Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nathorstiana - Nathorstites - Nathusiius - Natick - Nation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en lodrät ställning i bergarten och utsända rötter
åt alla sidor. Växten synes ha haft syllika blad,
som vid basen buro sporgömmen, sålunda erinrande om
Isoëtes, men den är ännu för ofullständigt känd, för
att dess systematiska ställning skulle kunna afgöras.
A. G. N.
Nathorstites J. Bohm, paleont., ett efter
A. G. Nathorst uppkalladt, från Björnöns
triaslager först beskrifvet ammonitsläkte.
A. G. N.
Nathusius, tysk släkt, härstammar från en svensk
andlig, som under reformationstiden uppsökte Luther i
Wittenberg och stannade i Tyskland. Hans afkomlingar
tillhörde för det mesta det andliga ståndet, men ha
sedan slutet af 1700-talet utmärkt sig hufvudsakligen
på industriens och landthushållningens fält. -
1. Gottlob N., industriidkare, f. 1760, d. 1835,
var delegare i ett större handelshus i Magdeburg och
efter tobaksmonopolets upphörande i Preussen kort
efter Fredrik II:s död stor tobaksfabrikant. Då
monopolet under senare delen af Fredrik Vilhelm
II :s regering åter var infördt, var N. någon
tid k. generalfabriksdirektör. Senare egnade han
sig hufvudsakligen åt jordbruk i stor skala och
hvarjehanda industriella företag, särskildt på godset
Hundisburg vid Magdeburg. - 2. Hermann Engelhard
von N., den föregåendes son, f. 1809, d. 1879. På
fädernegodset Hundisburg, som han efter slutade
universitetsstudier 1835 öfvertog, dref han en mycket
framstående afvel af hästar och får till väsentlig
del med användande af utländskt afvelsmaterial,
engelska fullblodshästar och köttfår samt franska
merinofår. Afvelsdjur från hans stammar spredos i
stor mängd till olika delar af Tyskland och utlandet,
får äfven till Sverige. Hans många hufvudsakligen
smärre skrifter rörande husdjursafvelns olika grenar
ha åtnjutit stort anseende. Inom zoologien vann
han berömmelse företrädesvis genom sin epokgörande
undersökning om svinrasernas utveckling (Vorstudien
für geschichte und zucht der haustiere zunächst am
schweieneschädel, 1864). 1868 blef han president i
preussiska Landesökonomie-kollegium och fick en plats
i landtbruksministeriet. Han var sedan 1859 led. af
svenska Landtbruksakad. - 3. Marie N., författarinna,
f. 1817 i Magdeburg, d. 1857, dotter till en präst
Scheele, ingick äktenskap 1841 med den föregåendes
broder, Philipp N. (d. 1872), och företog i hans
sällskap längre resor samt instiftade 1850 med
honom ett räddningsinstitut för gossar på godset
Neinstedt nära Hartz. Hon gjorde sig afhållen inom-
och utomlands genom sina pietistiska berättelser,
som utkommit i många uppl., omtr. i hennes Gesammelte
schriften (15 bd, 1858-68; 9 bd, 1889). Däribland
märkas Dorf- und stadtgeschichten, Langenstein
und Boblingen ("Langenstein och Boblingen", 1871),
Elisabeth ("Elisabeth, en berättelse, som icke
slutar vid bröllopet", 1866; 2:a uppl. 1879) samt
sagor för barn. Fru N. satte äfven musik till sånger
(Hundert Lieder, utg. 1865). Se "M. N. Ein lebensbild"
(1894). 2. (H. J. Dft.)
Natick [néYtik], township i nordamerikanska
staten Massachusetts, omkr. 30 km. v. s. v. om
Boston. 9,488 inv. (1900). Valnut hill förberedande
skola, bibliotek. Skotillverkning. Den nuv. kommunens
område donerades 1650 åt
indianaposteln John Eliot, som där anlade ett nybygge af
till kristendomen omvända indianer. (J. F. N.)
Nation
[-t J ön; lat. natio, eg. släkte, af nasci,
födas). 1. Folk; sammanfattning af människor,
som ha gemensamhet i härkomst, kroppsbildning,
skaplynne, fosterland, språk, kultur, religion,
rättsordning, sedvänjor, styrelse och historiska
minnen. Orden nation och folk nyttjas öfver hufvud i
svenskan utan åtskillnad. .- 2. Nationer 1. Landskap
(Nationsföreningar 1. Landskapsföreningar) kallas de
föreningar bland de studerande, som vid de svenska
universiteten utgöra sammanslutningar af studenterna
efter gemensamhet i hembygd, d. v. s. efter stad,
landskap eller stift. Som redan namnet "nation"
ger vid handen, är denna inrättning bildad efter
utländska mönster. Detta namn träffar nämligen illa
in på våra förhållanden, där det skall beteckna
landskapsföreningar; och uttrycken "landsman"
(medlem af samma nation som talaren), "utlänning"
och "främling" (medlem af annan nation än talaren)
klinga i våra universitetsstäder egendomligt
för den ovanes öra. Men om man däremot tänker
t. ex. på universitetet i Paris under medeltiden, där
fördelningen verkligen berodde på olika nationalitet
(om de fyra nationerna där se Universitet), så äro
uttrycken på sin plats och kunna användas i egentlig
bemärkelse. Man kan f. ö. följa denna indelning af de
studerande vid universiteten efter hembygd än längre
tillbaka. Redan i Bologna slöto sig studenterna från
hvart och ett enskildt land tillsammans på liknande
sätt. Ja t. o. m. vid den högskola, som i slutet af
antiken verkade i Aten, fanns en organisation af de
studerande, som förvånande noggrant öfverensstämmer
med förhållandena, sådana de än i dag äro vid
våra universitet. Studen"nationer" funnos äfven
vid tyska universitet i äldre tid och finnas ännu
vid universiteten i Aberdeen och Glasgow. - Men om
sålunda helt visst främmande förebilder medverkat
till upprättandet af landskapsföreningarna,
"nationerna", vid de svenska universiteten, så må
man dock ej föreställa sig, att de urspr. ingått
i dessa bildningsanstalters äldsta organisation
eller tillkommit genom påbud af myndigheterna. Den
ursprungliga officiella indelningen af studenterna
vid vårt äldsta universitet, det i Uppsala, utgick
ej från hembygden som indelningsgrund, utan liksom
i en skola, från de olika studieämnena och däri
gjorda framsteg (jfr de tyska universitetens
"communiteten"), och det var under lifligt
ogillande från de akademiska myndigheternas sida,
som i början på 1600-talet de studerande, som
kommo från samma landskap eller genomgått samma
läroverk, allt bestämdare slöto sig tillsammans i
Conventus nationales ("nationsföreningar"). Redan
från början torde dessa kamratföreningar afsett att
bereda ej endast ungdomliga förströelser, utan jämväl
ömsesidigt understöd vid armod och sjukdom. Och snart
utvidgade de sitt inflytande i samband med den vid
dåtidens skolor och gymnasier gängse "pennalismen"
till en disciplinär och uppfostrande myndighet af
den största betydelse i afseende på ledningen af de
unge studenternas såväl lefverne som studier under
de äldre kamraternas ofta stränga uppsikt. Att detta
de äldres själftagna förmynderskap öfver de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
