Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 643-644 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingenjörtrupper, Genitrupper, Tekniska trupper - Ingenuae artes. Se Fria konster - Ingenue, fr., naturlig - Ingenuus, Decius Laelius, ståthållare i Illyrien - Ingermanland - Ingerois, träsliperi i Finland - Ingerslev, Hans Peter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

643

Ingenuae artes-Ingerslev

644

kåren nu lades äfven ett fästningsingenjörkompani
om 38 man stam, afsedt för Vaxholms och
Oskar-Fredriksborgs, resp. Karlskrona
fästningar, dit dessa båda kompanier
1908 förflyttats. Vid härens ställande på
krigsfot skall hvardera af dessa båda kårer
uppsätta och utrusta 3 fältingenjörkompanier,
3 krigsbrokolonner, l depåingenjörkompani, l
depå-parkkompani, l positionsingen j örkompani,
l fästningsingenjörkompani och l fästningsingen j
örkom-panidepå. I 1901 års härordning ingick
äfven dels Bodens ingenjörkår om 149 man
stam och organiserad på 4 fästningsingen
j örkompanier (ännu, 1909, endast på 2)
och l tyg- och parkafdelning, dels ett andra
fälttelegrafkompani, som tillsammans med det
förut befintliga nu bildade en F ä 111 e l
e-grafkår om 154 man stam med 25 stamhästar. Vid
härens ställande på krigsfot skall sistnämnda kår
uppsätta och utrusta 6 fälttelegrafafdelningar,
kavallerifördelningens telegraf af delning och
kårdepån. För inköp af fältballongmateriel
och utförande vid Fälttelegraf kåren af
försöksöfningar med densamma ha medel anvisats
af 1908 års riksdag, k. W:son M. Ingenuae
a^tes. Se Fria konster. Ingénue [äjeny], fr. (af
lat. inge’nuus, medfödd, naturlig), naturlig,
okonstlad, menlös, naiv ungmö, "oskuld från
landet". Ordet begagnas mest som teaterterm.

lnge’nuus, Decius Laelius, ståthållare i
Illyrien, var en af de många motkejsare (de
s. k. 30 tyrannerna), som inom romerska riket
uppsattes mot kejsar Valerianus och hans son
Gallienus, men han besegrades snart nog (261)
af Gallienus.

Ingermanland (fi. Inkerinmaa, ry. Ijerskaja
zemlja, "Isjorernas land"), fordom svensk
provins, nu en del af ryska guv. S:t Petersburg
(se d. o.). Det gränsade i n. till Finska viken,
Finland och sjön Ladoga, i ö. och s. till Luga
och ödemarkerna mellan Volkov och Pejpus, i
v. till Estland och Finska viken. Till detsamma
räknades det estniska landskapet Alentaka med
Narva. I. var urspr. bebodt af de till den
finsk-ugriska stammen hörande ingrerna eller
isjorerna, voterna och äyrämöiset, hvilka
möjligen voro blott en gren af ingrerna. Från

Ingermanlands vapen under svenska tiden: en ström mellan två murar. (Ur Karl XII:s stora sigill.)

