- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
359-360

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Idiotism 2. Språkv. - Idisslare, zool. - Idjaset - Idjma Se Islam - Idka dygden, ordensgille - Idle, stad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

359

Idisslare-Idle

360

m a t i s k t). En samling af t. ex. "franska
språkets idiotismer" är en samling af de
viktigaste från t. ex. svenska språket afvikande
talesätt, som en svensk behöfver känna för att
kunna "idiomatiskt" uttrycka sig på franska.
2. Lll.

Idisslare, Ruminantia, Bisulca, zool., utgöra
en grupp bland Artiodactyla (se U n g u l a
t a). Deras mest utmärkande kännetecken är,
att magen (se fig.) består af fyra (eller
tre) afdelningar, nämligen vom-men, nätmagen,
bladmagen (mångfållan) och löpmagen; om blott
tre af delningar finnas, är det nätmagen, som
saknas. Yommen (v å fig.) är att uppfatta som en
utstjälpning af matstrupen (m); från den senares
inmynningsställe går ett slemhinne-

m/

Mage af kalf. v vommen, n nätmagen, l löpmagen,
b bladmagen, m matstrupens slut, t tunntarmens
början.

veck, som sträcker sig genom nätmagen (n) till
bladmagens början. Bladmagen (b] saknar liksom
voinmen och nätmagen körtlar och utmärkes
därigenom, att dess slemhinna bildar stora
blad. Löpmagen (abomasus; 1) eger en mjuk
slemhinna och körtlar. Den endast obetydligt
tuggade födan kommer först in i vommen och
nätmagen, hvarest den under medverkan af
mikroorganismer blir underkastad en jäsnings-
och under värmets och fuktighetens inflytande en
macerationsprocess; vid den senare kunna talrika
infusionsdjur vara verksamma. Därefter uppstötas
födoämnena och bringas ånyo in i munnen för att
omtuggas. Då födan ned-sväljes för andra gången,
går den rakt ned i bladmagen. Här utpressas
ur födoämnena en stor del af deras flytande
beståndsdelar, hvilka passera in i löpmagen,
där de resorberas. Bladmagen tjänstgör dessutom
som sönderdelningsapparat. Hos det späda djuret
äro vommen och nätmagen små, så att mjölken
nästan omedelbart kommer in i löpmagen. Dessa
djurs sätt att två gånger tugga födan kallas
idissla och har gifvit anledning till deras namn
(öfriga Artiodactyla benämnas Non-Ruminanlia
1. Non-Bisulca). Nyttan af idisslandet för
växtätande djur, hvilkas väsentliga skydd mot
fiender ligger i flykten, är uppenbar: de fylla
hastigt vommen med födoämnen och kunna sedan söka
ett säkert ställe för att i lugn hängifva sig
åt födans vidare tillgodogörande. Tarmkanalen är
mycket lång (hos fåret tjuguåtta gånger längre än
kroppen), med stor blindtarm; groftarmen bildar
en spiral. Tänderna äro af tre slag: framtänder,
hörntänder och kindtänder. I öfverkäken saknas
dock

vanligen framtänder äfvensom hörntänder; framom
kindtänderna är en stor tandlucka. Framtänderna,
äfvensom de undre hörntänderna, äro nästan
spad-formiga, med skarpt skärande egg, och
användas i förening med öfverkäkens broskartade
valk att af-beta växter; öfverkäkens fram-
och hörntänder äro kägelformiga och de senare
hos några få arter utskjutande. Kindtänderna
äro sammansatta eller strecktecknade och på
tuggytan försedda med emalj-veck och cement. Vid
födans tuggande föres underkäken växelvis åt
båda sidorna, hvilket möjliggöres därigenom,
att ledknapparnas yta är flat. Egendomliga
afsöndringsorgan äro de hos många arter
förekommande, på tårbenet belägna och
de mellan tårna, öfver klöfvarna belägna
körtlarna. Idisslarna äro mestadels smärt
(mera sällan klumpigt) byggda, viga djur af
medelmåttig eller betydande, endast undantagsvis
ringa storlek. Hufvudet är jämförelsevis litet,
med långsträckta käkar och bred panna, som -
särskildt hos hannarna - ofta bär enkla eller
greniga horn. ögonen äro stora och lifliga,
öronen stora, väl formade och upprätta, nosen
kort, läpparna mycket rörliga. Halsen är lång
och ganska rörlig, extremiteterna äro än långa,
än medelmåttiga, dels finare, dels gröfre,
med nästan alltid sammansmälta och mycket
förlängda mellanhands- och mellanfots-ben. Den
sista tåleden omslutes af en klöf, mestadels
finnas äfven rudiment af två sidotår, hvilka
framträda som lättklöfvar. Hårbeklädnaden är
tät, åt-liggande och mjuk, glatt, ullig eller
krusig; på hakan och halsen, ryggen, bogarna
och svansspetsen är håret ofta förlängdt till
man eller tofsar. - Idisslarnas föda utgöres af
allehanda slags växtämnen.

Med undantag af Australien och Polynesien,
dit européer dock infört åtskilliga tama arter
af denna grupp, förekomma idisslare i alla
världsdelar. Största spridningen ha nöt- och
hjortdjur samt anti-loper, den minsta däremot
giraffer och myskdjur. Nästan alla idisslare
äro rädda, snabba, fredliga, vackra, men dumma
djur. Många lefva i hjordar, alla i sällskap,
somliga tillhöra bergstrakter, andra slättbygder,
några få sumpiga lågländer. Flera arter ha
blifvit tamda redan i uråldriga tider och äro
människan till ofantligt gagn som dragare eller
lastdjur och genom sitt kött, fett, hår och
skinn, sin mjölk m. m. De äro lydiga, tåliga och
förnöjsamma samt för jordbrukare och nomader
alldeles oumbärliga. Äfven de vilda arterna
lända mera till gagn, än de förorsaka skada;
de jagas också ifrigt och höra till jaktens
s. k. högdjur. Idisslarna lefva i månggifte,
och honan föder en, sällan två eller tre
(en art dock fem till sex) ungar. Idisslarna
kunna, om hänsyn tages endast till nu lefvande
former, indelas i tre afdelningar: kameldjur
(Ty-lopoda), boskapsdjur, (Pecora) och dvärg-my
sk d j ur (Tragulidce, Traguloidea, Tragu-liria).
L~e-

Idjasét, de på obestämd tid permitterade aktiva
linjetrupperna i Turkiet.

Idjmä". Se Islam.

Idka dygden, ordensgille. Se Cronstedt 6.

Idle [åYdl], stad i West Kiding af engelska
grefsk. York, 5 km. n. ö. om Bradford,
till hvars "county borcugh" det sedan 1899
hör. 7,468 inv. (1901)". Klädesmanufakturer.
(J. F. N.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free