Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Neuhof [nö'jhåf], Theodor Stephan von - Neuhäusel [nö'j-], tyska namnet på ungerska staden Érsekujvár (se d. o.) - Neuhäuser - Neuilly - Neuilly [nöji], grefve af - Neu-Isenburg - Neujd [nöjd], Axel Herman - Neukahlen [nöj-]. Se Neukalden - Neukalden - Neukatzenelnbogen [nöj-], slott. Se Katzenelnbogen - Neukloster - Neu-Kolin [nöjkålin]. Se Kolin - Neukomm [nö'j-], Sigismund von - Neukreuzer [nöjkröjtser]. Se Kreuzer - Neukuhren - Neukölln - Neuman [nö'j-], Leopold Martin - Neuman [nö'j-], Melkior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne begick 1797 själfmord i London. Jfr
C. M. C., "Konung Theodors af Corsica
sigill" (i "Person-hist. tidskr.", 1902).
(L. S.)
Neuhäusel [no7]-], tyska namnet på ungerska staden
Érsekujvár (se d. o.).
Neuhäuser [nö;j-], hafskurort vid Östersjön i
preussiska reg.-omr. Königsberg (Ostpreussen), kretsen
Fischhausen mellan denna stad och Pillau. Varma och
kalla sjöbad. Säsong midten af juni till midten af
sept. Frekvens omkr. 1,600 pers. Ln.
Neuilly [nöji]. 1. N.-sur-Seine [syr sån],
stad i franska dep. Seine, vid Seine, öfver
hvilken en präktig bro är byggd, v. om Paris, vid
gördelbanan. 41,415 inv. (1906). Det präktiga,
på historiska minnen rika slottet, där Ludvig
Filip hade sitt sommarresidens, lades nästan
fullständigt i aska 25 febr. 1848. Platsen styckades
och såldes till parisfamiljer, som där uppfört
sommarbostäder. - 2. N.-sur-Marne [syr marn],
by i dep. Seine-et-Oise, vid Marne, 9 km. ö. om
Paris. 3,578 inv. (1901). Dårhus, l o. 2. (J. F. N.)
Neuilly [nöji], grefve af, titel, som konung
Ludvig Filip af Frankrike bar efter sin
af Februarirevolutionen (1848) framtvungna
tronafsägelse.
Neu-Isenburg [nöj-], stad (sedan 1904) i Hessiska
prov. Starkenburg, vid järnvägen Frankfurt
a.-M.-Heidelberg. 11,437 inv. (1910). Mångsidig
småindustri. (J. F. N.)
Neujd [nöjd], Axel Herman, skulptör, f. l aug. 1872
i Adelöf, Småland, studerade vid Tekniska skolan
i Stockholm 1892-95, i Paris 1895-96 och vid
Konstakademien i Stockholm 1898. Han har förutom
skulpturer utfört konstindustriella arbeten i
keramik. Bland hans verk märkas Tjusning (fat i
brons, 1896), Potatisplockerska (utst. 1901, i brons
i museet i Budapest), Stina (byst i porslin, s. å.,
Nationalmuseum, i marmor, museet i Budapest 1907),
Före badet (statyett i trä, 1909, Nationalmuseum),
Maria (byst i porslin, 1910, Göteborgs museum),
Kyssen (grupp, 1911), Sagan, Chrysanthemum,
dessutom många små grupper och figurer samt
dekorativ skulptur i Dramatiska teatern. N. är
representerad i Nationalmuseum äfven af keramiska
arbeten. G-g N.
Neukahlen [nöj-]. Se Neukalden.
Neukalden [nöj-] 1. Neukählen, stad i
Mecklenburg-Schwerin, vid Peepe. 2,164 inv. (1910). 2
jan. 1762 vunno svenskarna under De Carnall en seger
där öfver preussarna. (J. F. N.)
Neukatzenelnbogen [nöj-], slott. Se Katzenelnbogen.
Neukloster [nöjklåster], köping i
Mecklenburg-Schwerin, 15 km. s. ö. om Wismar. 2,488
inv. (1910). I westfaliska freden (1648) afträddes
amtet N. jämte staden Wismar och amtet Poel till
Sverige. 1654-89 utgjorde det en del af drottning
Kristinas underhållsländer och lämnades 1803 jämte
Wismar och amtet Poel af Gustaf IV Adolf på 100 år
som säkerhet till hertigen af Mecklenburg-Schwerin
för ett lån. Bruttoinkomsterna af N. gingo under
svenska tiden till något öfver 3,000 rdr. Genom aftal
mellan Sverige och Mecklenburg, träffadt 20 juni 1903,
upphörde den i Malmö 1803 stadgade återlösningsrätten
till Wismar med område.
