- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
267-268

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julianehaab ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvarnar samt grundlade flera fabriker. På
hans initiativ stiftades Allmänna
sjöassuransföreningen, Sjöassuransföreningen
för landtmannafartyg och Hvalfiskeribolaget. Med
särskildt intresse verkade han för höjandet af
allmogens ekonomiska ställning. Han undervisade
i biskötsel och fruktträdgårdsodling samt
inrättade ett salteri, där skärgårdsbefolkningen
erhöll undervisning i ett förbättradt
sätt att inlägga fisk, förnämligast
strömming. J. erhöll 1854 titel af kommerseråd.
1–3. M. G. S.

Julin, Johan Fredrik, landskapsmålare, f.
24 april 1798 i Askersund, d. (genom drunkning) 6
april 1843 i Stockholm, blef student i Uppsala och
utbildade på egen hand sina anlag för landskapsmåleriet.
Hans arbeten bestodo i ett slags laveringar i större skala, hvarvid
det hufvudsakligen kom an på en ungefärlig uppfattning af det gifna
landskapet och en effektrik anordning af det hela. Oljefärgen lärde
han sig aldrig att behandla. Helt naturligt kunde J. ej undgå att röna
inflytande af Fahlcrantz’ konst, om hvilken hans egen ej sällan erinrar, med
undantag däraf, att akvarellen ej tillät det djup i
tonen och den färgprakt, som utmärka förebilden.
Prof af hans konst finnas i flera offentliga och
enskilda samlingar.
–rn.*

Julinum. Se Jomsborg.

Juliomagus, latinska namnet på staden Angers.

Juliordonnanserna (fr. Ordonnances de juillet).
Se Julirevolutionen.

Julirevolutionen l. 1830 års revolution i
Frankrike var förberedd genom den förmögna
medelklassens och de liberala tidningarnas opposition mot
regeringen och tjänade denna klass’ önskemål, men
utfördes af republikanska ifrare. Närmaste
anledningen voro fyra af Karl X 25 juli 1830
undertecknade och dagen därpå kungjorda förordningar,
juliordonnanserna. Som stöd för dessa
åberopades författningens 14:e art., som gaf konungen
rätt att utfärda för lagarnas verkställighet och
statens trygghet nödvändiga reglementen och förordningar.
Den första innehöll, att ingen tidning eller
tidskrift finge utgifvas utan hvar tredje månad
förnyad tillåtelse och ingen bok under 20 tryckark utan
tillstånd; den andra upplöste deputeradekammaren;
den tredje fastställde en ny vallag, som minskade de
deputerades antal från 430 till 258 och valmännens
antal med tre fjärdedelar genom höjning af census;
den fjärde utsatte tid för nya val och kamrarnas
sammanträde. Efter tre dagars blodiga strider i
Paris (27–29 juli) utropades hertig Ludvig Filip af
Orléans till generalståthållare (30 juli). Först alltför
sent erbjöd Karl X eftergifter. Sedan därpå
bourbonska husets äldre gren förklarats tronen förlustig
och författningen reviderats, utropades Ludvig Filip
till fransmännens konung (7 aug.). Julirevolutionens
föredöme följdes i Kyrkostaten, Modena, Parma,
konungariket Sachsen, Braunschweig, Hessen-Kassel,
Polen och Belgien. – Jfr Hallendorff, ”De franska
bourbonernas fall” (1905), som särskildt framhåller
Talleyrands andel i tronskiftet, och de i art. Frankrike,
sp. 1159, omnämnda arbeten.
(G. W–k.)

Juliska alperna, Karniska alpernas fortsättning
mot s. ö. mellan Wurzen samt Tagliamento
och Fella i v., Save i n. och Isonzos biflod
Idria i s. Genom Predilpasset (1,162 m.) och
Isonzo delas de i två grupper, en västlig, med
Monte Kanin (2,582 m.), Monte maggiore (1,626
m.) och Monte Matajur (1,643 m.) samt en östlig,
Triglav-alperna, med det 2,864 m. höga Triglav
(Terglou). Bergen, som hufvudsakligen bestå
af kalksten, äro rika på romantiska dalar med
vattenfall och sjöar. (J. F. N.)

Julita. 1. Socken i Södermanlands län, Oppunda
härad. 16,385 har. 3,063 inv. (1908). J. utgör
ett till egaren af Gimmersta patronellt pastorat
i Strängnäs stift, Oppunda västra kontrakt. –
2. J. l. Säby (lat. Saba), munkkloster af
cisterciensorden, grundlades enligt uppgift
omkr. 1160 af munkar från Alvastra och var först
förlagdt vid Viby (ej långt från Sigtuna),
hvilket gods en kvinna vid namn Doter och
hennes son Gere för ändamålet upplåtit. Under
Knut Erikssons regering (1167–95) förflyttades
klostret emellertid till den vid sjön Öljaren
belägna gården Säby i Julita socken, hvilken
gård af konungen upplåtits åt munkarna delvis
i utbyte mot andra gods, och klostret kallas
därefter omväxlande J. eller Säby. Knut ställde
sig som det nya klostrets skyddsherre och
skänkte till detsamma äfven jord och andelar
i fisket i Älfkarleby. Konung Erik Knutsson
(1210–16) tog liksom sin fader klostret i
beskydd och så äfven (1248) den påflige legaten
Vilhelm af Sabina. Genom gåfvor och testamenten
ökades småningom klostrets egendom; det skall
slutligen ha egt omkr. 80 gårdar, de flesta
belägna i Södermanland. Bland dess välgörare
nämnas hertigarna Erik och Valdemar, den heliga
Birgittas moder lagmannen Birger Peterssons maka
Ingeborg, åtskilliga medlemmar af Bondeätten
m. fl. De rikliga aflatsprivilegier, som af den
bekante påflige legaten Marinus de Fregeno 1461
tillerkändes klostret, utgjorde säkerligen äfven
en god inkomstkälla. De bevarade handlingarna
vittna emellertid om, att klostret vid flera
tillfällen haft svårt att skydda sin egendom
för öfvergrepp utifrån. Klosterkyrkan synes ha
nedbrunnit, men uppbyggdes åter och invigdes
igen 7 mars 1382. I början af sin regering
(1522) tog Gustaf Vasa klostret i beskydd och
stadfäste dess privilegier. 1523 deltog J. med
nära 36 mark silfver i årets silfverhjälp. När
Gustaf 1526 återbördade Gripsholm, erbjöd han
munkarna i där varande kartusiankloster att få
taga J. i besittning, hvars munkar voro ”ett
löst parti och ganska få bröder, som icke äro
väl värda att där födas, sådant lefverne som de
föra”. Mariefredsmunkarna ville emellertid ej
begagna sig af detta erbjudande. I mars nämnda
år ställdes i anledning af misshälligheter inom
klostret dess abbot inför rätta i Strängnäs,
men frikändes och togs till nåder igen, och i
sept. uppdrogs åt fogden i Rekarne att uppbära
konungssakörena af klostrets landbor. 2 juli
1527 fick fogden i Nyköping Olof Arvidsson
klostret i förläning. Det ringa antalet munkar
var snart försvunnet, gudstjänsten upphörde,
och konungen kunde 1535 bortskänka klostrets
mässkläder. Jfr Hall, ”Bidrag till kännedomen
om Cistercienserorden i Sverige. I”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free