- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
215-216

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mångfotingar, zool. Se Myriapoda - Mångfållan, detsamma som bladmagen. Se Idisslare - Månggifte. Se Monogami - Mångguderi. Se Polytism - Månghöfdad rot, bot. Se Rotstock - Månghörning, mat. Se Polygon - Månghörningen - Mångklyftig - Mångklöfvade däggdjur, detsamma som Multungula (se d.o.) - Mån-glas. Se Glasfabrikation, sp. 1279 - Mångsidigt knippe, bot. Se Blomställning, sp. 795 - Mångudinnor. Se Måndyrkan - Mångård - Månhus. Se Astrologi, sp. 284 - Månkalf, med. Se Mola - Månkartor, astron. Se Månen, sp. 211 - Månkrans, meteor. Se Mångård - Månlik - Månljuset - Månmånad. Se Kronologi, sp. 38 - Månregnbåge, meteor. Se Regnbåge - Måns - Månsarp - Måns Bengtsson. Se Natt och Dag 7 - Månsbo, kloratfabrik. Se Avesta 2 - Måns Bryntesson. Se Lilliehöök 1 - Månsing - Måns Johansson till Säby, riksråd. Se Natt och Dag 9 - Måns Karlsson, Gustaf I:s morfader. Se Ekaätten - Måns Månsson, pseudonym. Se Hultin 2 - Måns Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mångfotingar, zool. Se Myriapoda.

Mångfållan, detsamma som bladmagen. Se
Idisslare.

Månggifte. Se Monogami.

Mångguderi. Se Polyteism.

Månghöfdad rot, bot. Se Rotstock.

Månghörning, mat. Se Polygon.

Månghörningen, kronopark i Jörns socken och
revir, Västerbottens län, afsatt af öfverloppsmark
enl. k. br. 11 mars 1878. Benämningen fastställdes
af Skogsstyrelsen 12 dec. 1878. Areal 11,430 har.
M-g.

Mångklyftig, bot., kallas en lök, då dess knoppar
("lökknoppar") inom moderlökens hinna utväxa, så
att de bilda rundade upphöjningar på moderlökens
yta. En sådan "dotterlök" kallas i dagligt tal en
"lökklyfta". Den allmänna hvitlöken, Allium sativum
L., är ett kändt exempel på en dylik mångklyftig lök.
O. T. S.*

Mångklöfvade däggdjur, detsamma som Multungula
(se d. o.).

Mån-glas. Se Glasfabrikation,
sp. 1279.

Mångsidigt knippe, bot. Se Blomställning, sp. 765.

Mångudinnor. Se Måndyrkan.

Mångård, meteor., en ljus, i inre kanten
rödaktig ring omkring månen, tillhöranda de
s. k. halofenomenen (se d. o.). Den plägar visa
sig, när himmelen är öfverdragen med en ytterst
tunn fjädermolnslöja. Den vanligast förekommande
mångården har en radie af ungefär 23°. Mycket
sällsyntare är en annan gård med en radie af
46°. Utom dessa gårdar i inskränkt bemärkelse
har man med samma namn betecknat äfven de färgade
mindre ringar eller kransar, coronæ (se Corona),
som understundom i ett eller flera lager tätt
omge månskifvan, när denna himlakropp lyser genom
spridda moln. För att skilja dessa två väsentligen
olika fenomen från hvarandra har man kallat de förra
stora och de senare små mångårdar. Lämpligast torde
vara att med Kämtz inskränka benämningen mångård
till de två haloringarna och nyttja namnet
månkransar för de mindre ringarna omkring månen.
R. R.*

Månhus. Se Astrologi, sp. 284.

Månkalf, med. Se Mola.

Månkartor, astron. Se Månen, sp. 211.

Månkrans, meteor. Se Mångård.

Månlik, bot., säges om ett blad, hvars ena sida
begränsas af en konvex, den andra af en konkav båge.
G. L-m.