Neu-Kolin [nöjkålln]. Se Kolin.
Neukomm [no7]-], Sigismund von, österrikisk musiker,
f. 1778 i Salzburg, d. 1858 i Paris, elev först
af Michael Haydn, sedan af dennes ryktbare broder
Joseph Haydn i Wien, reste 1806 öfver Stockholm, där
han 1807 blef led. af Mus. akad., till Petersburg
och Moskva. Därifrån begaf han sig till Paris,
blef pianist hos Talleyraud och åtföljde denne
till kongressen i Wien 1814. Han komponerade där
ett rekviem öfver Ludvig XVI, hvilket förskaffade
honom adelskap. 1816 blef han kapellmästare i Rio de
Janeiro, men återvände till Europa efter revolutionen
1821 och tillbragte sitt återstående lif dels på
resor, dels omväxlande i London och Paris. N. var
en ofantligt flitig tonsättare ; hans arbeten
stiga till öfver 1,000, mest kyrkliga verk. De äro
flytande skrifna, men utan geni; genom att städse
söka tillfredsställa den ytliga publikens smak
åtnjöt han dock i årtionden ett alldeles orimligt
anseende jämsides med eller t. o. m. framför
mästare som Beethoven och Mendelssohn.
A. L.*
Neukreuzer [nöjkröjtser]. Se Kreuzer.
Neukuhren [nöjkören], hafskurort i preussiska
reg.-omr. Königsberg (Ostpreussen), på norra kusten af
Samland, begagnad sedan hundra år tillbaka. Frekvens
närmare 2,000 badgäster. Ln.
Neukölln [nöj-], stad (stadskrets) i
preussiska reg.-omr. Potsdam (Brandenburg),
s. ö. om Berlin, förenadt med detta genom
23 elektriska spårvägslinjer. 237,289
inv. (1910). Realgymnasium, realskolor,
lyceer m. fl. undervisningsanstalter. Betydande
industri, bl. a. förarbetning af järn och stål
samt tillverkning af linoleummattor, gummivaror,
fernissor, asfalt, takpapp, musikinstrument, glas-
och marmormosaik. Samhället blef stad 1899 under
namnet Rixdorf, hade 1900 92,614 inv. och fick
1912 namnet N. Wbg.
Neuman [no’j-], Leopold Martin, botanist, f. 11
sept. 1852 i Halmstad, blef filos. doktor i
Lund 1881, lektor i kemi och naturalhistoria
i Sundsvall 1883 och vid högre realläroverket på
Östermalm i Stockholm 1904 samt är sedan 1891 rektor
vid Ystads allmänna läroverk. N. har författat en
mängd uppsatser af floristiskt innehåll och vunnit
anseende som god kännare af Sveriges flora. I
förening med L. J. Wahlstedt och S. Murbeck utgaf
han exsickatverket Violæ Sueciæ exsiccatæ (I, 1886,
II, 1893) och i förening med F. E. Ahlfvengren
Sveriges flora (f an er o gam er na, 1901).
C. Lmn.
Neumann [nö’j-], Melkior, kirurg, kammartjänare hos
Karl XII, f. i Labiau, döpt där 2 nov. 1670, d. 7
april 1741 i Stockholm, kom i början af 1690-talet
till Stockholm. Han fick 1700 k. fullmakt som
"esqvadronsfältskär" vid Lifregementet till
häst och följde, redan s. å. befordrad till andre
regementsfältskär, med detta ut i kriget samt tjänade
på detsamma t. o. m. juni 1709. Han behandlade Karl
XII för hans benbrott vid Krakau 1702, tillkallades
för att behandla den vid Poltava kort före slaget
sårade konungen samt följde honom under själfva
bataljen och på färden till Turkiet, dagligen skötande
om såret. 26 juli 1709 aflägsnade han främre ändan
af ett af mellanfotsbenen ur konungens sårade fot
och bidrog härigenom väsentligt till den slutliga
läkningen. I Turkiet tjänstgjorde han som konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
