- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
429-430

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Imaginära storheter, mat. - Imaginär vinst, hand., beräknad vinst - Imago, zool. - Imaizumi, stad. Se Gifu - Imam - Imam 1. Präst - Imam 2. andliga överhuvudet - Imam 3. andliga ledare - Imam 4. de tolf imanerna - Imamat, värdighet - Imandra, rysk insjö - Imaon oros, Se Imaus - Imatra, vattenfall i Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

429

Imaginär vinst-Imatra

430

-äfven i vidsträcktare bemärkelse om
kvantiteter, som foestå af en reell och
en imaginär del, således liktydigt med
komplexa storheter. Jfr K v a-ternion.
(I- F.)

Imaginär vinst, hand., beräknad
vinst. Uttrycket förekommer hufvudsakligen
i fråga om värn-försäkring, då det nämligen
är brukligt att utöfver varornas eget värde
(fakturabeloppet) ytterligare assurera ett visst
belopp som "imaginär vinst", d. v. s. den vinst
man. beräknar kunna göra vid försäljningen, men
hvilken man, om partiet förolyckades, skulle
gå miste om, ifall den icke vore inbegripen
i assuransbeloppet. Å. W .-son M.

Imägo, zool., benämning på den fullbildade
insekten till skillnad från larven och puppan.

Imaizumi, stad. Se Git u.

