- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1003-1004

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppor (lat. variola, ty. pocken, blattern, fr. la variole, eng. small-pox), med., en akut, ytterst smittsam febersjukdom med ett hudutslag af upphöjda fläckar - Koppskatt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1003

Koppskatt-Koppstruktur

1004

tag, som fått namn af irreguljära, atypiska
koppor. Särdeles farliga äro koppor, som tidigt
få ett blodblandadt innehåll ("blodiga koppor"
1. "svarta koppor"), och de, som sitta så tätt,
att de icke lämna något mellanrum, utan sammanflyta
med hvarandra till stora sårkakor (s. k. variola
confluens), samt de, som kasta sig på ögonen, öronen
eller centrala nervsystemet, antingen direkt genom
utslag på ögonen eller i mellanörat eller indirekt
genom metastaser under suppurationsstadiet. I
andra fall åter äro kopporna ytterst lindriga,
endast enstaka pustler i ansiktet eller på hufvudet,
efter febern i begynnelsestadiet ingen ny stegring
af febern i suppurationsstadiet (variolois). Dylika
lindriga fall gälla oftast äldre personer, som
blifvit vaccinerade endast en gång i sin tidigaste
ungdom. - Koppornas intensitet är visserligen,
liksom alla epidemiers, till en del beroende af den
särskilda epidemiens karaktär, men vida mera däraf,
huruvida de träffa personer, som äro vaccinerade
eller icke. Det är en af det stora flertalet läkare
bekräftad erfarenhet, att man numera sällan träffar
svåra fall af koppor hos andra än ovaccinerade och att
i länder, där vaccinationen icke är allmänt införd,
koppepidemier rasa lika häftigt som förr. Äfven i
länder, där vaccinationen är frivillig och därför
blott omkr. hälften af befolkningen är vaccinerad,
t. ex. i England, vållar striden mot kopporna
ojämförligt större svårigheter än där, hvarest den
är strängt genomförd, t. ex. i Tyskland. Trots ännu
uppträdande motståndare mot vaccinationen måste
det dock anses som en af vetenskapen väl bevisad
sanning, att vi i vaccinationen ha det bästa
skyddsmedlet mot kopporna. Koppornas smittämne
finnes i blodet särskildt före eruptionsstadiet;
framför allt finnes det emellertid i kopp-pustlerna
och i de intorkade krustorna. Alla skorpor och fjäll
från den sjuke uppsamlas därför ytterst noggrant i
sjukrummet och oskadliggöras genom uppbränning eller
med desinfektionsmedel. Den sjukes kropp insmörjes
dagligen med något fett. Golfvet i sjukrummet tvättas
dagligen med desin-fektionsvätska. I urin, afföring
och saliv skall smittämnet icke finnas. Smittämnet
fäster sig vid föremål och kan därför öfverföras
genom friska personer. Det lär kunna spridas genom
luften på stora sträckor (100 m.). Den sjuke kan
anses smittfri, först sedan hvarje spår af intorkade
krustor försvunnit från hans kropp (omkr. 6 veckor
efter sjukdomens utbrott) och sedan han flera gånger
fått bada.

Skyddsåtgärder från samhällets sida -vid utbruten
koppsjukdom: isolering af den sjuke å epidemisjukhus,
isolering eller observation af samboende eller för
smitta misstänkta personer i isoleringslokaler
eller på annat sätt, utmärkande af hus, hvari
koppfall inträffat ("kopphus") med anslagstaflor
bärande ordet koppor, med flaggor eller poster;
inskränkt rörelsefrihet för sjukvårdspersonal;
offentlig kostnadsfri skyddskoppympning; uteslutning
från skol-besök af barn i infekterade hus,
desinfektion af sjukas bostäder och tillhörigheter,
försiktighetsmått vid jordfästningar och förvaring af
lik, anmälningsplikt för personer från koppsmittad
trakt, inskränkning resp. förbud för anordningar,
som medföra folksamlingar, åtgärder moUföremål
eller varor, som kunna sprida kopporna, såsom lump,
begagnade kläder, m. fl. - Det är sannolikt, att
koppornas smitt-

