Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänsyn till fördelningen på kön funnos 1901 1,010
kvinnor mot 1,000 män (1881 blott 995). Denna
snabba relativa tillväxt af kvinnkönet
liksom den tröga folkökningen beror delvis på
emigrationen, som bortför tre gånger fler män
än kvinnor. I. har nämligen sedan 1888 varit
Europas största emigrationscentrum. Under de
tre årtiondena 1876–1905 nådde utvandringen
den oerhördt stora siffran af 8,129,576; 1906
var antalet 787,977 och 1907 704,675. Knappt
någon utvandrar utan afsikt att en gång komma
hem, och särskildt gäller detta om dem från
norra I. (jordarbetare, murare o. d.), som
draga till kringliggande länder, men uppgift
saknas om återinvandringen. Medan 1876
79 proc. utvandrade (merendels temporärt)
till öfriga europeiska stater och blott 18
proc. kommo till Amerika, gingo 1888 70 proc.,
1905 61 proc. och 1907 59 proc. till Amerika. I
början af ofvannämnda 30-årsperiod gick större
delen af emigrantströmmen till Syd-Amerika
(Brasilien, Argentina), men numera gå de
fleste emigranterna till Nord-Amerika (Förenta
staterna): 1906 45 proc. och 1907 42,3 proc. af
alla utvandrare. 1901 beräknades hela antalet
af de italienare, som bodde i utlandet, till
nära 3,5 mill., hvaraf öfver 1 mill. i Förenta
staterna, 1 mill. i Brasilien och 1/2 mill. i
Argentina samt 654,000 i Europa. I Förenta
staterna har den italienska invandringen
väckt mycket missnöje, enär den tillfört
landet en okunnig folkhop, bland hvilken
finnes en mängd brottslingar af samma slag,
som göra södra I. till ett hemvist för röfveri
och andra våldsdåd, och man är betänkt på att
förhindra eller försvåra vidare inflyttning af
italienare. Folktätheten var 1908 118 inv. på
1 kvkm. Tätast befolkade äro provinserna i
norra I., nedre Arnodalen, Campagna felice
(prov. Napoli har 1,324 inv. på 1 kvkm.) samt
kustområdena på Sicilien, särskildt kring
Palermo och Etna. Svagt befolkade äro maremmerna
och Pontinska träsken (32 inv. på 1 kvkm.),
Basilicata (49) och Sardinien (33). Noggranna
undersökningar ha ådagalagt, att I. aldrig
varit så tätt befolkadt som nu. På Augustus’
tid torde det ha egt 7 mill. inv.; Sicilien hade
under den grekiska blomstringstiden 2 mill. mot
öfver 3,5 mill. i våra dagar. En egendomlighet
för I. är dess många städer. Liksom de gamle
romarna föredraga italienarna att bo i städer,
äfven jordbrukarna. I stora delar af landet,
särskildt på Sicilien och i Apulien, saknas
nästan alldeles byar och landtgårdar. 73 proc. af
befolkningen bo i slutna samhällen. Endast
i norden, i synnerhet i Venetien, i Emilien,
Markerna, Umbrien och Toscana bor omkr. hälften
af folket spridd på landsbygden, men i Latium
blott 7 proc., och på Sicilien finnes det inga
orter med 200 inv. eller därunder. Hela öns
befolkning är fördelad på 679 boningsorter,
bortsedt från de få svafvelverken. En hvar af
dem har alltså i medeltal 4,000 inv.; 53 ha
10–20 tusen, 14 öfver 20,000. Dessa "städer"
bestå ofta af idel låga bondkojor och äro skilda
från hvarandra genom ett öppet, öde land utan
byar. En italiensk kommun är ofta af stort
omfång, omfattande flera orter (frazioni). I
Apulien har bondestaden Andria 50,000 inv.,
och på 15 km. afstånd finnes ingen bebodd ort.
I de 69 provinshufvudstäderna bodde 1901 5,6
mill. pers. eller 17,2 proc. af befolkningen.
Inalles funnos 1901 8,262 kommuner, delade på
25,818 frazioni.
