Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mögelved, bot. Se Uggleved - Möglin - Möhkö - Möhlen, Jürgen thor - Möhlenpri(i)s. Se Möhlen, J - Möhler, Johann Adam - Möhlman, Jakob - Möhra - Möhring, P. H. G. Se Moehr - Möhring, Ferdinan - Möhring, Bruno - Möinichen [möjniken], Emil Röring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mögelved, bot. Se Uggleved.
Möglin, by i preussiska reg.-omr. Potsdam
(Brandenburg), hade en 1806 af Thaer grundlagd
högre landtbruksläroanstalt (sedan 1824
k. landtbruksakademi), som egde bestånd till 1862
och tjänat som mönster för andra dylika.
(J. F. N.)
Möhkö [mökö], järnbruk i Finland. Se Ilomants 3.
Möhlen, Jürgen thor (Jörgen
Thormöhlen, eg. ter Meulen), mäktig norsk köpman
och industriidkare, f. förmodligen omkr. 1640 i
Hamburg, d. 25 dec. 1708 i Bergen, fick 1664 burskap
i sistnämnda stad, där han utom en betydande merkantil
verksamhet dref ett för den tiden ovanligt storartadt
skeppsrederi. 1671 stiftade han ett grönländskt
kompani (för hvalfångst) samt förvärfvade och
omdanade omkr. 1675 den nära Bergen belägna, efter
honom uppkallade stora egendomen Möhlenpri(i)s,
där han skapade en mängd olika industriella
företag. M., som 1681 af Kristian V fått titeln
"commercedirektör", tog 1684 initiativet till
Bergens börs. Bland de många kungliga privilegier,
koncessioner och monopol, han erhöll, kan särskildt
omnämnas hans 1690 af konungen stadfästa kontrakt
med Västindiska kompaniet om rätt under tio år
till all handel på S:t Thomas. M. var den förste,
som föreslog anläggning af frihamnar i Köpenhamn,
Kristiansand, Bergen och Trondhjem samt inrättandet
af en bank i Norge, hvarjämte han verkställde landets
första sedelemission. Till följd af M:s misslyckade
spekulationer och andra stora förluster försämrades
hans affärer till den grad, att boet vid hans död
visade sig insolvent. De många anläggningarna på
Möhlenpris skingrades under 1700-talets lopp. Resterna
af godset köptes 1834 af öfverkrigskommissarien A. C. Mohr,
i hvars familjs ego detta ännu befinner sig, fastän
stora ytvidder 1876 sålts till Bergens kommun. Se
A. M. Wiesener, "Slegten Mohr fra Bevern" (1909).
K. V. H.
Möhlenpri(i)s. Se Möhlen, J.
Möhler, Johann Adam, tysk katolsk teolog, f. 1796
i Igersheim i Württemberg, d. 1838 som professor i
München (sedan 1826), var en framstående vetenskaplig
förespråkare för den ideala katolicismen. Bland
hans arbeten märkas
Die einheit in der kirche oder das prinzip des katholizismus, dargestellt im geiste der kirchenväter der drei ersten jahrhunderte (1825; 2:a uppl. 1843)
och hans förnämsta verk, det berömda
Symbolik oder darstellung der dogmatischen gegensätze der katholiken und protestanten nach ihren öffentlichen bekenntnisschriften (1832; 9:e uppl. 1884,
öfv. till flera språk, äfven till sv. 1843),
som framkallade en mängd protestantiska
motskrifter, i främsta rummet från hans kollega i
Tübingen Chr. F. von Baur, hvarpå M. svarade med
Neue untersuchungen der lehrgegensätze zwischen den katholiken und protestanten (1834; 5:e uppl. 1900).