ämne utgöres af mikroskopiska organismer, ehuru vi
ännu icke säkert känna detsamma. Bland förmodade
koppsmittämnen synas de s. k. Guarnieriska kropparna,
hvilka upptäckas i kaninens hornhinne-epitel efter
koppympning af hornhinnan, vara de, som f. n. ega
största sannolikheten att vara koppornas virus. -
Innehållet i kopp-pustlerna är från början alltid
fritt från septiska infektionsämnen; först längre
fram intränga sådana (streptokokker o. a.), hvilka
förorsaka variga inflammationshärdar i huden med
efterföljande ärrbildning. Behandlingen måste
framför allt inriktas på att hindra sekundär
infektion (antiseptiska plåster, besprutning
af angripna hudpartier med desinfektionsmedel,
t. ex. sublimat-eter l : 1000) och f. ö. inskränkas
till en rent symtomatisk jämte allmänt stärkande och
feber-lindrande medel. Behandling med bad (32-33°)
med tillsats af antiseptiskt ämne, t. ex. sublimat,
rekommenderas. Användningen af antiseptica skall
ha god terapeutisk och framför allt kosmetisk
effekt, i det vanställande ärr nästan aldrig lära
uppträda. Behandlingen af koppor med rödt ljus
synes enligt iakttagelser af tillförlitliga läkare
icke ha medfört uppmuntrande resultat. Serum från
konvalescenter efter svårare koppor synes icke
ega någon nämnvärd antitoxisk verkan. Vaccination
verkar skyddande först efter omkr. 14 dagar
och är därför gagnlös beträffande personer, som
redan insjuknat. Vaccineras en person kort efter
koppsjukdomens utbrott, fortgå vaccinkoppornas
utveckling och sjukdomen parallellt, utan synlig
inverkan på hvarandra. F. B. G. Wrgn.

Koppskatt. Se Kapitationsafgift.

Koppskikt, bygnk. Se Mur.

Koppsnäppare, ett instrument af mässing, nästan
bildande en kub och gömmande 12 mycket hvassa,
cirkulära knifblad. På undre ytan är snäpparen försedd
med lika många longitudinella öppningar. Denna sida
sättes mot huden; genom tryck på en fjäder träda
kn i f varna på en gång ut, genomskära blixtsnabbt
huden och gömma sig omedelbart i instrumentet. Det
uppdrages med lätthet för nytt bruk. - Ett instrument
för liknande ändamål, men af helt annan konstruktion
är den s. k. artificiella i g e l n, som efter
uppfinnaren äfven kallas H e u r-teloups igel. Det
består af ett cirkelrundt, skärande instrument, ett
slags fin cirkelsåg, som sättes i gång genom en enkel
vridning med handen. Ofvanpå stället sättes sedan
en cylinder af glas med tätt slutande pistong. Genom
en skruf lyftes denna småningom i höjden, och blodet
uppsuges i glas-cylindern. För vissa ändamål är detta
instrument mycket att föredraga framför såväl koppning
som de vanliga iglarna. Det gör endast ett litet
sår, ett knappt märkbart ärr, och man kan med full
säkerhet aftappa just den blodmängd man önskar. Vid
ögonsjukdomar användes fordom denna igel rätt ofta,
i tinningtrakten, och kallas därför äfven understundom
ögonkoppa. Dessa former af bloduttömning förekomma
numera ganska sällan. ’ Rsr.*

Koppsten, bygnk. Se M u r.

Koppstruktur 1. Variolitstruktur (af lat. varifola,
koppor), petrogr., säges en bergart ega, då
uti densamma finnas utbildade små kulformiga
konkretioner af vanligen olikfärgad och något
hårdare mineralsammansättning, hvilka vid bergartens
vittring framträda som små vårtlika eller kopplika
upphöjningar. En tät diabasartad bergart, hos

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free