- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
609-610

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindell ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

språkvetenskapliga (bl. a. Om afledningsformerna
-länding, -ländning och -länning, 1896),
litteraturhistoriska och pedagogiska ämnen. 1895
utgaf han P. A. Siljeströms "Efterlemnade småskrifter
i pedagogiska ämnen". - L. var en af de förnämste
kännarna af det samtida svenska språket och gjorde
stora samlingar af grammatiskt intresse, men medhann
icke att bearbeta dem mer än till en ringa del.

Linder, Oliver A.? svensk-amerikansk tidningsman,
f. 29 mars 1862 i Gylle nära Trelleborg, var 1877-79
anställd i "Trelleborgs allehanda", emigrerade 1880
till Förenta staterna, där han från 1883 verkat i
den svensk-amerikanska pressen. 1892 inträdde han som
medarbetare i Chicagotidningen "Svenska amerikanaren",
hvars hufvudredaktör han vardt 1908. L. har författat
åtskilliga personhistoriska och för svensk-amerikanska
förhållanden karakteristiska uppsatser i tidningar
och tidskrifter samt dikter, humoresker (Glada grin,
3 hftn 1890- 91) m. m.

Linder, Kristofer Alexander Ernst, finsk författare,
f. l jan. 1838 i Pojo socken i Nyland, d. 13 maj
1868, redigerade 1861 "Barometern" och 1863-64 det
finskspråkiga bladet "Päi-vätär" samt skref dessutom
artiklar i andra tidningar. Ett varaktigt minne
af sina nationalekonomiska studier lämnade han i
broschyren Om penningar och banker (1866), där han
ansluter sig till den liberala nationalekonomiska
skolan. L. tog ifrigt del i det politiska lifvet
och var en af adelns mest framstående talare i
liberal riktning vid landtdagarna 1863 och 1867.
M. G. S.

Linderot, Lars, predikant, f. 7 aug. 1761 i Jörlanda
socken i Bohuslän, d. 23 maj 1811 i Lindome, efter
hållet skriftermål, medan församlingen inväntade
högmässogudstjänsten. Han blef student i Lund 1778,
prästvigd 1787, komministersadjunkt i Göteborgs
domkyrkoförsamling 1790 och komminister i Tölö (norra
Halland) 1800. L. var en djupt allvarlig doms- och
botpredikant, till hvars extemporerade, färgstarka
och uppskakande samt från schablonen afvikande
föredrag såväl allmogen som präster och studerande
ifrigt lyssnade. Efter hans död sammanställde man hans
endast hälft utförda predikoutkast med uppteckningar,
som gjorts af åhörare, och åvägabragte såmedelst en
postilla (Högmessopreåikningar’, sista uppl. 1891),
hvilken länge utgjorde en omtyckt läsning för
svenska allmogen. Lika kära för folket blefvo
hans Andeliya sånger och tillfällighetsverser
(1815; 4:e uppl. 1889). Klassisk vorden är
hans psalm "Ingen hinner fram till den eviga
ron". De flesta af L:s skrifter ha i flera
uppl. utkommit i norsk och dansk öfversättning.
(E. M. R.)

Linderoth, Gustaf Vilhelm, urmakare, f. 23 nov. 1816
i Umeå landsförsamling, d. 25 april 1871 i Stockholm,
fick 1829 anställning på urmakarverkstad i Stockholm,
där han arbetade hos de förnämste utöfvarna af detta
yrke, tills han 1844 blef sin egen. Han började
snart småningom öfvergå från fickurstillverkningen
till fabrikation af större ur, äfven tornur, hvilken
gren af yrket han, i synnerhet efter att ha från
flera utländska resor hemfört såväl nya insikter
som modeller och maskinerier, uppdref till en i
Sverige dittills okänd höjd. L. var äfven en verksam
kommunalman. Han var bl. a.

