Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Instans - Instansordning, jur. - Instantia, lat. Se Instans - Instantie-trampare - In statu quo, lat., som förut - In-Sten och Ut-Sten, två norska kämpar - Instening - Insterburg, stad i Ost-Preussen - Instickare, skpsb. Jfr Bordläggning - Instickskultur. Se Bakteriologi - Instigera, egga - Instillera, indrypa - Instinkt, psyk. zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
735
Instansordning-Instinkt
736
andra instans o. s. v. I högsta instans säges
den domstol döma, från hvilken intet vad får
ega rum. Som regel gäller, att den första
domstolens domslut icke utan vidare antages
såsom slutligt af görande; det kan, om någon af
parterna önskar det, underkastas öfverordnad
domstols förnyade pröfning. Huru många gånger
en sådan förnyad pröfning kan tillåtas, är
beroende af den allmänna grund, på hvilken
rättegångsordningen hvilar. Är denna byggd på
muntlighet, möter svårighet att flera gånger åter
upptaga saken i dess helhet till pröfning. Skall
nämligen muntlighetsgrundsatsen bevaras, måste
förhandlingen i sin helhet vid hvarje ny prof
ning förnyas, och en sådan förhandling kan
icke utan stor olägenhet ega rum, då parter
och vittnen befinna sig på större afstånd
från domstolen, hvilket åter i de flesta fall
måste blifva förhållandet i afseende på de för
större områden afsedda öfverdomstölarna. Man
måste därför begränsa öfverdomstolens pröfning
till den egentliga rättstillämpningen och i
stället för en appellationsdomstol, som pröfvar
saken i dess helhet, införa revisions- eller
kassationsdomstolar såsom öfverrätter. Men
är rättegången skriftlig, möter intet hinder
att huru många gånger som helst förelägga det
skriftliga materialet för en ny domstol, äfven
om den är belägen på vidt afstånd. Emellertid är
äfven då en begränsning af instansernas antal
nödig, ej blott på grund af de kostnader, som
en mångfald af domstolar förorsakar, utan äfven
med hänsyn till den tidsutdräkt, som en flera
gånger förnyad pröfning vållar. I och för sig
synas två instanser vara nog; därigenom beredes
parten tillfälle att fullständigare än första
gången utveckla sin talan, och han erhåller
visshet att få saken ånyo bedömd af domare
med antagligen högre insikter. Emellertid är
för bevarande af enhet i rättstillämpningen
nödigt, att all rättskipning i högsta instans
förenas i en enda spets; och då en sådan enhet
icke i ett land af större utsträckning kan
vinnas med blott två instanser, enär svårighet
möter att redan i andra instans förlägga hela
rättskipningsarbetet till en domstol, anses det
i allmänhet behöfligt att öfver andra instansen
ega ännu en, en högsta domstol, som då vanligen
pröfvar endast själfva rättstillämpningen. Jfr
Instansordning, Kassationsdom-stol, Eevision
och Rättsmedel. I. Afz. Instansordning, jur.,
den ordning, som råder inom domstolsväsendet
i det hänseendet, att domstolarna stå till
hvarandra i ett förhållande af öfver-och
underordning, så att mål anhängiggöras vid
lägre domstol och därefter genom användande
af rättsmedel mot dess beslut (eller genom
underställning) ofverföras till högre rätt
(se vidare Instans). Hvad angår de allmänna
domstolarna, funnos i Sverige till 1849 fyra
instanser, nämligen första instans: häradsrätt
på landet och kämnärsrätt i stad; andra instans:
lagmansrätt på landet och rådstufvurätt i stad;
tredje instans: hofrätt; och fjärde instans:
Högsta domstolen. Kämnärsrätt fanns dock ej
i alla städer, och lagmansrätterna togo öfver
hufvud icke befattning med andra än civila mål,
icke med brottmål. Genom k. förordn. 18 april
1849 inskränktes instansernas antal till tre, i
det att kämnärs- och lagmansrätterna upphäfdes. I
vissa mål fungerar hofrätt som första instans;
jfr 8:e kap. 2:a § Rättegångsb. och åtskilliga
särskilda författningar, af hvilka flertalet
angår åtal mot ämbetsmän för ämbetsbrott. Vissa
mål ang. åtal mot ämbetsmän upptagas omedelbart
af Högsta domstolen. - Med afseende på
specialdomstolarna må blott anmärkas, att för
militära mål finnas tre instanser: krigsrätt,
krigshofrätt och Högsta domstolen; för vissa
mål ang. ämbetsbrott af präst tre instanser:
domkapitel, hofrätt och Högsta domstolen;
för balansmål mot uppbördsmän: Kammarrätten
och Högsta domstolen; för egodelnings-mål:
egodelningsrätt och Högsta domstolen.
