- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
363-364

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naaman - Naantali, finsk namnform för Nådendal - Narrden - Naas - Naas [nei's] lord. se Bourke, R. S. - Naassener. Se Gnosticism, sp. 2371 - Nab, flod. Se Naab - Naba - Nabal - Nabaroh - Nabatéer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att tillnarra sig, men blef därför af
profeten strängt bestraffad (2 Kon. 5).
E. S-e.

Naantali, finsk namnform för Nådenda1.

Naarden [när-], befäst stad i nederländska
prov. Nordholland, 22 km. s. ö. om Amsterdam,
nära Zuiderzee samt vid järnvägen och
kanalen till Amsterdam. 3,838 inv. (1904). N:s
enceinte ligger innanför och nära östra ändan af
öfversvämningsområdet samt bildar med tillhörande
detacherade verk ett stort brohufvud framför
Nya holländska vattenlinjens (se d. o.) vänstra
flygel. Vid kusten ligger anslutningsfortet
Ronduit och i s. ö. det af 3 verk bestående
egentliga brohufvudet, som i s. ansluter
till öfversvämningen genom verken Bussum och
Koedijk. Som reduit tjänar Karnemelksloot.
L. W:son M.

Naas [néYs], hufvudstad i irländska
grefsk. Kildare. 3,836 inv. (1901). N. var
förr residens för konungarna af Leinster.
J. F. N.

Naas [néYs], lord. Se Bourke, R. S.

Naassener. Se Gnosticism, sp. 1371.

Nab, flod. Se Naab.

Naba (Nafa), hamnstad på södra ändan af
den japanska ön Okinawa, en af Riu-kiu-öarna,
med en af korallref omsluten hamn. 47,562
inv. (1908). Ångbåtsförbindelse med Kobe och med
Kina. Utförsel af socker, bomull, sidentyger etc. N
är hufvudstad i ken Okinawa. J. F. N.

Nabai (hebr. Nabal), en välmående, men rå israelitisk
man, som spelade en viss roll i Davids lif. Då
denne under sitt kringflackande lif i Juda öken hade
visat en viss ädelhet mot N:s herdar, men blifvit
nekad den i dylika fall vanliga tributen, var han
nära att totalt utplundra och nedgöra N:s hus, men
hindrades därifrån genom N:s kloka och vackra hustru,
Abigajil. Sedan N. af fruktan för följderna af sitt
beteende dött af slag, blef Abigajil Davids hustru
(jfr l Sam. 25). E. S-e.

Nabaroh, stad i egyptiska prov. (mudirije) Gharbieh,
vid vänstra stranden af Bahr Schibin, 6 km. n. v. om
Mansura. 6,985 inv. (1897). J. F. N.