Tryckt den 15/n 11

en af Stockholms stadsfullmäktige från denna
institutions uppkomst till sin död. Hans anseende
som urmakcritekniker medförde för honom vid flera
utställningar uppdrag att vara juryman, äfvensom
äran af hedersledamotskap i The socicty for the
en-couragement of arts, manufactures and commerce
i London (1867). Den af honom grundade urfabriken i
Stockholm eger fortfarande bestånd och ledes af sonen
J o h n G u s t a f L. (f. 1848).

Lindersköld. Se L i n d b l o m.

Linderssan, A n d e r s och T o r s t e n. Se F o
r-stena-släkten 1.

Linderud, gård i östre Åker (Norge), med en areal af
820 har, var urspr, klostergods under Mariakyrkan
i Oslo, blef senare kronogods, men kom 1679 i
by-skriver Mogens Lauritzens ego och genom hans
sondotter till släkten Mathiesen samt innehas sedan
1893 af f. d. statsrådet K. P. Mathiesen. L. har i
äldre och nyare tid spelat en roll i Kristianias och
dess omnejds sällskapslif. Se H. Krog Steffens, "L. og
slsegterne Mogensen og Mathiesen" (1899). K. V. H.

Linderås, socken i Jönköpings län, Norra Vedbo
härad. 10,498 har. 1,723 inv. (1910). L. utgör ett
konsist, pastorat i Linköpings stift, Norra Vedbo
kontrakt.

Linderöd, socken i Kristianstads län, Gärds
härad. 4.058 har. 939 inv. (1910). Annex till
Esp-hult, Lunds stift, Gärds kontrakt.

Linderödsåsen, en höjdsträckning i Skåne,
hvilken, med hufvudriktning i n. v. och s. ö.,
följer gränsen emellan Kristianstads och
Malmöhus län samt fortsätter genom södra delen
af förstnämnda län fram till Östersjön, där den
slutar med den i hafvet brant stupande bergskullen
Stenshufvud. Åsen, som med en bredd af 15-30
km. bildar den naturliga gränsskillnaden emellan å
ena sidan Kristianstadsslätten och å andra sidan de
vidsträckta slätterna i västra och södra Skåne, består
af urbergets gnejsformationer och bildar på sätt och
vis en fortsättning af det småländska höglandets och
nordöstra Skånes gnejsområde. Den är såväl i nordöst
som i sydväst begränsad af förkastningslinjer och
är således ett horstberg. Brantaste lutningen är i
n. ö.; mot s. v. är sluttningen så obetydlig, att den
för blotta ögat är nästan omärklig. Mellan Ringsjön
och Våmbsjön utsänder den en bred högslätt af 100-
120 m. höjd, som stupar brant mot Käflingeåns dal
v. om Våmbsjön. Åsens högsta delar utgöras af en
småkullig, delvis skogbevuxen möss- och kärrtrakt,
såsom Vrångamossen (180 m.) och Fjällmossen (181
m.), med ringa odling. Den nordöstra sluttningen är
oftast beklädd med ståtlig bokskog, hvaremot den breda
sluttningen mot s. och s. v. mestadels är kär-rig och
bruten, tills den småningom öfvergår till öppna och
odlade slätter, prydda med bokskogsparker. Den högsta
punkten, 196 m., är en obetydlig kulle i Svensköps
socken, Malmöhus län, nära länsgränsen. Längre mot
s. ö., i trakten af Andrarum, sänker sig åsen till
föga öfver 100 m. höjd, men under den återstående
sträckningen till Stonshufvud höjer den sig ånyo till
ett af djupa raviner genomskuret högland med enstaka
kullar, bland hvilka Greflundabacke når en höjd af
175,? m. A. G.*

Lindesberg (Linde), bergs- och uppstad i den till
Örebro län hörande delen af Västmanland, med ett
mycket vackert läge, på nordöstra sidan af Lindesjön,
mellan dess till- och aflopp Bottenån (Storån).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free