Imam (arab., "den som står framför",
"föreståndare") har inom islam flera olika
betydelser. 1. Vanligen och i allmänhet betyder
det präst. Imamens ursprungliga förrättning
är att vara ledare af den gemensamma bönen i
moskén, hvarvid han står framför de öfrige, med
ryggen vänd åt dem; dessa efterfölja alla hans
rörelser. I de stora moskéerna finnas två imamer,
en för de fem föreskrifna dagliga bönerna och
en för den predikan, som skall hållas hvarje
fredag (jfr Chúṭbe); i de mindre finnes blott
en imam, hvarför där oftast ingen predikan
hålles. Imamerna bilda intet särskildt stånd
och ha därför heller ingen särskild dräkt. De
tagas ofta bland fattiga, fromma studerande,
och då de ur moskéns kassa få blott en ringa
lön, försörja de sig därjämte som handlande
eller skollärare. En imam kan när som helst
på förekommen anledning af skedas af moskéns
nāsir (förvaltare), förlorar då sin titel af
imam och kan ersättas med hvilken annan som
helst, som är kompetent att förrätta hans
syssla. – 2. I pregnant betydelse betecknar
imam det andliga öfverhufvudet, i motsats
till emir, den världslige maktinnehafvaren. De
turkiske sultanerna bära därför alltid den af
abbasiderna efter de 12 imamernas bortgång (se
nedan 4) upptagna titeln imām-el-muslimīn,
"muhammedanernas imam", jämte den af
emīr-el-muminīn (se Emir). Titeln imam bars
äfven af åtskilliga arabiska furstehus, såsom
zejditerna i Jemen <fr. o. m. 800-talet),
och tillkommer ännu i dag officiellt
imamen af Maskat. – 3. Imamer som i särskild
mening andliga ledare kallas ock de första
muhammedanska århundradenas korantolkare och
rättslärda, hvilka fullkomligt motsvara den
kristna kyrkans patres ("kyrkofäder"). Dessa
indelas efter sin rang i sju klasser, af hvilka
den första består blott af de fyra stora
imamerna
, Abu Hanīfa (d. 767), Mālik (d. 795),
esch-Schāfiʿi (d. 819) och Ibn Hanbal (d. 855),
hvilka stiftade hvar sin af den sunnitiska
muhammedanismens 4 ortodoxa ritusformer. Till
någon af dessa måste hvarje rättrogen sunnit
höra. Hanefiternas ritus är den härskande bland
turkar och tatarer samt muhammedanerna i Indien,
malikiternas i norra Afrika med undantag af
vissa delar af Egypten, schafiternas i större
delen af Egypten och dessutom i Syd-Arabien
och Indiska arkipelagen. Hanbaliternas
ritus, den mest fanatiska, var förr allmän i
Mesopotamien, Syrien och Palestina, men har
fr. o. m. osmanernas uppträdande på 1400-talet
mer och mer undanträngts af den hanefitiska
riktningen. –
4. Med de tolf imamerna förstås åter ättlingarna
i rakt nedstigande linje af profetens måg Ali,
den fjärde kalifen, hvars son Hasan efter sex
månaders strid med Muāwija åt denne afstod
kalifatet (661) och förbehöll sig och sina
efterkommande titeln af imam jämte Hedjaz,
med Medina som residens. Efter Ali och Hasan,
hvilka räknas som de två förste imamerna af Alis
hus, öfvergick denna värdighet till Hasans broder
Huséin (670), som föll i slaget vid Kerbela mot
Jezid I (680). De öfrige 9 imamerna, som alla
mottogo imamatet som fadersarf i rätt nedstigande
led, residerade än i Kufa, än i Medina och
slutligen i Semen-Rej samt gjorde ständigt
olyckliga försök att tillrycka sig kalifatet. De
voro: Huséins son Ali Zejn-el-abidin (d. 694),
Muhammed El-bākir (förgifven af kalifen Hischām,
734), Dscháfar es-sādik (d. 765), dennes son
Mūsa El-kāzim, tillfångatagen och dödad i
Bagdad af Harun er-raschid (799), Ali Ridā, en
af sufismens grundläggare (förgifven af kalifen
El-mamūn, 818), Muhammed Et-taki (d. 835),
Ali En-naki (d. 868), Hásan El-áskari (d. 873)
och Muhammed El-máhdi, som vid 12 års ålder
försvann i en håla (879). Enligt sunniternas
åsikt skall El-mahdi vid tidens slut framkomma
och lägga hela världen under islam; schiiterna
däremot tro, att han ännu lefver i sin håla och
kan komma fram därur hvilken dag som helst för
att öfvertaga världsväldet. En annan allmän
tro är, att i hvarje århundrade sänder Allah
en ende imam som El-mahdis representant att
rena islam från kätterska läror. Med stöd af
dessa förväntningar ha naturligtvis tid efter
annan svärmare och äfventyrare framträdt och
utgifvit sig för den efterlängtade El-mahdi
("den af Gud vägledde"). De mest bekante
bland dessa pretendenter voro den fatimidiska
dynastiens stamfader Ubeidallāh ibn Muhammed (se
Fatimider) och den almohadiska sektens
stiftare Muhammed ibn Tumart (se Almohader). I
våra dagar märkas 1) en scheik i Aidin kring
Smyrna, 2) ledaren af upproret i egyptiska Sudan
1881–85 Muhammed ibn Abdallāh och 3) es-Senūsi,
stiftaren af den efter honom benämnda sekten
i Tripolis, som därifrån utbredt sig öfver en
stor del af islam. I synnerhet hos schiiterna
har tron på en kommande mahdi varit allmänt
utbredd. Såsom direkta afkomlingar af Ali,
hvilken hos schiiterna ställes vid sidan af,
om ej framför, Muhammed, stå de 12 imamerna
i stort anseende hos de schiitiske perserna
och dyrkas som de förnämste af alla wali
("helgon"). H. A. (K. V. Z.)

Imamat, en imams värdighet eller välde (se Imam).

Imandra, insjö i ryska guv. Archangel, på halfön
Kola. 852 kvkm. Sjön, som är isbelagd största
delen af året, står genom en rad af småsjöar
i förbindelse med Kandalakska viken af Hvita
hafvet. I sjön ligger en 48 kvkm. stor ö.
(J. F. N.)

Imaon oros. Se I m au s.

1’matra, ett i Viborgs län, Finland, beläget
praktfullt vattenfall, som floden Yuoksi bildar
5 km. nedanför sitt utlopp ur Saima. Strax vid
utflödet ur sjön bildar Vuoksi ett mindre fall,
Niska-koski (1,78 m.); sedan vidgas strömdraget,
men sammantränges efter en km. och störtar i skum
utför Tainionkoski (6,39 m.), "lilla I." Efter en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free