- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
583-584

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaklack ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

583

Kalabar-Kalabarbönor

584

med kalabalik den strid, som 1713 egde rum mellan
Karl XII och hans folk å ena sidan samt turkar
och tatarer på den andra och som uppkallats
efter staden Bender (se d. o.), ehuru den
utkämpades vid den ett par km. ofvanför Bender
vid Dnjestr-floden belägna byn Yarnitsa, där
Karl XII sedan sommaren 1711 hade sitt befästa
läger. Meningen hade varit, att Karl XII,
sedan han erhållit pennin gunderstöd af Porten,
skulle med en stark turkisk eskort bryta upp
från Bender mot slutet af 1712 för att genom
Polen begifva sig till sin i Tyskland under
Stenbocks befäl stående armé. Sultanen önskade
detta iifligt, och Karl själf var besjälad af
samma önskan. Hinder ställde sig emellertid i
vägen härför: penningmedlen räckte ej till för
den svenska styrkans utrustande till färden,
den eskort, som syntes till, var för svag,
och - hvad som var viktigast - Karl fick
grundad anledning att misstänka förrädiska
förbindelser mellan tatarkanen, seriaskern af
Bender och konung August, åsyftande att lämna
Karl i den sistnämndes händer. Karl ansåg
sig då nödsakad att tills vidare uppskjuta
resan. Tatarkanen och seriaskern i Bender
fingo då befallning att, om svenskarna ej på
annat sätt kunde förmås att aftåga, i nödfall
gripa till våld. Då Karl XII blef oberörd af
alla hotelser och förklarade sig vilja afvakta
ytterligare besked från sultanen, sedan denne
blifvit underrättad om situationens verkliga
beskaffenhet, läto tatarkanen och seriaskern
omkr. 10,000 turkar och tatarer 31 jan. 1713
angripa hans nödtorftigt befästa läger. Första
dagen förmåddes janitscharerna med goda ord att
vända, men dagen därpå, l febr., började striden
på allvar. Turkarnas öfvermakt var redan från
början flerdubbel, och svenskarnas hufvudstyrka,
som skulle försvara förskansningslinjen, gaf
sig utan egentligt motstånd; men omgifven
af omkr. 45 man försvarade sig konungen i
"kungshuset", som han rensat från fiender, i
flera timmar, tills turkarna sköto eld därpå;
då han nu försökte tränga sig igenom till det
i närheten belägna "kanslihuset", föll han och
öfvermannades af janitscharerna, som hade order
att söka skona hans lif. Svenskarnas förlust
i döda och sårade var i motsats mot turkarnas
ytterst obetydlig. De fångne blefvo slafvar, men
återfingo i allmänhet snart friheten. Däremot
åter-gafs i regel ej den egendom, hvarpå
turkarna plundrat svenskarna och som steg
till betydande belopp. Karl XII fördes under
bevakning till Demotika. Medan i Västerlandet
kalabaliken tyckes ha bidragit att skada Karl
XII:s anseende, framkallade den i Turkiet,
där sultanen egentligen ej velat använda våld,
en afgjord reaktion till Karls förmån, hvilken
tog sig uttryck bl. a. i strängt bestraffande
af kanen och seriaskern samt genomgripande
personalförändringar i styrelsen. Att denna
omkastning ej medförde någon definitiv fördel
för Karl XII, berodde på under tiden inträdda
förändringar i det allmänna politiska och
militära läget i Europa. Litt.: Theyls,
"Mémoires" (1722), de la Motraye, "Travels"
(1723) och "Kemarques... sur... Voltaire"
(1732), Fabrice, "Anecdotes... ou lettres"
(1760), Kogal-niceanu, "Fragments tirés des
chroniques moldaves" (1845), Lind, "Carl XII i
Turkiet" (1875), Jeffe-ryes bref till engelska
regeringen (utg. i Hist, handl. 16: 2, 1897),
Westrin, "Anteckningar om Karl XII:s orientaliska
kreditorer" ("Hist. tidskr."

