- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1069-1070

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korntal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


korr., boktr., förkortning för korrektur.

Korradera. Se Korrodera.

Korrasion, geol. Se Korrosion.

Korrealförbindelse. Se Korrealobligation.

Korrealitet. Se Korrealobligation.

Korrealobligation 1. Korrealförbindelse (af
lat. con, med, och refus, skyldig) kallas ett
sådant skuldförhållande, där flera personer äro
samborgenärer (correi credendi, aktiv korrealitet)
eller samgäldenärer (correi debendi, passiv
korrealitet) till det hela. I romersk rätt, där
institutet eg. utbildats, var, när flera personer
funnos på endera eller båda sidorna, i regel enhvar
af dessa berättigad, resp. förpliktad blott till
en viss del, pro parte, hvarvid dock obligationens
delbarhet var nödvändig förutsättning. Däremot
inträdde vid odelbarhet och uttryckligt stadgande,
att enhvar skulle svara för, resp. ha anspråk på
det hela, korrealitet i vidsträckt bemärkelse,
eller undantagsvis kumulation, i hvilket senare
fall likväl ingen gemenskap mellan borgenärerna,
resp. gäldenärerna, inbördes förefanns. Exempel
på kumulation är den obligatoriska förbindelse
till privatstraff, som åligger enhvar af flera
deltagare i ett misshandelsbrott, där målseganden
af dem alla, hvar för sig, kan utkräfva hela vitet
och alltså erhålla detta lika många gånger som
antalet skyldiga. Helt annorlunda ställer sig
t. ex. förpliktelsen till skadestånd på grund
af samma misshandelsbrott: skadeståndet utgår
blott en gång med fullt belopp, men enhvar häftar
för dess betalning ; här föreligger dock icke
egentlig korrealitet, utan blott solidaritet i
romersk rättslig mening. Korrealitet åter inträder
t. ex. när flera personer gemensamt utfästa betalning
en för alla och alla för en. Skillnaden består
däri, att vid solidaritet upphör förpliktelsen för
enhvar i förhållande till borgenären, resp. enhvar
borgenärs rätt i förhållande till gäldenären, först
med betalningen eller fullgörandet på annat sätt,
hvaremot vid korrealitet förpliktelsen, resp. rätten
upphör för alla, så snart den upphört för någon,
äfven om fullgörande ej skett, och särskildt redan
genom litis contestatio (se d. o.). Man kan säga,
att vid korrealobligationen är ej blott prestationen,
utan äfven rättsgrunden (causa) en enda, men vid
solidarobligationen rättsgrunderna flera, en för
hvarje correus, och att därför vid den förra icke
blott prestationen, utan äfven hvarje annat faktum,
som upphäfver förbindelsen för den ena, äfven
gör det för de öfrige, såvida däraf rättsgrunden
beröres, hvaremot vid den senare detta icke blir
fallet. Betecknas borgenären med A, gäldenärerna med
B, C, D, rättsgrunden med c, prestationen med p, så
torde följande schema (efter Heilfron) åskådliggöra
skillnaden:

1) 4_c_J£L_p. 2) A <-c’ - 0->p.

D] \c3 - D/

korrealitet.

solidaritet.

I 1) befrias B, C, D genom prestation (p] såväl
som genom upphäfvande af rättsgrunden (c); i 2)
likaledes genom prestationen, men genom upphäfvande
af rättsgrunden q endast B, ej C och D, o. s. v.

Emellertid försvann under kejsartiden mer och mer
den praktiska betydelsen af skillnaden, i det att
dels litiscontestationens verkningar ändrades,

dels andra stadganden medförde en utjämning. Många
finnas ock, som anse, att ingen som helst
principiell skillnad någonsin funnits,
utan blott att vissa olika följder i olika
fall förbundits med obligationsgemenskapen,
ftld-

Korrekt (af lat. corrifgere, förbättra), riktig,
regelmässig, felfri; ”juste”. Jfr Idiomatiskt.

Korrekt hamntid. Se Hamntid.

Korrektion (af lat. corrigere, förbättra), rättelse,
förbättring; tukt, bestraffning. – Korrektionist,
tukthusfånge; hjon vid arbetsinrättning. –
Korrektionshus, tukthus; förbättringsanstalt;
arbetsinrättning. Jfr Fängelsesystem, sp.
257, Lösdrifvare, Tvångsarbetsanstalt.

Korrektiv (af lat. corrigere, förbättra), som
tjänar till förbättring eller beriktigande; förbättringsmedel,
rättelsemedel.

Korrektor (se Korrektur), yrkes-korrekturläsare.

Korrektur (af lat. corrigere, ändra, förbättra),
förkort, korr., boktr., afdrag af en uppsatt tryckform
för anmärkande i detsamma af de fel, som
möjligen uppkommit vid sättningen eller härleda
sig från manuskriptet. (Äfven före tryckningen af
litografier, färggravyrer o. d. granskas korrekturafdrag.)
Rättelserna göras i högra marginalen vid
sidan om ett vertikalt streck, och vid anmärkande
af de vanliga korrekturfelen nyttjar man
vissa öfverenskomna tecken (korrekturtecken),
hvilka finnas grafiskt förtydligade å omstående,
tabellariskt uppställda Prof på korrektur
(sp. 1071–72). Å illustrationssidorna 2 o. 3
till art. Boktryckarkonst finnas afbildningar
af de inom sätterierna vid korrekturbehandling
nyttjade redskapen korrigertång, korrekturpress,
korrigeringsbord och korrekturklappborste. –
Korrekturförsändelser i korsband postbehandlas
enligt samma låga taxa som trycksaker, äfven när
rättelser och tillägg ditskrifvits och manuskript är
bifogadt.

Korrelat (af lat. con, med, och referre, hänföra),
log., gramm., begrepp, som stå i växelförhållande
till hvarandra, t. ex. höger och vänster; sådana ord
i olika satser, som hän visa-på hvarandra och därigenom
förbinda de satser, i hvilka de stå. Så äro relativt
pronomen och det ord i hufvudsatsen, på hvilket
det syftar, sinsemellan korrelat. Vanligen kallar
man bara det åsyftade ordet för korrelat, det
hänvisande däremot för anaforiskt pronomer (jfr
Anafor). Grundformen för korrelation är ett
determinativ i hufvudsatsen och ett däremot
svarande relativ i bisatsen, t. ex. den boken, som jag
läser; det huset, där jag bor; ehuru han är sjuk,
arbetar han dock; ju varmare en kropp är, dess
större rum intager den; han var redan långt borta,
att han ej hördes. Till följd af senare utveckling i
språkbruket kan determinativet ofta utelämnas eller
flyttas in i bisatsen och ersätter ej sällan relativet,
t. ex. jag blef ledsen, för det (= emedan) han kom,
i st. f. jag blef ledsen för det att han kom. Äfven
hufvudsatser kunna förbindas genom korrelat, t. ex.
han är visserligen sjuk, men arbetar dock. Han
stannade kvar en vecka. Därpå for han vidare. – Den
grammatiskt och stilistiskt riktiga behandlingen af
korrelatorden med hänsyn till kongruens, ordval
o. s. v. är föremål för en mångfald regler i språk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free