- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
253-254

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Less. ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

koncentrerats på pappersbruket, som numera utom den
ännu fortgående betydande tillverkningen för hand
bedrifves å två pappersmaskiner. Sulfitfabrik
byggdes 1906. Dock användes i stor utsträckning
lump som råvara äfven för det maskingjorda
papperet. Brukets fabrikat åtnjuta högt anseende,
särskildt äro dess hand- (animaliskt) limmade
skrifpapper berömda. Tillverkningsvärdet är 1,728,456
kr. (1910) och antalet arbetare 350–400. Brukets
hela befolkning är 1,202 personer (1910). –
Landtegendomen 2 mtl Lessebo Östre- och Bruksgård,
tax.-v. 180,000 kr., som förut varit förenad med
pappersbruket, tillhör jämte ångsåg (3 ramar)
a.-b. Karlskrona träexport, som eger äfven andra
Lessebo bolag förut tillhöriga skogsegendomar.

Wbg.

Lesseps, Ferdinand de, vikomt, fransk diplomat och
kanalbyggare, f. 19 nov. 1805 i Versailles, d. 7
dec. 1894 på sitt gods Chesnaye, var 1834–38 fransk
generalkonsul i Alexandria, där han synnerligen
illustration placeholder

utmärkte sig under den stora pesten 1834–35. Senare
förflyttad till Spanien, gaf han främlingarna ett
verksamt skydd under bombardemanget af Barcelona
1842. 1848 blef L. fransk minister i Madrid, men
afgick följande år, sedan han under en särskild
beskickning till Rom i syfte att försona den unga
republiken med Frankrike i hemlighet motverkats af sin
egen regering, som arbetade på Romerska republikens
tillintetgörande. Inbjuden af Said pascha till Egypten
1854, började han egna sig åt genomförandet af den
alltsedan forntiden förefintliga planen på Suesnäsets
genomskärning. L. skref därom ett framstående verk,
Percement de l’isthme de Suez, exposé et documents officiels (1856),
som förskaffade honom vicekonungens koncession på
företaget 1856. Med outtröttlig energi igångsatte
han och fullföljde detta jätteföretag, som började
23 april 1859, trots en mängd politiska, tekniska
och ekonomiska svårigheter. Det afslutades med en
storartad invigning 16–18 nov. 1869 och hade då
kostat 437 1/2 mill. frcs (se vidare Sues). 1887
lyckades han utverka Sueskanalens neutralisering. 1879
utsågs han till ledare för Panamakanalens gräfvande,
men de oerhörda kostnaderna förmådde honom att 1888
begära det internationella kanalbolagets försättande
under administration. Sedan bolaget 1889 upplösts,
väcktes mot dess styrelse 1892 rättegång för vissa
tvetydiga penningmanipulationer, som ledde till,
att L. i febr. 1893 dömdes till 5 års fängelse och
3,000 frcs böter. Domen, som aldrig meddelades den
då af ålder och arbete förslöade L., kasserades i
juni s. å. af högsta domstolen. L. ifrade äfven för
omskapandet af Sahara till ett inhaf, för anläggandet
af en central-asiatisk järnväg Orenburg–Indien samt
byggandet af en kanal genom norra Malakka. En mängd
utmärkelser kom L. till del för hans lifsgärning,
Sueskanalen. Så blef han 1870 hedersborgare i Londons
city, 1873 led. af franska vet. akad. och 1885 H. Martins

efterträdare i Franska akad. Af hans andra
skrifter må nämnas
Lettres, journal et documents pour servir à l’histoire de l’isthme de Suez (4 bd, 1875–79;
prisbelönt af Franska akad.) och
Souvenirs de quarante ans, dédiés à mes enfants (2 bd, 1887).
L:s staty restes i Port Said 1900.

E. A–t.

Lesser, Alexander, polsk målare, f. 1814,
d. 1884, studerade i Dresden och i München under
Schnorr (1835–46), hvarefter han återvände till
sin födelsestad, Warschau. Han behandlade med
förkärlek ämnen ur Polens äldre historia. Bland
hans arbeten märkas
Cids döttrar (slottet Rosenstein vid Stuttgart),
Försvaret af Trembowla mot turkarna 1675 (galleriet i Gotha) och
Boleslaw III, nio år gammal, ber sin fader att få gå ut med i striden.
Därjämte målade han altartaflor, utförde illustrationer
och skref jämväl arbeten öfver sitt lands konsthistoria.

(G–g N.)

Lessines [-si’n-], stad i belgiska prov. Hainaut,
vid Dender. 10,318 inv. (1904). Stenbrott.

Lessing. 1. Gotthold Ephraim L., en af Tysklands
förnämsta skriftställare, reformator af dess
litteratur och andliga lif, f. 22 jan. 1729 i
Kamenz i Oberlausitz, där hans fader var präst,
illustration placeholder

d. 15 febr. 1781, fick sin första uppfostran
af fadern och i skolan i Meissen samt blef 1746
student i Leipzig. Enligt faderns önskan studerade
han där först teologi, sedan medicin, ehuru utan
synnerlig nitälskan, ty hans håg låg åt litteraturen,
i synnerhet den dramatiska, hvarjämte han utbildade
sina sällskapliga talanger och skref småstycken för
fru Neubers, teaterdirektrisens, sällskap. I juni
1748 begaf han sig i hemlighet till Berlin, där han
försörjde sig med diverse litterära sysselsättningar,
och sedan till Wittenberg (1752), där han blef
magister. Men i nov. 1752 var han åter i Berlin,
där han stiftade bekantskap med Nicolai och Moses
Mendelssohn, de förnämste äldre representanterna
för den tyska "upplysningen". 1755 begaf han sig
till Leipzig för teaterns skull, och han lärde där
känna en ung köpman Winkler. Denne uppgjorde en
plan till stora resor, af hvilka de dock ej hunno
utföra mer än en del af den första: de kommo till
Amsterdam, men måste därifrån återvända, då Sjuåriga
kriget utbröt (1756). Åter lefde L. någon tid i
Leipzig, men begaf sig 1758 åter till Berlin, där
han med Nicolai uppsatte den kritiska tidskriften
"Briefe, die neueste literatur betreffend" (1759–65).
Han tillbragte sedan fem år i Breslau som
guvernementssekreterare hos general Tauentzien. Där
lefde han med i krigarlifvets förströelser, studerade
sin omgifning för sitt berömda, nationella lustspel
"Minna von Barnhelm" och spelade hasardspel därjämte;
men att han ej förgätit studier af allvarligaste
art, ehuru ej ringaste samfärdsel med hans litterära
vänner under samma tid egde rum, det visade han genom
"Laokoon", som utgafs i Berlin, dit han återvändt
1765. Men orolig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free