- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1311-1312

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsmedalj ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1311

Krigsmedalj-Krigsråd

1312

marinministerierna, i Sverige
Arme- och Marinförvaltningarna.
c- °- N.

Krigsmedalj (Fälttågsmedalj, Erinringsmedalj) kallas
hvarje medalj, som utdelas åt alla deltagarna i ett
krig eller i en viss krigsbedrift och af dessa bäres
som ett minne däraf. Ganska många sådana medaljer
finnas numera i Danmark, England, Tyskland, Österrike,
Ryssland m. fl. stater. Svensksundsmedaljen
och Karl-Johansmedaljen kunna
räknas till detta slags medaljer.
C. O. N.

Krigsminister, en i dagligt tal, efter utländskt
mönster, bruklig, men ej i grundlagarna förekommande
benämning i Sverige på statsrådet och chefen för
Landtförsvarsdeparte mentet (se d. o.). I de flesta
länder är krigsminister officiell benämning på den,
som innehar högsta ledningen af alla ärenden rörande
krigsmakten till lands. (S. B.)

Krigsmusik 1. Militärmusik kallas den för krigshärar
afsedda musiken, hvars uppgift är att vid marscher
o. s. v. reglera truppernas rörelse och förhöja
deras elasticitet samt under hvila lifva och förnöja
manskapet såväl som befälet, hvartill förr äfven kom
värfvet att egga manskapets mod i striden (med nyaste
tidens förändrade stridssätt har sistnämnda uppgift
för militärmusiken bortfallit). Tidigast torde man ha
betjänat sig endast af pukor och trummor för att ge
signaler eller elda soldaternas mod. Hos grekerna
användes trumpeten till signaler, den arkadiska
och sicilianska pipan till larmblåsning. Hos
romarna funnos enl. Servius Tullius’ författning
två centurice cornicinum och . tubicinnm. Deras
instrument voro cornu, tuba, lituus och frwccwa, de
båda senare förda af rytteriet. Galler och germaner
hade trumpeter med egendomligt utseende och rå
klang. På 1500-talet ersattes horn och trumpeter hos
de europeiska härarnas fotfolk af pipor och trummor,
senare tillökade med oboer (hvarefter benämningen
"hautboist" länge kvarstod som gemensam för
musikunderofficerare). Rytteriet behöll trumpeterna
och fick senare äfven pukor. Småningom upptogos allt
flera instrument i krigsmusiken, och med 1700-talet
uppträdde ordentliga militäriska musikkårer, först
underhållna på enskildas, sedermera på det allmännas
bekostnad. Svenska regementsmusiken sammansättes
på olika sätt, allteftersom den är afsedd för
infanteri eller kavalleri och artilleri. Infanteriet
har följande blås- och slag-instrument: flöjter,
klarinetter (altklarinetter, oboer, fagotter),
kromatiska valthorn, ventiltrumpeter, kornetter (eller
flygelhorn), baryton, basuner, tubor, trummor, pukor
och bäcken, ofta äfven klockspel, triangel, gonggong
m. m. Kavalleriets musik är sammansatt uteslutande
af mässingsinstrument (ett ganska inskränkt antal);
artilleriets öfverensstämmer med kavalleriets, men är
något talrikare. Till att ge signaler i fält användas
jägarhorn (för infanteriet) och signaltrumpeter
(för kavalleri och artilleri). Äfven K. flottan har
sin musikkår med mässingsinstrument. Den franska
krigsinstrumentbyggnaden har af Sax riktats med nya
uppfinningar (saxhorn, saxofon m. m.). I Tyskland har
i synnerhet Cer-vcny i Königgrätz haft stor framgång
med sina förträffliga armébasuner samt horn, tubor,
metallfagot-ter m. m., försedda med af honom uppfunna
"ton-växelmaskiner". Nutidens militärorkestrar idka
en ganska omfattande konsertverksamhet, mest i fria

luften. Den främsta svenska fabriksfirma
för tillverkning af bleckinstrument till
militärmusik är Ahlberg & Ohlsson i Stockholm
(grundl. 1850). Jfr Harmonimusik, ’Musikdirektör,
Musikunderlöjtnant, Musikunderofficer,
Musikvolontär, Regementsi-trumslagare, Spel 3
och T a m b o u r-major. - Litt.: Wieprccht,
"Die militärmusik" (1885), och Neukomm,
"Histoire de la musique militaire" (1889).
A. L.* E. F-t.

Krigsoperationer. Se K r i g s p l a n och O p e r
a-t i ön.

Krigsort. Se Krigsskådeplats.

Krigsplan, Fälttågsplan, Operationsplan, kallas
det före början af ett krig eller af ett fälttåg
uppgjorda utkast, efter hvilket rörelserna skola
ledas. Krigsplanen uppställer ett allmänt mål för
rörelserna, på grund hvaraf platserna bestämmas för
truppernas samling, men kan i sina enskildheter
sällan sträcka sig längre än till den första
sammandrabbningen med fienden, emedan förhållandena
efter denna ofta väsentligen ändras. Krigsplanen
måste leda till ett verkligt mål, vara afpassad efter
de medel, öfver hvilka maa. förfogar, taga hänsyn
till fienden och till de motåtgärder, som han kan
vidtaga, vara enkel, klar och bestämd samt om möjligt
uppgjord af samma person, som skall utföra planen
eller deltaga i dess utförande. Under 1700-talet
utarbetades krigsplanerna med synnerlig omständighet
af diplomaterna ofta mera än af här-förarna och gingo
in i de minsta detaljer. Dessa krigsplaner kommo
vid sitt utförande på skam gentemot Napoleon I:s
af enkelhet, reda och mästerlig uppskattning af de
verkliga förhållandena utmärkta krigsplaner. Under
1800-talet har det konstmässiga i planerna allt
mera fått vika för det naturliga. Med nutidens stora
härmassor och hastiga rörelser är det mera än förr
af vikt, att krigsplanen är riktigt uppgjord och
att trupperna samlas på rätta ställen, ty felaktiga
anordningar från början kunna ofta icke rättas
under ett helt fälttåg. Den tyska krigsplanen 1870
skall i alla tider framstå som en värdig förebild. ^
C. O. N.

Krigspolis kallas den personal, som har till
uppgift att upprätthålla ordningen bakom en
krigförande armé, att hindra rof och plundring,
gripa efter-liggare, öfvervaka marketentare,
vaka öfver säkerheten på vägarna o. s. v. För
detta ändamål användes i de flesta arméer det
redan i fredstid befintliga gendarmeriet (se
Gendarm), och däraf bildas afdelningar vid alla
högre truppenheter och hos etappmyndigheterna. Där
sådana trupper icke finnas, såsom i Sverige, måste
polistjänsten handhas af stabsvakterna samt af
särskilda till träng- o. d. anstalter delade mindre
truppafdelningar. C. O. N.

Krigsportar. Se Fästningsportar.

Krigspost. Se F ä 11 p o s t.

Krigsraket. Se Raket.

Krigsresön. Se Krig (sp. 1286) och Krigsrätt 1.

Krigsråd. 1. (Krigskonselj) Den församling af högre
befälhafvare, som en armés eller en själfständigt
uppträdande truppafdelnings befälhafvare, vanligen
då han råkat i en farlig belägenhet, sammankallar
för att hämta råd af sina underly-. dande. Svaga och
obeslutsamma befälhafvare taga ofta sin tillflykt
till krigsråd och utgå ur dessa van-

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free