1900), och Quennerstedt,
"Kalabaliken vid Bender" (1910).
(A. S.)

Kalabär (C a l a b a r), Nya och Gamla, namn på
två mynningsvikar och vid dem liggande orter
på den s. k. Kalabarkusten, en till brittiska
Syd-Nigeria hörande del af Guineakusten,
innefattande området mellan Nigermynningen och
Kamerunberget, vid Biafrabukten. Kalabarkusten
är sumpig och osund, bebodd af negerstammarna
ibu (i v.), efik (i ö.) och kwa vid Gamla K:s
mynning. Den är genomskuren af flera floder
med breda mynningar. Nya K. är en mindre
betydande ort vid en af Nigers östliga
mynningsarmar, Gamla K. (Duke t o w n)
åter är hufvudstad i den östra provinsen af
Syd-Nigeria, har telegraf, en botanisk station,
bankkontor och 15,000 inv.; något nordligare
ligger Creektown (6,000 inv.). Den flod, som
utfaller i viken, heter i sitt öfre lopp Cross
river. Hela Kalabarkusten är tätt bebodd;
dess viktigaste exportvara är palmolja.
J- *". N-

Kalabärbönor, Semina caldbar (Ph. Su. ed. VII),
farm. med., fröna af Physostigma venenosum
Balf., en slingrande buske, hörande till
fam. Legnminosce, afd. Papilionatce, hvilken i
sitt hemland, Väst-Afrika från Kap Palmas till
Kamerun, når en längd af 15-16 m. Växten liknar
och är nära släkt med våra störbönor,(Phaseolus),
men släktet Physostigma utmärkes däraf, att
stiftet i spetsen, bakom det sido-ställda märket,
är utveckladt till ett bredt, plattadt bihang,
som gifvit anledning till namnet (af grek. fy
sa, blåsa, och stigma, märke). Denna ranka
odlas numera i Brasilien och Indien. Frukten af
Physostigma är en balja af omkr. 17-18 cm. längd,
som dock vanligen innehåller blott 2 eller
3 frön af omkr. 3 cm. längd med långsträckt
njurlik form och å den buktiga kanten försedd
med en längs-gående, bred fåra. I öfrigt är
bönan svartbrun och mycket hård. Det inre
företer två fasta, hvita hjärtblad och mellan
dem en luftfylld håla. Hjärtbladen, som sakna
egendomlig lukt och smak, innehålla de häftigt
giftiga alkaloiderna fysostigmin 1. eserin samt
kälabarin. Fysostigminet (C^ H21N3 02) är en
amorf massa, som ger kristalliniska salter,
t. ex. det hos oss officinella salicylsyrade
saltet (Salicylas physostigmicus); detta
ersätter i nu gällande Sv. farmakopé de
förr officinella fröna samt ett därpå beredt
extrakt (Extr. Caldbar). Medan kalabarin är ett
krampgift, likt stryknin, har fyso-stigminet på
centrala nervsystemet väsentligen förlamande
verkningar; påkommande kväljningar och andnöd
kunna vålla excitation, och vid benägenhet för
krampattacker (epilepsi) kunna dessa förvärras
genom fysostigmin. Vid indrypning i ögat
framkallar en helt liten dos fysostigminsalt
stark sammandragning af pupillen, som först
efter flera dagar återvinner sin normala vidd
och rörlighet, samt en kortvarigare kramp i
ögats ackommodationsmuskel. ögonklotets spänning
minskas efter en stund i samband med, att ögat
blir relativt blodfattigt. Verksamheten i diverse
körtlar, särskildt spott- och svett-körtlarna,
ökas. Mage och tarm bringas till krampaktiga
sammandragningar, hvaraf följa kräkningar och
diarré. Hjärtslagens kraft ökas, och artärerna
kontraheras, hvarigenom blodtrycket stiger
betydligt. Vid svår förgiftning ses stark
darrning i muskulaturen, beroende på retning
af rörelsenervernas ändapparater i denna. -
Fysostigminsalt

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free