Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 793-794 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nertus - Neruda, Jan - Neruda, bömisk musikerfamilj - Nerudakvartetten. Se Neruda 2 - Nerung, smal landtunga. Se Nehrung - Nerv, anat., fysiol. o. bot. Se Nerver - Nerva, Marcus Coccejus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Njord (se d. o.), och till hennes dyrkan finnes
motsvarighet i en isländsk berättelse om Frejs
dyrkan i Sverige. Jfr Njord. Se vidare Germaner,
sp. 1047, och Hertha. B-e.

Neruda, Jan, tjechisk författare, f. 1834 i Prag, d. 1891 i
Paris, utgaf redan vid 25 års ålder under pseudonymen
Janko Hovora sina första dikter. 1858 uppsatte han i
förening med några vänner kalendern Máj, som betecknar
den tjechiska nyromantikens första framträdande,
och skref sedan följetonger, några komedier och
en tragedi. N. hade börjat som radikal kosmopolit,
men blef senare lågande patriot. 1861 inträdde han
i redaktionen af ungtjechernas tidning "Národní
listy". Som student hade han besökt Österrikes olika
länder, och med 1863 började hans vidsträckta resor
i Europa, Mindre Asien, Palestina och Egypten. Från
dem härleda sig berättelser och skisser med titlarna
Pa?íziské obrázky {Parisbilder), Rûzni lidé (Olika
folk) och Obrazy z ciziny (Bilder från främmande
land). 1866 uppsatte N. (jämte Hálek) tidskriften
"Kv?ty" (Blommor) och återupptog senare tidskriften
"Lumir", som för en tid blef den nya diktarskolans
medelpunkt. En samlad upplaga af hans följetonger
utgafs 1876-81. Som N:s bästa arbete anses
Malostranské povídky (Berättelser från Lilla sidan [i
Prag] 1879). Genom sina berömda Kosmiska sånger (Pisn?
kosmické, 2:a uppl. 1878) offrade han åt skolans
allmänna tendenser (naturmystik). N. gäller som den
nytjechiska litteraturens egentliga reformator,
i teori och praxis, ehuru visserligen Hálek och
t. o. m. Macha gälla som den nyromantiska skolans
grundläggare. Åtskilliga af hans stycken ha öfversatts
till svenska af A. Jensen, dels i "Ur Böhmens moderna
diktning", dels i "Ur slavernas diktvärld" (1896;
bl. a. N:s lyriska diktcykel "Kosmiska sånger").
Lll.


Neruda, bömisk musikerfamilj. 1. Vilhelmina
(Wilma) Marie Františka N. (-Norman-
Hallé), violinist, f. 21 mars 1838 i Brunn, d. 15 april
1911 i Berlin, elev af Jansa, uppträdde redan vid
sex års ålder i Wien och väckte uppseende genom sin
kraftiga stråkföring, sin redan storartade teknik
och sin känsla i föredraget. Sedan gjorde hon med
familjen konsertresor till Leipzig, Berlin, Breslau,
Hamburg och (1849) London, vidare till Ryssland
och Skandinavien. I Sverige uppträdde hon 1861-63
jämte sina syskon violinisten Anna Marie
Rudolfina N. (f. 1840, gift 1868 med operasångaren Fritz
Arlberg i Stockholm) och violoncellisten Franz
X. N. (se N. 2). Wilma N. trädde 1864 i äktenskap
med hofkapellmästaren Ludvig Norman i
Stockholm och blef s. å. led. af Mus. akad. Hon
verkade sedermera som artist både på solokonserter
och på soaréer för kammarmusik samt som lärarinna
vid konservatcriet 1867-70,
därjämte tid efter annan företagande konstresor,
bl. a. till Paris (1868), där hon gjorde
furor. Ej mindre lyckades hon i London
(1869), där hon 1870 bosatte sig och hvarje
vinter medverkade vid de populära måndags- och
lördagskonserterna, som primarie i kammarmusik
samt vid Kristallpalatskonserterna, filharmoniska
konserter m. m. Efter sin förste makes död (1885)
gifte hon om sig 1888 med pianisten-dirigenten sir
Charles Hallé i London och blef änka 1895. I Sverige
konserterade hon ånyo från 1886 vid flera besök,
senast 1910. Hon bosatte sig 1900 i Berlin. - Wilma
N. var ett af den samtida violinkonstens största
namn, mindre genom sin teknik, som, ehuru fulländad,
likväl icke var allenastående, men däremot genom den
äkta konstnärliga anda och den smak, som besjälade
hennes spel och kommo henne att helt och hållet uppgå
i konstverkets trogna återgifvande, utan ringaste rest
af personlig bravad eller effektsökeri. Dessutom
förenade hon i sällsynt grad kvinnans eld och
finkänslighet med en nästan manlig kraft och
intelligens. -

2. Franz (František) Xaver N.,
den föregåendes broder, violoncellist, dirigent,
f. 3 dec. 1843 i Brunn, deltog tidigt i familjens
konsertresor, var cellist vid hofkapellet i Köpenhamn
1864-76, bildade där 1868 en kammarmusikförening
och blef 1892 Gades efterföljare som dirigent för
Musikföreningen (se d. o.) i Köpenhamn, hvarjämte han
alltsedan 1891 varit dirigent för Musikföreningen (se
d. o.) i Stockholm, där han jämväl flera år anordnade
triosoaréer och 1890 blef led. af Mus. akad. Han fick
1893 professors titel. Som cellist i den efter honom
uppkallade, mycket ansedda stråkkvartetten (med Anton
Svendsen som primarie) och i egenskap af solo- och
triospelare har han utmärkt sig för mycken saftighet i
ton och föredrag, I sitt dirigentskap har han visat
säker stilkänsla samt stor förmåga att sammanhålla,
medrycka och klarlägga. I Köpenhamn har N. utöfvat
äfven vidsträckt verksamhet som lärare i violoncell-
och pianospel. Han har komponerat en orkestersvit
(Aus dem Böhmerwald), sånger, stycken för violoncell,
violin, piano (bl. a. Slovakiske danse) och orgel
m. m. 1. A. L.* 2. E. F-t.

Nerudakvartetten. Se Neruda 2.

Nerung, smal landtunga. Se Nehrung.

Nerv, anat., fysiol, o. bot. Se Nerver.

Nerva, Marcus Coccejus, romersk kejsare, f. omkr. år
35 e. Kr. i Narnia i Umbrien, d. 25 jan. 98,
användes af Nero, Vespasianus och Domitianus i statens
tjänst, var flera gånger konsul och hade efter Pisos
sammansvärjning fått triumfatorsinsignierna. En spåman
förutsade för kejsar Domitianus, att N. skulle bli
kejsare. Till följd däraf var dennes lif hotadt,
men han undgick lyckligt farorna och blef efter
Domitianus’ död kejsare 18 sept. 96. Som sådan
förvärfvade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>