Orden instanser och instansordning brukas ej
blott om domstolarna, utan äfven med afseende
på andra myndigheter, som stå till hvarandra
i ett förhållande af öfver- och underordning.
E. K.
Instantia, lat. Se Instans.
Instantie-trampare, hos Bellman förekommande
skämtnamn på flitiga uppvaktare i
domstolsinstanserna.
In statu quo, lat., på samma punkt, i samma
ställning, som förut. Jfr Status quo.
In-Sten och Ut-Sten, två af norske
sjökonungen Halfs kämpar (se Half), söner till
jarlen Alf den gamle. Den äldre brodern kallades
In-Sten, emedan han ville slå upp tält öfver
skeppet, då det regnade häftigt, och således
få sitta inne under tak. Den yngre brodern
fick däremot namnet Ut-Sten.
Th. W.*
Instening, antagligen utsättande af
råstenar eller rösen i ett hemmans rågångar.
M-g.
Insterburg, stad (stadskrets) i preussiska
reg.-omr. Gumbinnen (Ost-Preussen),
vid Pregel. 28,902 inv. (1905). Staden
är en viktig järnvägsknut och har
flera kyrkor, däraf 4 evangeliska och
1 katolsk, gymnasium med realgymnasium
samt lärarinneseminarium. Industrien
omfattar hampspinneri, tillverkning af
maskiner, kakelugnar, cement m. m. Betydlig
hästafvel. Handel med landtmannaprodukter och
hästar. – I. var från början ett Tyska orden
tillhörigt slott ("Burg an der Isel"), anlagdt
1337. Det kring detta uppkomna samhället
blef stad 1583. I. intogs 2 jan. 1679
af Henr. Horn under preussiska marschen.
J. F. N.
Instickare, skpsb. Enär fartygsskrofvets omkrets
är större i närheten af nollkrysspantet,
där sidan bildar en stor båge nedåt kölen,
än i närheten af stäfvarna, där den mera
närmar sig en plan yta, minskas vanligen
antalet bordläggningsgångar eller stråk ut mot
stäfvarna. Detta sker genom att låta vissa
plankgångar eller stråk, s. k. instickare,
först något afsmalna och därpå sluta med tvär
kant. De bordläggningsplankor på träfartyg,
hvilka i sig upptaga instickarna, benämnas
hukplankor. Jfr Bordläggning.
C. K. S.
Instickskultur. Se Bakteriologi, sp. 715.
Instigera (lat. instigare), egga, upphetsa. –
Instigation, eggelse, upphetsning.
Instillera (lat. instillare, af stilla,
droppe), indrypa (läkemedel i sår, ögon, öron
o. s. v.). – Subst. Instillation. – Instillator,
apparat för indrypning af läkemedel.
Instinkt (lat. instinctus, drift, ingifvelse),
psyk. zool., egenskapen att utan insikt eller
klar föreställning om ett afsedt ändamål, på
grund af dunkel drift, företaga handlingar, som
omedvetet leda till detta ändamål. Sedan gammalt
har den åsikten omfattats af såväl vetenskapsmän
som den stora allmänheten, att djuren vid sina
handlingar låta sig ledas af instinkt, under
det människan ensam eger förnuft. Emellertid
har alltmer en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
