Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes' bref ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans lefnadsöden är föga bekant; de flesta
uppgifterna därom ha legendarisk karaktär. Ej ens
hans födelse- och dödsår äro säkert kända: det
förra synes ha infallit i slutet af 600-talet,
det senare någon tid före år 754. Härstammande
från en förnäm ämbetsmannasläkt, innehade
han äfven själf i sin ungdom ett högt ämbete
vid kalifens af Damaskus hof, men inträdde
omkr. 730 i den helige Sabas’ kloster s. om
Jerusalem, där han sedan, egnande sig åt studier,
skriftställarskap och hymndiktning, tillbragte
hela sitt återstående lif. Som teolog vann
han ryktbarhet först genom sitt uppträdande —
sannolikt redan under sin ämbetsmannatid — mot
kejsar Leo III till försvar för den af denne
hotade bilddyrkan. I hans hithörande skrifter är
allt det bästa, som från den grekiska kyrkans
ståndpunkt kan anföras till förmån för denna
dess älsklingsinstitution, redan sammanfattadt. I
ojämförligt främsta rummet knyter sig dock hans
betydelse till hans dogmatiska hufvudarbete Pegē
gnōseos (Kunskapens källa). Det omfattar tre
delar. I den första vill han ur den ”fientliga”
grekiska filosofien sammanställa allt, som kan
tjäna teologien till nytta — den sedan otaliga
gånger upprepade bilden om filosofien som
”drottningen” teologiens ”tjänarinna” synes här
för första gången vara använd. Sedan han i den
andra delen lämnat en kritisk redogörelse för
alla heretiska riktningar, öfvergår han i den
tredje och viktigaste delen till en systematisk
”framställning af den ortodoxa tron” (E′kdosis
tēs orto′doxu pi′steos). Med principiellt
afstående från alla anspråk på originalitet
har han här med sådan träffsäkerhet, takt och
precision sammanfattat grundtendenserna i den
tidigare kyrkliga läroutvecklingen, att hans
framställning, som äfven på den västerländska
kyrkans teologi utöfvat ett ej ringa inflytande,
i den grekiska kyrkan än i dag gäller som det
afslutande och oöfverträffliga uttrycket för
dess tro. De problem, som senare sysselsatt den
grekiska kyrkan, ha mera varit af liturgisk
o. d. art; i rent teologiskt hänseende rör
sig dess tänkande alltjämt väsentligen inom
de af J. utstakade gränserna. Äfven som
hymndiktare åtnjuter han inom sin kyrka ett
utomordentligt högt anseende. Den bästa uppl. af
hans skrifter är alltjämt den af Le Quien 1712
utgifna. Jfr Langen, ”J. von Damascus” (1879),
samt afhandlingar af Holl i de af Harnack och
Gebhardt utgifna ”Texte und untersuchungen”.
E. Bg.
Johannes Chrysostomos, kristen predikant. Se
Chrysostomos.
Johannes Damascenus, grekisk teolog. Se Johannes
Chrysorrhoas.
Johannes de Plano Carpini, italiensk resande. Se
Carpini.
Johannes döparen, Jesu förelöpare, var son till
prästen Sakarias och dennes hustru Elisabet,
en släkting till Jesu moder. Luk. 1 berättar de
närmare omständigheterna vid hans födelse, som
egde rum sex månader före Jesu födelse, enl. den
rabbinska traditionen i Hebron, enl. nyare
sägner i staden Juta. I Juda öken beredde
han sig småningom för sitt kall, och i kejsar
Tiberius’ 15:e regeringsår (år 29 enl. vår
vanliga tidräkning) framträdde han inför folket
vid Jordan med en messiasförkunnelse, hvars
grundtema var: ”Gören bättring (l. förändren
edert sinne), ty himmelriket är nära!”
Stora folkskaror omgåfvo honom och läto döpa
sig. Sitt dop betecknade han som blott symboliskt
profeterande om den rening från synderna medelst
”helig ande och eld”, hvarmed ”den starkare”
skulle döpa. Ett halft år därefter lät Jesus
själf inviga sig af J:s vattendop till sitt
messiasvärf. Efter denna händelse visade Döparen
sina lärjungar och folket till Jesus såsom
deras utlofvade messias. Slutligen kastades
han af Herodes Antipas i fängelset under
borgen Machærus i Peréen. Evangelisterna
angifva orsaken därtill ha varit hämnd af
drottning Herodias, hvars brottsliga äktenskap
med Antipas, en halfbroder till hennes
lefvande frånskilde man, Herodes Boethus,
J. bestraffat. Med denna detaljuppgift låter
väl förena sig den judiske historieskrifvaren
Josefos’ berättelse, att den skuggrädde
konungen fruktat den genom Döparens predikan
uppkomna folkrörelsen. Vid en födelsedagsfest,
som Herodes Antipas firade på Machærus,
begagnade sig Herodias af ett obetänksamt
löfte af konungen för att få den besvärlige
botpredikanten tyst för alltid. J. halshöggs. 24
juni (midsommardagen) är kyrkans åminnelsedag
af denna händelse och bär J:s namn.
J. P.
Johannes döparens dag. Se Midsommardagen.
Johannesen, Karen Lucie, norsk skådespelerska. Se
Wolf.
Johannesen, Edvard Holm, norsk fångstman,
upptäcktsresande, f. 1844 i Balsfjorden nära
Tromsö, for sommaren 1869 genom Kariska porten
in i Karahafvet och seglade öfver detta,
som i juli månad var nästan isfritt, till
Bjelij Ostrov och sedan längs Novaja Zemljas
östkust. Följande somrar (1870 o. 1871)
kryssade han åter på Karahafvet. Under den
första af dessa färder kringseglade han 3
sept. Novaja Zemljas nordkust, där han träffade
ett alldeles isfritt haf, en färd, som några
år förut alla geografiska auktoriteter skulle
ansett som en omöjlighet. Under den andra
framträngde han utan möda mot ö. öfver
Ob-mynningens meridian. I öfversikten af
K. vet. akad:s förhandlingar offentliggjordes
J:s iakttagelser, och akad. tilldelade honom för
hans förtjänster om Ishafsforskningen först sin
medalj i silfver, senare den i guld. Samtidigt
med att Nordenskiöld på ”Vegas” expedition 1878
nådde Taimursundet, mötte honom J., som på en ny
resa i aug. s. å. hade upptäckt ön Ensomheden
n. v. om kap Taimur. Efter hemkomsten till
Tromsö företog han en resa till Japan och
sökte i början af 1880-talet få till stånd
ett handelskompani på Sibirien, men hans plan
strandade. Han köpte sedan gården Sandör i
Balsfjorden, där han lefde i små villkor;
han omkom på resa till Tromsö 17 dec. 1901.
(O. A. Ö.)
Johannes’ epistlar. Se Johannes’ bref.
Johannes Erici Salæmontanus (l. Salamontanus),
präst, var sannolikt — som namnet antyder —
född och uppväxt bland den lösa befolkningen vid
Sala grufva, nämnes på 1560-talet som kaplan
i Stockholm, företog sedan studieresor till
Tyskland och bröt vid närmare bekantskap med
de jesuitiska läroanstalterna bestämdt med de
katolska tendenser han tidigare visat. Efter
hemkomsten blef han skolrektor i Enköping,
hölls en tid fängslad af Johan III för sitt
motstånd mot liturgien och de nya skolböckerna,
frigafs 1579 och blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
