- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1133-1134

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jackson, Andrew. Amerikansk president - Jackson, John - Jackson, Thomas Jonathan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sluten (dec. 1814); J:s seger återupprättade
emellertid amerikanernas under kriget rätt
illa medfarna vapenära samt afskräckte för
framtiden europeiska makter från eröfringsförsök
i Mississippidalen. Personligen hyllades den
förut föga kände J. i alla unionens stater
som en folkhjälte. – J. sändes 1817 till
det då ännu spanska Floridas gräns för att
trygga nybyggarna mot anfall från seminoler,
creek-indianer och förrymda negrer, hvilka tid
efter annan företogo röfvartåg öfver gränsen
inåt Georgia. Han öfverskred i mars 1818 utan
formligt regeringsbemyndigande Floridas gräns,
intog Pensacola och S:t Mark’s och lät efter
rätt summariska krigsrättsförhandlingar afrätta
två brittiska undersåtar, köpman A. Arbuthnot
och löjtnant E. Ambrister, såsom uppviglare
af indianerna. Detta på främmande område
begångna öfvergrepp hotade att framkalla en
allvarlig konflikt med England och Spanien,
men statssekreteraren J. Q. Adams lyckades
af värja den genom skickliga diplomatiska
förklaringar. De män, som i kabinettet eller
kongressen klandrat J:s egenmäktiga uppträdande
i Florida, särskildt H. Clay och J. Calhoun,
fingo sedan erfara den uppbrusande krigarens
oförmåga att glömma, hvad han ansåg för
personliga oförrätter. Sedan Florida 1819
genom köp införlifvats med Förenta staterna,
var J. (1821–22) dess förste guvernör. Han
valdes 1823 ånyo till senator för Tennessee
och uppsattes vid 1824 års presidentval af en
demokratisk grupp som presidentkandidat. Vid
valet erhöll han det högsta röstetalet,
men ej absolut majoritet af elektorsröster,
hvarför det definitiva valet förrättades af
kongressen, där J. Q. Adams segrade, sedan
H. Clays anhängare öfvergått till denne. När
Adams sedan gjorde Clay till statssekreterare,
trodde J. blindt på förtalet om ett förkastligt
bytesaftal dem emellan, och dessa rykten jämte
en häftig agitation underlättade vid 1828 års
presidentval J:s seger öfver Adams (med 178
elektorsröster mot 73). – J:s ämbetstid – han
återvaldes 1832 och satt som president 1829–37 –
betecknar det stora demokratiska genombrottet
på godt och ondt i Förenta staternas statslif;
han valdes som en populär handlingens man
från västern i motsats mot de ämbetsmän eller
plantagearistokrater, som förut innehaft
presidentstolen och angifvit den politiska
tonen i unionshufvudstaden. Om J:s verksamhet
som president se närmare Nord-Amerikas förenta
stater
(Historia). Han omgaf sig med ett svagt
partikabinett, hvars ende framstående medlem
var statssekreteraren Martin van Buren, men tog
oftare än i kabinettet råd från en liten krets
förtrogna (det s. k. "kökskabinettet"), bland
hvilka W. B. Lewis, A. Kendall och F. P. Blair
voro de inflytelserikaste. Under deras påverkan
infördes det fördärfliga s. k. "spoils-systemet"
(se d. o.), som kännetecknades af, att ämbetsmän
i massa afskedades för att lämna rum för
presidentens partivänner, som pockade på andel i
"segrarens byte". På sin beslutsamma pliktkänsla
gentemot unionen gaf däremot J. prof, då han
1832 med kraft undertryckte den af själfve
vice-presidenten Calhoun uppmuntrade rörelse
i Syd-Carolina, som hotade med denna stats
utbrytning ur unionen af missnöje med kongressens
tullpolitik. J:s fälttåg mot Förenta staternas
bank leddes af uppriktig öfvertygelse om den fara
för korruption, hvarmed en på bankens privilegium
stödd penningearistokrati kunde hota statslifvet.
Det fick
emellertid en alltför personlig prägel och bidrog
jämsides med gynnandet af privatbanker i de
särskilda staterna i någon mån att framkalla 1837
års allvarsamma affärskris. J:s utrikespolitik
karakteriserades af ett energiskt iakttagande af
Förenta staternas värdighet gentemot europeiska
makter; under hans ämbetstid förbereddes
Amerikas senare raska ekonomiska utveckling
genom anläggandet af de första järnvägarna,
byggandet af propellerångare, uppfinningen
af skördemaskiner och immigrationens hastiga
tillväxt. Efter sin afgång från presidentämbetet
lefde J. i landtlifvets tillbakadragenhet. –
J. visade sig som president ganska oerfaren
i statsangelägenheter och alltför lättledd,
då det vädjades till hans personliga känslor
eller fördomar, men han var en modig,
redbar och unionen uppriktigt hängifven
kraftnatur; hans "magnetiska personlighet"
och panegyriskt skildrade krigsbedrifter ha
åt honom förvärfvat en sällspord popularitet
bland hans landsmän intill senaste tid. Jfr
biografier af Parton (3 bd, 1859–60), Sumner
(2 bd, 1882), Dyer (1891), Buell (2 bd, 1904)
och ett par förträffliga studier i J. Fiskes
"Essays historical and literary" (I, 1902).
V. S-g.

Jackson [djä’ksan], John, engelsk målare,
f. 1778, d. 1831, var hufvudsakligen
porträtter. Till hans bästa arbeten
räknas hans porträtt af Canova och
Flaxman. Han är representerad i National
gallery, South Kensingtonmuseet,
National portrait gallery m. fl. st.
(G-gN.)

Jackson [djä’kson], Thomas Jonathan,
nordamerikansk sydstatsgeneral, en af de
skickligaste strateger, som krigshistorien
känner, f. 21 jan. 1824 i Clarksburg (West
Virginia), d. 10 maj 1863 i Chancellorsville,
Virginia, blef 1846 artilleriofficer, deltog med
utmärkelse i kriget mot Mexico, blef 1848 major
och tog 1852 till följd af sjuklighet af-sked,
hvarefter han verkade som lärare i filosofi och
artilleritaktik vid krigsskolan i Lexington
till krigsutbrottet, 1861. J. inträdde då i
sydstaternas armé och blef öfverstelöjtnant. Han
afgjorde genom ett djärft anfall till de
konfedererades förmån det första slaget vid
Bull Eun (21 juli 1861). Under stridsvimlet hade
sydstatsgeneralen Bee, som själf sedan stupade i
slaget, sökt uppmuntra sina vikande skaror genom
att erinra dem om, hurusom J. "höll stånd som
en stenmur" (stonewall), och därifrån härleder
sig det namn Stonewall Jackson, hvilket alltsedan
dess allmänt användts om J. Sin stora strategiska
berömmelse vann emellertid J., som efter slaget
vid Bull Eun utnämnts till generalmajor, genom
sina mästerliga operationer i Shenandoah-dalen
våren 1862, där han i det längsta höll sig
uppe mot öfver-lägsna unionsstridskrafter genom
ett energiskt och skickligt användande af det
offensiva försvarets konst. Han tillfogade
därunder efter hvartannat nordstats-generalerna
Banks, Mac Dowell och Fremont betydande
förluster. Från Shenandoah-dalen ilade J.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free