. (Se Georgien.)
S. F. H.*

Iberia. Se Iberien.

Ibérien (lat. Iberia, grek. Iberifa), i
forntiden benämning på 1. Pyreneiska halfön,
2. det fruktbara området kring floden Kyros
(Kura), det nuv. Georgien (jfr Iberer).
(J. F. N.)

Iberis L., bot., växtsläkte af
fam. Cruciferce. Arterna äro en- eller fleråriga
glatta örter eller halfbuskar, med hela eller
flikade, ofta köttiga blad, som förekomma i
Syd-Europa och Mindre Asien. De i kvast sittande
blommorna äro hvita, gredelina eller röda;
de utåt vända kronbladen äro mycket större än
de inre. /. umbellata L. och /. amara L. (se
fig.), kallade blomsterkrasse 1. flipkrage,
höra till trädgårdarnas

vanligaste enåriga prydnadsblomster. Som
krukväxter odlas de fleråriga /. sempervirens L.,
/. gibraltarica L. m. fl. Om L petrcea se Hut-c h
i n s i a, om /. nudi-caulis se T e e s d a-lia.
G. L-m.

Iberiska bergen, en

stundom använd benämning på de rand-berg, som i
n. ö. be-gränsa det kastilianska höglandet. Sedda
från den lägre Ebrodalen, te de sig som en
bergs-k~dja, men äro i verkligheten endast
höglandets rand och ha i Spanien ej något
gemensamt namn. Endast i n. v. bilda de ett
bergland, Sierra de la Demanda (2,305 m.) och
Sierra del Moncayo

(2,349 m.), hvarjämte Blommande stjälkar
af Iberis några djupt inskurna umbellata
(l) och /. amara (2). floddalar gifva äfven
den östra delen utseende af ett sådant. J-
F. N.

Iberiska halfön, Pyreneiska halfön (Spanien och
Portugal), uppkallad efter sin urbefolkning,
i b e-rern a (se d. o.).

Iberiska språk, en förr mera än nu använd
benämning på de iberiska tungomål, från
hvilka de nu lefvande baskiska dialekterna
anses härstamma (jfr Iberer och Basker).
H. A.*

Iberit, miner. 1. I. Svanberg, efter
Iberia (Spanien), en omvandlad cordierit. -
2. I. Schle-gelmolch, efter Iberia (Georgien),
en zeolitart af okänd sammansättning.
l o. 2. A. Hng.

Ibérus (grek. Iber), latinska benämningen på
floden E b r o.

Ibex, zool. Se Getsläktet.

Ibid. Se Ibid em.

Ibidem, lat. (vanl. förkortadt: ibid. 1. ib.),
på samma ställe; mest vid citat: i samma skri/,,
på samma sida.

IbPdidas, zool. Se Ibisfåglar.

Ibi/dini, zool. Se I b i s f å g l a r.

Ibisfåglar, Ibididce, bilda en familj bland de
storkartade fåglarna, Ciconiiformes. De utmärkas
genom lång näbb, öfvernäbben på sidorna försedd
med två längslöpande näsfåror, som sträcka sig
från de vid näbbroten belägna, små näsborrarna
till näbbspetsen, samt liten, nästan förkrympt
tunga. Större eller mindre partier på hufvudet
sakna fjäderbeklädnad. Ibisfåglarna tillhöra
hufvudsakligen de varmare länderna i Gamla och
Nya världen, men några arter förekomma äfven
inom den tempererade zonen. De uppehålla sig i
sumpiga trakter, några vid hafs-kusten. Omkr. 30
arter äro beskrifna. Familjen indelas i två
underfamiljer: ibisar, Ibidini, och skedstorkar,
Plataleini. De förra utmärkas genom trind,
åtminstone i spetsen bågböjd näbb, under
det de senare ha näbben rak, nedplattad, i
spetsen skedlikt utvidgad. - Den mest bekanta
representanten för underfam, ibisar är heliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free