- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
19-20

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Müller, Friedrich - Müller, Johannes von - Müller, August Eberhard - Müller, Wenzel - Müller, norska sjömilitärer - Müller, dansk släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

25). Se
Kürschners "Deutsche nationalliteratur", bd 81, och
Seuffert, "Maler M." (1877).

C. R. N.*

illustration placeholder

Müller, Johannes von, schweizisk historieskrifvare,
f. 3 jan. 1752 i Schaffhausen, d. 29 maj 1809 i Kassel,
var son till en protestantisk präst. 1781 fick han
en lärar- och 1782 en underbibliotekariebefattning
i Kassel, men tog 1783 afsked. 1786–92 innehade
M. diplomatiska och politiska tjänster hos kurfursten
Karl Josef af Mainz och blef, sedan Mainz intagits
af fransmännen, verkligt hofråd i geheime hof-
och statskansliet i Wien, efter att redan 1791 ha
adlats af kejsaren. 1800 förflyttades han till förste
kustos vid kejserliga biblioteket, men sökte 1804
sin lycka i preussisk tjänst, där han anställdes som
huset Hohenzollerns historiograf och vet. akad:s i
Berlin sekreterare. Efter slaget vid Jena (1806)
närmade han sig Napoleon samt blef i dec. 1807
ministerstatssekreterare och några veckor senare
generaldirektör för den allmänna undervisningen
i det nya konungariket Westfalen. – M. sökte och
vann tidigt berömmelse för historiskt författarskap
samt egde också de rikaste förutsättningar för
ett sådant: oerhördt minne, hopadt studiematerial
och egendomlig förmåga att lefva sig in i de
tidsförhållanden han skildrar. Han grundlade sitt
rykte som historieskrifvare genom
Geschichte der schweizer,
fortsatt under titeln
Die geschichte schweizerischer eidgenossenschaft (4 bd och förra delen af ett 5:e, 1780–1808,
omfattande tiden till 1499; fortsättningar skrefvos
af R. Glutz-Blotzheim, Hottinger, J. Vulliemin och
C. Monnard). Arbetet är nu föråldradt, men det
utmärkes för skildringens lefvande åskådlighet och
glänsande, om ock något dunkel och maniererad stil
samt karakteriseras af patriotisk lyftning och
romantisk beundran för medeltiden. Smärre märkligare
arbeten af M. äro
Reisen der päpste (1782),
Darstellung des fürstenbundes (1787) och
Erwartungen Deutschlands vom fürstenbunde (1788).
Som ett klassiskt arbete i sitt slag gäller M:s
Vierundzwanzig bücher allgemeiner geschichte besonders der europäischen menschheit (3 bd, 1810;
"Allmänna historien, i synnerhet öfver europeiska folkslagen", 1818–19). –
En broder till M., skolmannen Johann Georg M.
i Schaffhausen, utgaf 1810–19 en upplaga af M:s
Sämmtliche werke i 27 bd (ny följd i 40 bd 1831–35). –
Jfr skrifter om M. af
Heeren (1820),
Döring (1835),
Monnard (1839) och
Thiersch (1881).

G. V. G.*

Müller, August Eberhard, tysk musiker, f. 1767,
d. 1817, blef 1804 kantor vid Thomaskyrkan i Leipzig
och 1810 kapellmästare i Weimar. Han skref en mängd
kompositioner för sång, flöjt, orgel och piano. Berömd
blef hans instruktiva musik för sistnämnda instrument:
kapriser och fantasier äfvensom en
Pianoforteschule (1804),
som blef grundvalen för Kalkbrenners metod.

A. L.*

Müller, Wenzel, österrikisk tonsättare,
f. 1767 i Mähren, d. 1835 nära Wien, blef 1786
kapellmästare vid Marinelliska teatern, senare vid
Leopoldstädterteatern i Wien och gjorde sig ryktbar
genom mer än 220 ofantligt populära sångspel o. d.,
bland hvilka
Der verwünschte prinz
bibehöll sig länge äfven i Sverige
("Den förmente prinsen", 1807) och
Der alpenkönig und der menschenfeind ännu uppföres.

A. L.*

Müller, norska sjömilitärer. 1. Jochum Nikolai M.,
f. 1 febr. 1775 i Trondhjem, d. 2 jan. 1848
i Kristiania, officer 1796, var med i slaget på
Köpenhamns redd 2 apr. 1801, förde 1810–11 befäl
öfver eskader i norra Norge till skydd mot brittiska
kryssare, blef 1817 chef för sjökadettkåren, 1836
konteramiral och öfverbefälhafvare för marinen samt
var 1841–45 viceamiral. Han var bl. a. led. af den
första unionskommittén (1839–40).

2. Henrik Jacob M., den föregåendes brorson,
f. 4 dec. 1821 i Vestre Slidre, Valdres, d. 25 aug. 1886
i Horten, blef officer 1840, var 1854–69 lärare
vid sjökrigsskolan, blef 1882 kommendör och 1883
kårbefälhafvare vid flottan. Han var led. af flera
k. kommittéer, utgaf
Sökrigshistoriens vigtigste begivenheder (1863) och
Sökrigen i Amerika 1861–63 (1868)
och var redaktör af "Norsk tidsskr. for sövæsen",
I–IV (1882–86). Han var led. af Örlogsmannasällsk.
i Karlskrona (1869) och af Krigsvet. akad. (1884).

1–2. K. V. H.

Müller, dansk släkt. 1. Peter Erasmus M.,
dansk biskop, vetenskapsman, f. 29 maj 1776, d. 4
sept. 1834, blef 1795 teol. kandidat, 1797 filos.
och 1803 teol. doktor, 1801 professor i teologi och
1830 biskop öfver Själlands stift. M:s författarskap
var af mindre betydelse på det teologiska området
än inom den fornnordiska litteraturen och Danmarks
äldsta historia. Redan 1806 skref han
Antiqvariske undersögelser över Guldhornene.
Sedan följde förträffliga afhandlingar om
Asalærens ægthed (1812),
Det islandske sprogs vigtighed (1813),
Den islandske historiografi (1832) och framför allt
Sagabibliothek (3 bd, 1817–20),
hvari han gett en kronologisk öfversikt af alla
isländska sagor, vidare
Kritisk undersögelse af Danmarks og Norges sagnhistorie (1823),
d. v. s. om källorna till Saxos 9 första böcker och
till Snorres "Heimskringla" samt om deras trovärdighet,
och dess fortsättning om
Saxos histories syv sidste böger (1830)
samt en förträfflig upplaga af "Saxo Grammaticus"
(utg. efter M:s död). M. författade äfven en
Dansk synonymik (1829; 3:e uppl. 1872),
biografier öfver
Andreas Sunesön (1830) och
Lave Urne (1831–33)
samt redigerade 1805–30 "Köbenhavns lærde efterretninger"
och dess fortsättning "Dansk literaturtidende".

2. Karl Ludvig M., den föregåendes son, dansk
numismatiker, f. 9 juni 1809, d. 6 sept. 1891, blef
teol. kandidat 1832 och licentiat 1836. Därefter
uppehöll han sig 3 år utomlands för att studera
konst och antikviteter, men egnade sig sedan mera
speciellt åt numismatiken och utnämndes 1842 till
inspektör vid myntkabinettet samt 1866 till direktör
för detta och för antiksamlingen. Sedan 1848 var
han därjämte inspektör vid Thorvaldsens museum,
öfver hvars konstverk och fornsaker han lämnat en
utförlig beskrifning (3 bd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free