Månljuset, astrofys., utgöres uteslutande af solljus,
som blifvit reflekteradt från månens yta. Till sin
sammansättning har detta ljus genom reflexionen endast
föga blifvit förändradt, hvilket visar sig redan däraf
att, då de mest lysande partierna på månytan äro
hvita, de mörkare ha en grå färg. Detta har bekräftats
genom undersökning af månljusets spektrum, som man
funnit vara identiskt med solljusets. Frånvaron i
månljuset af alla andra linjer utom dessa bevisar ock,
dels att månen icke är omgifven med någon märkbar
atmosfär, dels att den icke utsänder något eget
ljus. Under i öfrigt lika atmosfäriska förhållanden
varierar månljusets intensitet med månens höjd öfver
horisonten, solens och månens af stånd från jorden
samt månens ålder (faser). Enligt de nyaste
fotometriska bestämningarna uppgår fullmånens totala
ljusstyrka till omkr. */570,000 af solens. Då
månens genomsnittliga albedo (se d. o.) uppgår
till endast omkr. 0,12 à 0,13, måste dess yta i
allmänhet bestå af tämligen mörkfärgade substanser,
som återkasta ljuset ungefär i samma grad som vår
jordiska märgellera. Olika delar af månytan reflektera
emellertid ljuset på mycket olika sätt. B. B. (B-d.)

Månmånad. Se Kronologi, sp. 38.

Månregnbåge, meteor. Se Regnbåge.

Måns (förkortning af Magnus), namn på huskatten,
urspr. endast på hankatten (jfr eng. tom-cat) ;
äfven danskan och norskan använda på samma sätt
Mogens 1. Mons. Ett vanligt ordstäf i alla tre
länderna lyder: "det är mat för Måns" (mad for Mons
1. Mogens), som betyder "det smakar eller faller
på läppen" i egentlig och figurlig bemärkelse. I
svenskan förekommer uttrycket redan hos Runius,
"Dudaim" (omkr. 1705). Jfr Hjelmquist, "Förnamn och
familjenamn med sekundär användning i nysvenskan"
(1913). J. C.

Månsarp, socken i Jönköpings län, Tveta härad. 6,598
har. 1,246 inv. (1912). Annex till Barnarp, Växjö
stift, Tveta kontrakt.

Måns Bengtsson. Se Natt och Dag 7.

Månsbo, kloratfabrik. Se Avesta 2.

Måns Bryntesson. Se Lilliehöök 1.

Månsing, språkv., det af de kringresande
västgötahandlandena, knallarna, nyttjade hemliga
språket. Af detta känner man föga mer än hvad som
meddelas i Nils H:son Dals "Boërosia" (1719) och Sven
Hofs "Dialectus vestrogothica" (1772), hvarigenom
likväl framgår, att en stor del af ordförrådet hämtats
från rommani 1. zigenarspråket. Förbrytarvärlden i
Stockholm nu kallar emellertid äfven sitt hemliga
språk för månsing, och då ordförrådet visar, att ett
sammanhang eger rum mellan de båda språken, har man
föreslagit att kalla det förra för äldre månsing. Se
H. Palm, "Hemliga språk i Sverige" (i "Svenska
landsmålen", 1910) och A. Thesleff, "Stockholms
förbrytarspråk och lägre slang 1910-1912" (1912).
R-n B.

Måns Johansson till Säby, riksråd. Se Natt och Dag 9.

Måns Karlsson, Gustaf I:s morfader. Se Eka-ätten.

Måns Månsson, pseudonym. Se Hultin 2.

Måns Nilsson till Aspeboda, bergsman i Dalarna,
tillhörde en släkt Svinhufvud (han själf förde
i vapnet ett rödt svinhufvud i gyllene fält, och
samma vapen fördes sedan af hans måg, Hans Persson,
farfar till befallningsmannen Jöns Persson, hvars
ätt, Svinhufvud af Kvalstad, introducerades på
riddarhuset 1627). M. var vid tiden för Gustaf Vasas
ankomst till Dalarna i dec. 1520 en af landskapets
förmögnaste och inflytelserikaste män. Enligt Peder
Svarts i hufvuddragen nog trovärdiga berättelse
vände sig Arendt Persson på Ornäs till M. för
att af honom få hjälp att tillfångataga den till
Ornäs ankomne biltoge flyktingen Gustaf Eriksson
(Vasa), men M. tillrådde, att man skulle låta honom
oantastad draga vidare. Sedermera var M. en af
Gustafs verksammaste anhängare under Daljunkerns
uppror 1527-28 och bidrog 1529 kraftigt till, att
dalallmogen satt stilla under västgötaherrarnas
uppror, men 1531 blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free