G. R–l.*
Möhlman, Jakob, boksamlare, f. 1685 i Stockholm,
d. där 1761, vardt auskultant i Svea hofrätt, men tog
snart afsked och öfvertog det fäderneärfda järnbruket
Hammarby i Örebro län. Han adlades 1719. M. är känd
som en af 1700-talets mest framstående svenska
boksamlare. Oaktadt en större del af hans boksamling
tillföll hans arfvingar, är den tryckta förteckningen
öfver återstoden,
som såldes på auktion 1769, en af våra största
bokkataloger och upptar öfver 4,600 nummer, hvaribland
många handskrifter och dyrbara verk. Genom John
Ericssons frikostighet erhöll k. biblioteket 1886
en betydlig afdelning (omkr. 8,000 bd) af de ärfda
lotterna, hvilken dittills bevarats oskingrad.
Möhra, landskommun i Sachsen-Meiningen, 6 km. n. om
Salzungen, stamort för Luthers familj, med en 1861
aftäckt staty af reformatorn. 553 inv. (1905).
(J. F. N.)
Möhring, P. H. G. Se Moehr.
Möhring, Ferdinand, tysk tonsättare, f. 1816 i
Alt-Ruppin, Brandenburg, d. 1887 i Wiesbaden,
blef 1840 organist och musikdirektor i Saarbrücken
samt 1845 organist och sånglärare i Neu-Ruppin. M:s
kompositioner för nästan alla slag af vokal- och
instrumentalmusik blefvo föga beaktade, men genom
sina kvartetter för mansröster (bl. a. Normannenzug)
vardt han populär. I Sverige ha i synnerhet hans Bön
på hafvet och Sof i ro blifvit omtyckta. Minnesvårdar
öfver M. restes i Wiesbaden (1894) och i hans
födelseort (1897). Biogr. af Möbius (1893).
A. L.*
Möhring, Bruno, tysk arkitekt, f. 11 dec. 1863
i Königsberg, har särskildt utmärkt sig för sina
arkitektoniska ingenjörsarbeten. Efter grundliga
studier af äldre tysk byggnadskonst utförde han
bl. a. stenbron vid Traben, som kännetecknas af
sin nästan medeltida tyngd. Med tillämpning af
tidsenliga arbetsmetoder har han framgångsrikt sökt
gifva konstnärlig form åt järnbyggnader, och i
samarbete med järnverket "Gutehoffnungshütte"
konstruerade han den med 1:a pris belönade
Bonnbron, hvilken betecknats som Tysklands
första konstnärliga järnbro. Liknande arbeten äro
Moselbron vid Trarbach, Swinemündebron, viadukter
och bangårdar för hochbahn i Berlin m. fl. städer
samt för schwebebahn Elberfeld–Barmen, hvarjämte
han verkställt den konstnärliga utsmyckningen af
Weserbron i Bremen (1893). M. har lämnat ritningar
till utställningsbyggnader för världsutställningarna
i Paris 1900, S:t Louis 1904 och Buenos Aires 1910,
byggt en mängd privathus och visat sin talang äfven
inom stadsbyggnadskonsten (1907 erhöll han 1:a pris
för ett täflingsförslag till omgestaltning af Pariser
platz i Berlin); en af hans monumentalanläggningar
är Bismarckwarte vid Brandenburg a. d. Havel. På
1890-talet deltog han i inredningen af k. slottet
i Berlin och har sedan med intresse egnat
sig åt möbel-, rums- och kyrkogårdskonsten samt
annan småkonst. I synnerhet har han gjort sig
känd som färgkomponist i olika material. För
sina förtjänster har M. fått professors titel.
T. Stbls.
Möinichen [mö’jniken], Emil Röring,
norsk ämbetsman, f. 1797 i Trondhjem, d. 1875
i Dresden, jur. kandidat 1824, expeditionschef i
revisionsdepartementet 1828–43, inlade som led. af
1837 års straffanstaltskommitté förtjänst om norska
fängelseväsendets reformering, och i
Beretning om beskaffenheden af Norges strafanstalter og fangepleie (1841)
hade han väsentligaste andelen. M. var medlem af
direktionen för den genom hans förmedling 1853
byggda Eidsvoldsbanan. Han var 1851 stortingsrepresentant
för Kristiania och 1855–69 statsråd och chef för
omväxlande justitie- och finansdepartementet.
K. V. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
