Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knopp - Knoppceller, bot. Se Konidier. - Knoppdeformation, bot. Se Gallbildningar, sp. 613-614. - Knoppern - Knoppfjäll - Knoppläge, bot., detsamma som æstivation (se d. o.) - Knopplökar, bot., detsamma som groddknoppar (se d. o.) - Knoppmycel - Knoppning. 1. Biol. Se Fortplantning, sp. 941. - Knoppning. 2. Bot., bildning af knoppar. Se Knopp. - Knoppvariation - Knorpning, jaktv. Se Morkullan. - Knorr, Julius - Knorr, Ernst Wilhelm Eduard - Knorr, Iwan - Knorre - Knorrhanen, zool. Se Gnodingsläktet. - Knorrholmen - Knorring, von, svensk-finska adliga ätter - Knorring, 1. Göran Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma hvar som helst på växten, såväl på axelorgan
(rot och stam) som på bladorgan; om flera
axillärknoppar bildas, kallas den först bildade
hufvudknopp, de öfriga accessoriska knoppar. De
knoppar, hvilka utveckla endast stam- och bladorgan,
kallas vegetativa knoppar l. bladknoppar. Om
knopparna utveckla blommor, benämner man dem florala
knoppar l. blomknoppar, örtartade, enåriga växter
och många trädartade, fleråriga växter i varma
länder ha nakna knoppar, eller äro utan knoppfjäll
(se d. o.), hvilka hos träd och buskar i kallare
klimat i allmänhet täcka och skydda vinterknopparna,
d. v. s. de knoppar, som bildas under en pågående
vegetationsperiod (sommaren) för att efter genomgången
övervintring under nästa års vegetationsperiod utvecklas,
hvarvid s. k. årsskott bildas. I hortikulturen kallas kladknoppar
ofta för "ögon". Om groddknoppar se d. o. Om bladknoppars
utsprickning se Deperulation.
O. T. S. (G. L–m.)
Knoppceller, bot. Se Konidier.
Knoppdeformation, bot. Se Gallbildningar, sp. 613–614.
Knoppern, ty. (ung. gubacs), bot., ett viktigt
garfmedel, bestående af de af en gallstekel
ombildade fruktskålarna af Quercus robur. De äro
platt-tryckta, kantiga, intill 4 cm. i diameter,
bruna eller hvitbruna bildningar, som innehålla
24–35 proc. garfämne och hufvudsakligen insamlas i
och exporteras från Ungern. S. k. levantiska knoppern
är detsamma som valonea (se Garfmedel, sp. 746).
G. L–m.
Knoppfjäll, bot., de lågblad, som skydda
öfvervintrande, ofvanjordiska knoppar. De sakna
vanligen klorofyll, men äro ofta försedda med
korkväfnad eller täckta af luftfyllda hår eller
af gummi eller harts (t. ex. hos hästkastanjen
och popplar). Knoppfjällen kunna vara bildade af
hela blad på dess lägsta stadium, som hos syrenen,
af bladfoten, som hos rosor, eller af stipler, som
hos ek, bok och björk; hos platanen fungerar den
nedersta delen af det blad, i hvars vinkel knoppen
sitter, som knoppfjäll. Om knoppfjällens förhållande
vid löfsprickningen se Deperulation.
G. L–m.
Knoppläge, bot., detsamma som æstivation (se d. o.).
Knopplökar (lat. bulbilli), bot., detsamma som groddknoppar (se d. o.).
Knoppmycel, bot., myceliet hos jästsvampar
(se Saccharomycetes) och hos vissa andra
svampar (Mucor-arter, ustilaginéer), när de
lefva helt nedsänkta i sockerhaltiga vätskor.
G. L–m.
Knoppning. 1. Biol. Se Fortplantning, sp. 941. –
2. Bot., bildning af knoppar. Se Knopp.
Knoppvariation, bot., variering af enstaka
skott hos en växt. Exempel härpå äro de
fågelboliknande häxkvastarna (se d. o.) hos
granen och skott med flikiga blad hos bok,
hassel m. fl., som förökade genom ympning ofta
förekomma som prydnadsväxter i trädgårdarna.
G. L–m.
Knorpning, jaktv. Se Morkullan.
