- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1175-1176

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krafft ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1175

Kraft-Krafternas parallellogram

1176

mera följda af våldsamma lavautbrott,
under åren 1724-29 förödde en stor del af
Myvatns-trak-ten. I närheten af K. ligger
den fruktansvärda kratern V i ti (helvetet).
C. R. (E. N-g.) Kraft, fys. mek., i fysisk-mekanisk
mening oftast: orsak till rörelseförändring. Särskildt
i sammansättningar förekommer emellertid inom fysiken
ordet också i andra bemärkelser, t. ex. hästkraft,
lefvande kraft, elektromotorisk kraft (se G a l v
a-nisk elektricitet, sp. 657). Definierande mått
på en mekanisk kraft k är den rörelseförändring,
som den kan åstadkomma, och denna åter mä-tes af
produkten utaf den påverkade massan, m, och dess
hastighetsförändring i. acceleration, a. Det gäller
alltså k = m. a. Accelerationens värde ett visst
ögonblick mätes af gränsvärdet, då dt blir oändligt

litet, utaf kvoten -^, där dt betyder en liten tid och

rft? är den komposant (se Krafternas parallellogram),
som måste sammansättas med hastigheten vid dt:s början
för att åstadkomma en resultant lika med den vid
dt:s slut förefintliga hastigheten. Accelerationen
besitter en viss riktning d.v.s riktning,
t. ex. längs banan, lodrätt nedåt, vid fritt fall,
eller vinkelrätt mot banan, i riktning mot centrum
(centripetalacceleration), vid likformig rörelse i en
cirkulär bana. - Accelerationen måste alltid ha en
kraft till orsak, hvilken kraft har samma riktning
som accelerationen. En kropp, som ej påverkas af
någon kraft, står antingen stilla eller rör sig,
igångsatt af en redan upphörd kraftverkan, likformigt
och rätlinigt. Kraft kan komma till stånd på många
sätt. Vi ha t. ex. tryck- och dragkrafter mellan
hvarandra berörande kroppar; attraktion eller
repulsion på afstånd mellan elektriskt laddade
kroppar. I alla fall söker kraften åstadkomma
acceleration. Men en häst behöfver ju använda
kraft för att hålla en vagn i rörelse med konstant
hastighet? Ja, men då åtgår hans dragkraft för att
kompensera hjulens friktion. Exempel som detta, en
kropps rörelse utmed ett lutande plan, och följande:
en tyngd kan utöfva tryckkraft på ett underlag, utan
att någon rörelse kommer till stånd, föranleder oss
att tillägga kraftbegreppet den vidare bestämningen,
att en kraft kan förefinnas, utan att åstadkomma
just den acceleration, som omtalats i definitionen,
t. o. m. utan att åstadkomma någon acceleration alls,
men då måste den i någon mån. resp. fullständigt,
motverkas af en annan kraft. Öfver hufvud, om flera
krafter verka på en fast kropp, så antingen annullera
de hvarandras verkan eller verka tillsammans som en
onda i en viss punkt anbragt kraft (r e s u 1 t a n
t e n) af viss storlok skulle göra, eller som ett
visst kraftpar (se C o u p l e). Resultanten till
krafter, som äro anbragta i samma punkt, beräknas
med hjälp af satsen om krafternas parallellogram
(se d. o.). En krafts storlek kan naturligtvis
beräknas, om den acceleration mätes, som kraften ger
en uppmätt massa. Mätes accelerationen i cm. per
sekund och massan i gr., blir kraftens mätetal
angifvet i enheten dyn. Den kraft (en kraftgram),
hvarmed jorden attraherar massan l gr. vid jordytan
Er = omkr. 981 dyn, ty hastigheten vid fritt fall
(se Fallrörelse) växer på l sekund (dt = 1)

med dv - 981 cm. per sekund och -r- blir alltså = 981.
Vanligen bestämmas eller mätas krafter genom
kompensation medelst redan bekanta krafter,
t. ex. spänningen i en viss fjäder, hvars böjning
observeras, eller balansverkan af vikter på en våg.
R-r H.

Kraft, A dam, bildhuggare. Se Krafft, sp. 1173.

Kraft. 1. Anton K., bömisk violoncellist, L 1752,
d. 1820 i Wien, hade från 1778 anställningar i
furstliga kapell samt skref en mängd kompositioner
för violonccll och baryton. - 2. Nikolaus-K.,
den föregåendes son och lärjunge, f. 1778 i
Eszterhåz, d. 1853 i Stuttgart, där han 1814-34
var anställd i hofkapellet, var äfven framstående
vir-’ tuos och tonsättare för violoncell.
A. L«*

Kraft, Jens Edvard, norsk statistiker och
litteraturhistoriker, f. 22 dec. 1784 i
Kristiansand, d. 21 juli 1853 i Mandal, blef
student i Köpenhamn 1POO, tog 1808 juridisk
ämbetsexamen och fick anställning som translator
vid "prise-retten" i Kristiansand. 1817 blef han
fullmäktig i Indredeparte-mentet, 1822 byråchef i
Finansdepartementet och’ 1828 expeditionssekreterare
i Revisionsdepartementet. 1832 utnämndes han till
"sorenskriver" i Mandals sorenskriveri. Skrifter:
Almindeligt literatur-lexicon for Danmark,
Norge og Island (1818-19; tills, med R. Nyerup),
Topographisk-slnlistixk beskri-velse över kongeriget
Norge (6 bd, 1820-35; ny uppl., af bd l-4, 1838-40),
Historisk-topographisk haandbog över kongeriget
Norge (1845-48) ock Norsk forfatterlexicon,
1814-1856 (ett postumt arbete, som fortsattes och
utgafs af K. K. A. Lange m. fl. 1856-63). Tills,
med J. Kr. Borg uteaf K. de sju första årgångarna
af den topografisk-historiska tidskr. "Budstikken"
(1817-26). O. A. ö.

Kraft, Eduard Friedrich Gustav, tysk skogsman,
f. 18 aug. 1823 i Klausthal, d. 9 jan. 1898,
verkade i preussisk statstjänst och var vid sia> död
obcrforstmeister (öfveriägmästare) i Hannover. K. är
bekant genom flera 1882-90 utgifna skrifter om
gallring och Ijushuggning i skogsbestånden. Han
indelade trädindividerna i beståndet alltefter
deras utveckling i 5 stamklassur, de s. k. K r a f
t s k a stamklasserna, som kunna betecknas med orden
förhärskande, härskande, medhärskande, behärskade och
undertryckta träd. De kraftska stamklas-serna ha i
större eller mindre grad tagits till utgångspunkt
för systematiska gallringsundersökningar vid
skogsförsöksanstalterna i olika länder. G. Sch.

Kraft, Frederik Karl Julius, dansk målare,
f. 8 okt. 1823, d. 25 okt. 1854, studerade vid
konstakademien i Köpenhamn och målade landskap
med en för sin tid ovanligt frisk omedelbarhet i
luftstudiet. Fcergdunden ved Jczgerspriis (1848)
eges af konstmuseet, hans sista större arbete,
Parti vid Como~ sjön, finns i Moltkeska samlingen.
l*ii. W.*

Kraftcentral, tekn. Se Kraftstation.

Krafternas parallellogram, Kraftparallellogram,
fys., mek., är en figur, med hvars tillhjälp man
uppsöker en kraft c, sådan att den kan ersätta två
gifna krafter a och 6, som äro anbragta i samma punkt
P. Man kallar c resultanten till a och b och säger
sig ha sammansatt krafterna a och b. Krafternas
parallellogram kan äfven användas för att ersätta
kraften c med två andra a och b, eller, som

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free