- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
59-60

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Münter. 1. Balthasar M. - Münter. 2. Fredrik M. - Münter. 3. Friedrike Sophie Kristiane M. Se Brun 1. - Myntergården. Se Malmö. sp.669 - Myntfot - Myntförfalskning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Münter. 1. Balthasar M., tysk präst,
psalmförfattare, f. 1735 i Lübeck, d. 1793, var
först universitetslärare i Jena och superintendent
i Gotha, innan han 1765 kallades till pastor vid
tyska S:t Petriförsamlingen i Köpenhamn. M. var
en rikt begåfvad psalmförfattare, hvars till jämt
100 uppgående
Geistliche lieder utgåfvos i två lika hälfter (1772 och 1775).
De utmärkas för varm känsla och ädel formgifning,
och på goda skäl har deras skaplynne ansetts ge dem
en plats mellan Klopstocks och Gellerts religiösa
diktning. 1819 års svenska psalmbok upptar nio
psalmer af M. i bearbetning af Wallin och Åström.
M. beredde Struensee till döden och har skildrat
detta i
Die bekehrungsgeschichte des grafen Struensee (1773).
Biogr. af sonen F. Münter, "B. Münters leben und charakter" (1793).

illustration placeholder

2. Frederik M., den föregåendes son,
dansk biskop, f. 14 okt. 1761 i Gotha, d. 9 apr. 1830,
aflade 1781 teol. kandidatexamen i Köpenhamn och idkade
1784–87 arkeologiska och språkstudier uti Italien.
Ett minne af hans vistelse där är
Efterretninger om begge Sicilierne (1788–90; sv. öfv.).
M. utnämndes 1787 till professor i teologi i Köpenhamn
och tillträdde 1808 biskopsstolen i Själlands stift.
På denna plats verkade han mycket för prästerskapets
vetenskapliga bildning, fick pastoralseminariet
upprättadt 1809, men var själf utpräglad rationalist
och förblef en kammarlärd, främmande för lifvet
omkring honom. Som författare var M. synnerligen
produktiv. Hans mest betydande arbeten äro
Undersögelser om de persepolitanske inscriptioner (1800),
Haandbog i den ældste christelige kirkes dogmehistorie (1801–04),
Den danske reformations historie (1802),
Religion der karthager (1816; 2:a uppl. 1821),
Die kirchengeschichte von Dänemark und Norwegen (3 bd, 1823–33, intill reformationen),
Sinnbilder und kunstvorstellungen der alten christen (1825),
Religion der babylonier (1827)
jämte ett stort antal afhandlingar i kyrkohistoria och
fornkunskap. M. gjorde sig äfven förtjänt om den nordiska
arkeologien, bl. a. genom sitt förslag (1806) om
tillsättande af kommissionen för nordiska fornsaker,
och skref en afh. om Danmarks riddarordnar (1822).

3. Friederike Sophie Kristiane M., den föregåendes syster. Se Brun.

1. E. N. S–g. 2. E. Ebg.

Myntergården. Se Malmö, sp. 669.

Myntfot (ty. münzfuss, währung; fr. étalon;
eng. standard) l. Myntstandard, det genom lag bestämda
förhållandet emellan en viktsenhet fin myntmetall
och myntets räkneenhet, eller m. a. o. det tal,
som uttrycker, hvilken bråkdel eller multipel af en
viktsenhet fin myntmetall skall innehållas i den
lagliga myntenheten. I Sverige, där myntenheten,
kronan, är för liten för att präglas af den egentliga
myntmetallen, guld, framgår myntfoten af lagens
bestämmelser ang. vikt och finhet hos de myntstycken,
som präglas, näml. 5-, 10- och 20-kronestycken. –
Under tidernas lopp har myntfoten i de flesta länder
gång på gång ändrats, vanligen från "tyngre" till
"lättare", d. v. s. man har af samma viktsenhet fin
myntmetall, t. ex. mark eller pund silfver, präglat
ett ökadt antal myntstycken af samma nominella valör,
t. ex. daler, livres o. s. v., hvarvid dessa antingen
gjorts lättare, med bibehållande af samma legering
som förut, eller fått minskadt värde, genom större
tillsats af oädel metall, eller ock försämrats både
till "skrot och korn" (vikt och finhalt).

Företrädesvis använder man emellertid ordet myntfot
för att beteckna det ämne, hvaraf ett lands hufvudmynt
är gjordt. Numera är i nästan alla civiliserade
länder hufvudmyntet af guld, och man har sålunda
guldmyntfot. Dessutom förekommer silfvermyntfot
samt pappersmyntfot, när rörelsemedlet utgöres
af oinlösligt sedelmynt, såsom i Sverige ofta
varit fallet (se Myntrealisation). Såväl guld- som
silfvermyntfoten äro monometallistiska system (enkel
myntfot
). Bimetallism föreligger, då såväl guld- som
silfvermynten äro hufvudmynt, d. v. s. fullhaltiga,
obegränsade betalningsmedel och fritt utmyntbara. Det
finnes två slag af bimetallism, nämligen
parallellmyntfot, då något bestämdt värdeförhållande
mellan guldet och silfret ej fastslagits, och
dubbelmyntfot, då dylikt finnes. Om vid dubbelmyntfot
silfret ej är fritt utmyntbart ("spärrad prägling"),
föreligger haltande dubbel myntfot; så är fallet
inom latinska myntunionen (se Myntkonvention).

J. Lr.*

Myntförfalskning, jur., kallas sådana åtgärder, genom
hvilka man i sviklig afsikt eftergör eller förändrar
gångbart mynt. Man skiljer mellan falskmyntning,
eftergörande af mynt, och myntförfalskning i inskränkt
mening
, förändring af äkta mynt. Straffet för det
förra brottet är i allmänhet strängare. Sålunda
stadgar den svenska strafflagen för eftergörande af
guldmynt: straffarbete fr. o. m. fyra t. o. m. åtta
år, af silfvermynt: straffarbete fr. o. m. ett
t. o. m. fyra år, af kopparmynt: straffarbete
fr. o. m. sex månader t. o. m. två år, hvilka
straff dock kunna nedsättas till hälften, om
myntet ej blifvit utgifvet eller begagnadt eller
omständigheterna eljest äro synnerligen mildrande. För
den, som genom filning, klippning eller annorledes
minskar guld- eller silfvermynts värde eller ger
ringare mynt sken af det, som är högre, stadgas
straffarbete fr. o. m. sex månader t. o. m. fyra
år. Är ej bruk gjordt af det förfalskade eller äro
omständigheterna eljest mildrande, kan dock äfven
här en nedsättning af straffet till hälften ega
rum. Svensk lag bestraffar förfalskning af främmande
mynt lika strängt som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free