Knorr, Julius von, tysk pianopedagog, f. 1807 i
Leipzig, d. där 1861, var en ansedd pianolärare i sin
födelsestad. Han utgaf bl. a.
Neue pianoforteschule (1835; 2:a uppl. 1841),
Methodischer leitfaden für klavierlehrer (1849; flera uppl.) och
Ausführliche klaviermethode (1859–60).
K. var den, som först framhöll de "tekniska föröfningarna"
som en viktig del af undervisningen.
E. F–t.
Knorr, Ernst Wilhelm Eduard von, tysk amiral, f. 1840
i Saarlouis, inträdde 1854 som kadett i preussiska
flottan, besegrade 1870 som kaptenlöjtnant på
kanonbåten "Meteor" vid Habana den betydligt större
och mer bemannade franska avison "Bouvet", utnämndes
1871 till korvettkapten, förde 1874–77 kommandot på
kadettskeppet "Hertha" under dess expedition till
Stora oceanen, befordrades 1876 till kapitän zur
see (kommendör), var 1878–81 öfvervarfsdirektor i
Wilhelmshaven, 1881–84 chef för amiralitetsstaben,
1884–88 chef för den västafrikanska eskadern,
hvarunder han nedslog ett uppror i Kamerun 1885 och
tvang sultanen af Sansibar att erkänna Tysklands
skyddsherravälde i Öst-Afrika. K., som 1883
befordrats till konteramiral, utnämndes 1889 till
viceamiral, 1893 till amiral och 1895 till tyska
flottans befälhafvare. Han upphöjdes 1896 i ärftligt
adligt stånd. 1897 försattes han på egen begäran som
amiral à la suite i disponibilitet. K. har författat en
Handbuch der schiffsdampfmaschinenkunde (1867).
(H. w–l.)
Knorr, Iwan, tysk tonsättare, f. 1853 i
Westpreussen, elev af Reinecke och Richter i
Leipzig, blef 1883 lärare vid Hochska konservatoriet
i Frankfurt a. M. och 1908 detsammas direktör. Han har
komponerat operorna
Dunja (1904),
Die hochzeit (1907) och
Durchs fenster (1908),
orkester- och kammarmusik,
Ukrainische liebeslieder m. m.
samt skrifvit en biografi öfver Tjajkovskij (1900).
E. F–t.
Knorre, sjöv., namn på ett slags forntida nordiskt handelsfartyg.
Knorrhanen, zool. Se Gnodingsläktet.
Knorrholmen l. Knarrholmen, numera Varfsholmen,
i Kalmar sund, 400 m. n. ö. om Kalmar. På K. hade
danskarna 1611 till skydd för sin flotta och för
norra inseglingen till gamla Kalmar anlagt en skans,
som sedan af svenskarna reparerades 1623, men därefter
fick förfalla. 1677 iståndsattes skansen, hvars eld
4 aug. verksamt bidrog att hindra danska flottans
försök att norrifrån framtränga mot Kalmar. Efter
fredsslutet lämnades skansen på K. åt sitt öde. 1681
anlades på K. ett örlogsvarf, där under 8 år åtta
större och flera mindre örlogsfartyg byggdes.
L. W:son M.
Knorring, von, svensk-finska adliga ätter, härstamma
från en livländsk gren af den urspr. från sydvästra
Tyskland (stamgodset Knörringen i Bajern) bördiga
gamla ätten von K. Sedan medlemmar af ätten i flera
led varit anställda i svensk krigstjänst, blefvo
majoren Kasper Fredrik von K:s yngre söner Stefan
Fredrik och Göran Johan 1672 naturaliserade svenska
adelsmän under namnet K. Kasper Fredriks äldste son
Johan Fredriks sonsöner Frans Henrik och Karl Reinhold
blefvo äfvenledes, 1756, naturaliserade, men under
namnet von K. Den ofvannämnde Göran Johan upphöjdes
1720 i friherrligt stånd med namnet von K. Adliga ätten
K. utgick på svärdssidan i Sverige 1876. Alla tre
ätterna immatrikulerades 1818 på finska riddarhuset.
1. Göran Johan von K. (se släktöfversikten),
friherre, krigare, f. 10 nov. 1657 i Ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
