Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalföreningen mot emigrationen - Nationalföreningen mot tuberkulos. Se Svenska nationalföreningen mot tuberkulos - Nationalförmögenhet - Nationalförsamling - Nationalgarde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordförmedlingen och statens egnahemslånerörelse, utan
äfven och framför allt svårigheterna att öfver hufvud
erhålla för småbruk lämpad jord. Dessa svårigheter
söker föreningen afhjälpa genom en affärsmässigt
drifven jordstyckning. Organ för denna verksamhet
äro på föreningens initiativ bildade eller eljest
under dess medverkan organiserade egnahemsbolag,
som ha till uppgift att med stöd af statens
jordförmedlingsfond inköpa odlad eller odlingsbar jord
och uppdela densamma till mindre jordbruk. Dylika
bolag voro vid ingången af 1913 i verksamhet
i nio län (Stockholms, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Göteborgs och Bohus, Norra Älfsborgs,
Värmlands, Västernorrlands och Jämtlands). Bolagens
sammanlagda kapital utgör omkr. 450,000 kr., hvaraf
föreningen insatt omkr. 90,000 kr. Medel härtill
har föreningen erhållit genom sin egnahemsfond,
uppgående till något öfver 130,000 kr. och tillkommen
genom en allmän nationalinsamling till förmån för
föreningens egnahemsverksamhet hösten 1909. Ur
denna fond utlämnas jämväl undantagsvis lån till
enskilda egnahemsbyggare. Genom föreningens och
dess egnahemsbolags förmedling ha intill 1912
års slut grundlagts 12 egnahemskolonier, i hvilka
placerats inemot 250 småbrukare. I sammanhang med
nybildningen af egnahemslägenheter har föreningen
egnat synnerlig uppmärksamhet åt dessas rationella
och ekonomiska bebyggande. Material till belysning ur
olika synpunkter af modern svensk småbyggnadskonst
har föreningen samlat och ordnat till en permanent
egnahemsutställning i Stockholm, som på samma gång
åsyftar att ge en allmän bild af egnahemsrörelsens
läge och utveckling.
Föreningen räknade vid årsskiftet 1912-13 12 à 13
tusen medlemmar, som i 13 län voro sammanslutna
till särskilda länsafdelningar. Länsföreningarna
utse hvarje år representanter, hvilka sammanträda i
Stockholm till ombudsmöte, som utser centralstyrelse
och är föreningens i sista hand beslutande
myndighet. Centralstyrelsen utser i sin ordning
inom sig ett verkställande utskott, som närmast
leder föreningens verksamhet. Föreningens ekonomi
är grundad på medlemmarnas afgifter, anslag af
stat, landsting, hushållningssällskap och enskilda
stiftelser. Föreningens inkomster och utgifter
uppgingo 1912 till omkr. 68,000 kr., och dess
sammanlagda tillgångar till omkr. 195,000 kr.
A. M~n.
Nationalföreningen mot tuberkulos. Se Svenska
nationalföreningen mot tuberkulos.
Nationalförmögenhet, summan af de materiella värdeting
samt fordringar af utlandet, som befinna sig uti ett
folks och dess medlemmars ego samt utgöra bådaderas
existensmedel. De i nationalförmögenheten ingående
värdena äro alltså: naturtillgångar, kapital samt
fordringar af utlandet. Skuldförbindelser mellan
medlemmar af samma folk inbördes, hvilka till
ej ringa del bilda de enskildes förmögenheter,
kunna ej inräknas uti nationalförmögenheten, enär
dylika skuldförbindelser, i den mån de motsvara
verkliga värden, äro förskrifningar af befintliga
eller blifvande värdeföremål och därför innehållas
uti dessa. Eller - för att uttrycka saken från en
annan sida - den enes fordringar motsvaras af den
andres skulder,
hvarigenom de taga ut hvarandra vid en beräkning af
folkets samlade förmögenhet. Vid de beräkningar
af nationalförmögenheten, som i flera länder
företagits, ha två olika tillvägagångssätt kommit till
användning. Det ena, den subjektiva metoden, sammanför
värdena efter egare; det andra, den objektiva metoden,
efter de egda föremålens art. Sistnämnda metod är att
föredraga, bl. a. därför, att den samtidigt med totala
värdet ger en inblick uti nationalförmögenhetens
sammansättning af olika värdeföremål. Det är denna
metod, som användts vid de beräkningar af det
svenska folkets samlade förmögenhet, som vid olika
tillfällen utförts och som gett efterföljande resultat
i mill. kr.:
1885 1898 1908
Jordbruksfastighet ......... 3,093 3,100 3,679
Annan fastighet ............. 1,459 2,349 4,667
Kreatursstocken ............ 441 500 660
Jordbrukets döda inven-
tarier ........................ 139 180 322
Lager, maskiner,
personlig lösegendom m. m...... 1,380 2,272 3,711
Grufvor och andra större
fyndigheter ............... 43 92 518
Fisken och fiskevatten ... 37 45 86
Kommunikationsmedel .......... 442 761 897
Handelsflottan .............. 79 104 163
Myntstock och myntmetall ...... 44 69 111
Fordringar af utlandet ....... 50 98 331
Summa 7,207 9,570 15,145
Skuld till utlandet ........... 664 570 1,332
Behållning 6,543 9,000 13,813
Sveriges nationalförmögenhet har, såsom häraf framgår,
starkt vuxit under ifrågavarande tid, hvarvid dock
är att märka, att den ofantliga stegringen 1898-1908
till någon del torde böra tillskrifvas penningvärdets
samtidigt inträffade fall (med 8-10 proc.).
Litt.: P. E. Fahlbeck, "Sveriges nationalförmögenhet,
dess storlek och tillväxt" (1890), "Sveriges
land och folk" (1901), "Finansstatistiska
utredningar utg. af K. finansdepartementet", V,
"Sveriges nationalförmögenhet omkring år 1908 och
dess utveckling sedan midten af 1880-talet" (af
I. Flodström, 1912). P. E. F-k.
Nationalförsamling (fr. assemblée nationale),
ett namn, som franska riksdagens tredje stånd (le
tiers état) af egen maktfullkomlighet 17 juni 1789
antog som sitt officiella för att därmed beteckna
sig som icke endast ett stånds, utan hela folkets
representation. Sedermera har namnet användts
om såväl franska som andra folkrepresentationer,
hvilka sammanträdt under revolutionära eller eljest
ovanligt viktiga förhållanden och tagit ledningen
af nationens angelägenheter i sin hand, t. ex. den
grekiska nationalförsamlingen 1821, den allmänt tyska
i Frankfurt 1848 och den franska under fransk-tyska
kriget 1871. I den nuv. franska republiken användes
ordet om folkrepresentationens båda kamrar, förenade
i Versailles för författningsrevision eller val
af president. (s- B->
Nationalgarde, krigsv., kallas i några länder den
krigsmakt i andra eller tredje linjen, som har till
uppgift att i krigstid utgöra besättning hemma i
landet, i fästningar e. d. eller att i nödfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