Karelen invandrade i en senare tid kareler och
savakot. Österifrån inträngde ryssarna i landet,
där de anlade kolonier och underkufvade den
inhemska befolkningen (1100-talet). I. blef
en del af republiken Novgorod och bildade
den novgorodska prov. Vodskaja pjatina. Den
grekisk-katolska läran utbreddes i landet genom
ryssarna och omfattades af hela den infödda
befolkningen. Redan tidigt sökte svenskarna
att från Finland intränga i I., men försöken
misslyckades: Birger Jarl blef vid Nevafloden
slagen af Alexander Nevskij, det af Tyrgils
Knutsson vid Nevas utlopp 1299 anlagda fästet
Landskrona föll 1301
i ryssarnas händer, och det 1496 eröfrade
Ivangorod öfvergafs s. å., såsom beläget alltför
långt ifrån de svenska besittningarna. 1581
eröfrade Pontus de la Gardie Narva, Ivangorod,
Jama och Koporje med kringliggande områden, och i
stilleståndet i Pliusa 1583 erhöll Sverige dessa
eröfringar – hela I. med undantag af Nöteborg och
trakten däromkring –, men återlämnade dem alla,
utom Narva, till Ryssland i freden i Teusina,
1595. Genom freden i Stolbova, 1617, kom
Sverige i besittning af hela I., som därefter i
omkr. 100 år förblef en svensk provins. I. lydde
i början under generalguvernören öfver Livland
och Estland samt styrdes under denne af en
landshöfding eller generalståthållare i Narva,
men förenades 1642 med Keksholms län till ett
generalguvernement. I judiciellt hänseende
lydde det under hofrätten i Dorpat till 1684 och
därefter under Åbo hofrätt. 1641 erhöll I., som
dittills stått under biskopens i Viborg tillsyn,
en egen superintendent i Narva. Befolkningen var
ytterst fåtalig: 1664 uppgick de mantalsskrifnes
antal till 10,000; hela folkmängden torde ej
ha öfverstigit 15,000 personer. Den befann
sig på en ytterst låg ståndpunkt, hvilket
förhållande till hufvudsaklig del var en följd
däraf, att det grekisk-katolska prästerskapet
var fullkomligt främmande för folkspråket och
därför ej kunde meddela någon undervisning åt
befolkningen, hvilken åter icke förstod ett
ord af kyrkospråket. Den svenska regeringen
sökte höja folket genom att på ryska och finska
predika lutherska läran, anlägga skolor och
utgifva andliga skrifter m. m., men försöken
hade knappast någon framgång, ty ingrerna
höllo med äkta finsk envishet fast vid den
grekiska läran. I synnerhet i nordöstra delen
af I. väckte införandet af svenska lagar och
kyrkobruk ett starkt missnöje samt föranledde en
mängd invånare att utflytta till Ryssland. Ehuru
å andra sidan en svensk-finsk invandring egde
rum dels af frivilliga, dels af sådana, som
dömts till förvisning. – I. var på 1600-talet
"Sveriges Sibirien" –, blef dock icke genom dessa
inflyttningar bandet starkare mellan Sverige och
I. Redan under de första åren af 1700-talet kom
I. faktiskt i ryssarnas händer, och genom freden
i Nystad (1721) afträddes landet formligen
till dem af svenskarna. Den ingermanländska
befolkningen återvände då med glädje under sina
forna herrar, ryssarna. Af den gamla finska
befolkningen, ingrerna, återstå ännu omkr. 17,000
(öfvervägande lutheraner). Se C. Öhlander,
"Bidrag till kännedomen om I:s historia och
förvaltning I (1617–45)" (1898). (J. F. N.)

Ingerois (fi. Inkeroinen), träsliperi i Anjala
socken, Nyland, Finland, vid Anjala fors i
Kym-mene älf. En kort bibana förenar anläggningen
med Ingerois station vid Kouvola-Kotka
järnväg. Fabriken grundades 1872 i förening med
ett pappersbruk, som senare uppbrann. Sliperiet
eges sedan 1887 af Tammerfors linne- och
järnmanufaktur-aktiebolag. Produktionen,
under normala år 12,000 å 15,000 ton, består af
trämassa samt hvit och brun papp och af sättes
mestadels till Ryssland, men äfven till England
och andra länder. Försäljningsvärdet 1908 var
1,400,000 mark, arbetarnas antal 250, förutom
100 vid tillfälliga arbeten. T. C.

Ingerslev, Hans Peter, dansk politiker, f. 3
maj 1831 i Aarhus, d. 20 apr. 1896, blef 1849
student, men egnade sig sedan åt landtbruk och
gjorde det 1864 ärfda godset Marselisborg till en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>