11 kommuner hade hvardera öfver 100,000 inv.,
24 50–100,000, 51 30–50,000 och 82 20–30,000.
Öfver 200,000 inv. hade städerna Neapel, Milano,
Rom, Turin, Palermo, Genua och Florens. Medan
i norra I. städerna ligga, liksom i mellersta
Europa, vid floder, sjöar, i dalar o. s. v.,
äro de på halfön belägna antingen vid hafvet
eller på höjder. De få härigenom ett vackert läge
och äro prydda med kyrkor, palats och kloster,
som smyckats med taflor och bilder. Dessa skatter
från forntiden lämna i våra dagar rik afkastning,
ty det är i första rummet de, som locka den
turistström till I., hvilken årligen inbringar
landet 300 mill. lire. Det inre af de flesta
städerna motsvarar dock icke den anblick, som de
erbjuda på afstånd. Trånga, krokiga, smutsiga
gator, beskuggade af kläder, som uthängts
att torka, och dåligt underhållna höga hus äro
kännetecknande för dem. Vid 1901 års folkräkning
lefde 38,1 proc. af befolkningen (öfver 9 års
ålder) af jordbruk och fiske, 15,7 proc. af
industri, 4,7 af handel och kommunikationsväsen,
2,2 voro tjänare inomhus, 3,3 proc. ämbetsmän
och militärer, och 35,9 proc. voro utan
bestämdt yrke eller ock var yrket okändt.
Materiell kultur. I. är framför allt ett
jordbruksland. Jorden utmärkes i allmänhet för
hög grad af bördighet; endast 16,2 proc. (46,475
kvkm.) äro improduktivt land, dock kunna däraf
möjligen 5,000 kvkm. odlas. Af de återstående
83,8 proc. äro 38,000 kvkm. icke odlade,
men användbara, åtminstone till bete, 3,600
kvkm. äro alpängar, 45,000 kvkm. skog, hvaraf
4,120 kvkm. kastanjeskog, 154,000 kvkm. ligga
under odling. Denna går alltjämt framåt,
särskildt söker man utdika sänka trakter eller
genom konstgjord bevattning göra torra trakter
odlingsbara. F. n. är en yta af 17,000 kvkm.
(= mer än Skåne och Halland) på detta sätt
bevattnad, och man hoppas kunna öka området
med ytterligare 13,000 kvkm. Utmärkande för
I:s jordbruk är vidare den stora betydelsen af
trädfrukter och terrassodlingen. Hela landskap,
såsom Ligurien, en 20 km. bred kustremsa
af Apulien, hela norra och östra kusten af
Sicilien, äro väldiga fruktträdsskogar, där
oliver, mandlar, fikon, apelsiner, limoner,
aprikoser, johannesbrödfrukter odlas i stor
skala. Icke ens Poslätten är en öppen slätt
af nordeuropeiskt slag, ty mullbärsträd äro
planterade så rikligt, att den gör intrycket af
en gles park. Ensamt oliv- och mullbärsträden äro
flera än hela Tyska rikets samtliga fruktträd,
och hälften af I:s hela export utgöres af
fruktträdsprodukter (inberäknadt vinstockens
och mullbärsträdets), ehuru större delen af
dem konsumeras inom landet. – Terrassodling
förekommer öfverallt på bergssluttningarna i
kustlandskapen, i synnerhet på västra kusten,
och på norra Sicilien. Vissa delar af I. lida
mycket af jordens ojämna fördelning; endast i
bergstrakterna är den delad i små hemman, som
odlas af sina egare. I Lombardiet och Venetien,
de rikaste och bäst odlade områdena, eges jorden
oftast af rika kapitalister, som utarrendera
den åt odlarna. I Toscana, Umbrien och Markerna
användes härvid hälftenbrukssystemet (colonia
parziaria l. mezzadria), d. v. s. vinst och
förlust delas lika mellan egaren och brukaren. I
södra I. och på Sicilien förhärskar den stora
egendomen ("latifundierna"). Egarna lefva icke
på godsen, utan bortarrendera dem till större
förpaktare, som i sin ordning lämna dem till
mindre och dessa direkt eller genom mellanhänder
till odlaren. Härigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