Nabatéer (arab. nábat, grek nabataioi, hos Plinius
nabatæi), ett arabiskt folk, som synes ha urspr.
bott på Sinai-halfön. Enligt den allmännaste, ehuru
ingalunda obestridda åsikten äro dessa arabiska
nabatéer identiska med den i l Mos. 25:13; 28:9;
36:3, l Krön. 1:29 och Es. 60:7 omnämnda arabstammen
Nebajoth, som enligt bibeln härstammade från en af
Ismaels tolf söner med detta namn. Dessutom omtalas
de i assyriska kilinskrifter - där liksom i bibeln
vanligen i förening med en annan arabisk stam, Kedar
(se d. o.) - från 7:e årh. f. Kr. under namnformen
nabajati. I 4:e årh. f. Kr. voro nabatéerna bosatta
i de af edomiterna utrymda trakterna s. och s. ö. om
Döda hafvet, där de nomadiserade, men därjämte drefvo
betydande karavanhandel med södra Arabiens produkter,
som de forslade till Syriens hamnar. Sedermera
utsträckte de sitt välde åt n. öfver de öst jordanska
områdena Moab och Hauran. Med makkabéerfurstarna
Judas och Johannes ingingo de förbund mot de syriske
konungarna, och under sista årh. f. Kr. lyckades
nabatéerna eröfra själfva Damaskus, som de likväl
ej länge kunde behålla. Nabateiska konungar känna vi
från tiden 169 f. Kr. till 100 e. Kr., däribland fyra
med namnet Haritha (grek. Aretas).
Nabatéernas storhetstid räckte ungefär två århundraden,
under hvilken tid de voro ett hufvudsakligen
jordbruks- och handelsidkande folk. Det nabateiska
riket störtades 105 e. Kr., då kejsar Trajanus’
ståthållare Cornelius Palma förvandlade Arabia Petræa
till en romersk provins. Nabatéernas handel och kultur
bibehöllo sig dock ännu i flera årh. I det s. om Döda
hafvet belägna Petra, som jämte Bostra (i Hauran)
var deras förnämsta stad, uppfördes på 200-talet en
mängd storartade byggnader, hvilkas ruiner ännu i
dag väcka alla resandes beundran. Men under 300-talet
började arabiska nomadstammar intränga på nabatéernas
område, och redan före muhammedanernas eröfring af
Palestina och Syrien (600-talet) torde nabatéerna
ha upphört att existera som särskildt folk. Under
sin kulturperiod nyttjade nabatéerna uteslutande
arameiskan som skriftspråk, då deras modersmål,
arabiskan, ännu icke var fixeradt i skrift. Med
all säkerhet utträngde småningom arameiskan den
inhemska arabiskan bland nabatéerna. Andra på deras
område inträngande arabiska stammar betraktade
till följd däraf de jordbrukande nabatéerna som
araméer och benämnde därför sedermera alla bofasta
stammar med arameiskt tungomål nabatéer. Däraf de
arabiske historieskrifvarnas enstämmiga påstående,
att nabatéer funnos allt fortfarande icke blott i
länderna ö. om Jordan, utan äfven uti Irak Arabi
(Babylonien). - Några andra litterära minnesmärken
efter nabatéerna än inskrifter (se nedan) ha icke
bevarats till vår tid. De fyra arbeten, dels öfver
jordbruk, dels öfver medicinska och astrologiska
ämnen, som den arabiske författaren Ibn Wahschija
(i 10:e årh. e. Kr.) enligt eget påstående öfversatt
från urgamla nabateiska skrifter, ha af Gutschmid
("Zeitschrift der deutschen morgenländischen
gesellschaft", 1861) visats vara förfalskningar af
Ibn Wahschija.

De nabateiska inskrifterna, de talrikaste och
till innehållet viktigaste af de sinaitiska
inskrifterna
och skrifna med ett alldeles särskildt,
svårtydt alfabet, ha varit föremål för en långvarig
strid, på hvars utgång den viktiga frågan om
de historiske nabatéernas etnologiska ställning
berodde. Slutligen visade Nöldeke ("Zeitschrift der
deutschen morgenländischen gesellschaft", 1863 och
1871), att språket är rent arameiskt, men personnamnen
rent arabiska, och visade äfven, hvarför de hedniske
nabatéerna med sitt arabiska modersmål begagnade
sig af arameiskan som skriftspråk. Inskrifterna,
hvilkas egendomliga alfabet af arameiskt ursprung
är identiskt med det, som nyttjas på de nabateiska
mynten, ha till största delen funnits på Sinaihalfön
redan under 1700-talet, men sedermera äfven kring
Petra, i Hauran, uppemot Eufrat och i norra Arabien
ända ned till trakten kring Medina. Den äldsta
härstammar från omkr. 40 f. Kr., den yngsta från 94
e. Kr. Dessutom ha spridda nabateiska inskrifter
funnits på flera andra ställen, äfven i Europa (i
Rom och i Pozzuoli nära Neapel). - Det historiska
innehållet af dessa inskrifter är jämförelsevis
mindre betydande, men de ge värdefulla upplysningar
om nabatéernas religion. Denna synes egentligen ha
varit en soldyrkan, men sedan framträda många skilda
gudomligheter, af hvilka Dusares, Petras skyddsgud,
var den förnämste. Jfr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:20:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free