Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nicaragua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaffeplantagerna egas eller skötas hufvudsakligen af
nordamerikaner och tyskar. Kaffeexporten steg 1910
till något öfver 12 mill. kg. Bananer odlas i stor
mängd vid östra kusten, förträfflig kakao på södra
delen af Stilla-hafskusten; socker odlas likaledes
mycket, och produktionen däraf steg 1909 till 7,8
mill. kg. Tobak odlas i flera distrikt; den bästa
kommer från Ometepe i Nicaraguasjön. Kautschuk samlas
i bergsskogarna och odlas vid kusterna. Skogarna
innehålla äfven många andra värdefulla trädslag, såsom
mahogny, ceder och färgträd jämte medicinalväxter. –
På de stora savannerna i östra N. drifves stor
boskapsskötsel (omkr. 1,2 mill. nötkreatur). –
Bergsbruket bedrifves mest af amerikanska eller
engelska bolag. Guldexporten 1910 hade ett värde
af 1 mill. doll. Grufvorna invid östra kusten
i Mico, Tunkey, Cuicuina och Pizpiz visa en
allt mera ökad produktion; andra guldbergverk
äro Chontales, Matagalpa och Nueva Segovia. –
Industrien är obetydlig: dess viktigaste produkter
äro panamahattar, säfmattor, hängmattor etc. Icke
heller handeln är stor. 1910 steg importen till
2,8 mill. guldpesos och exporten till 4,5 mill. De
viktigaste utförselvarorna äro kaffe, mahogny, guld,
kautschuk, bananer och hudar. Af importen kommer nära
hälften från Förenta staterna, resten hufvudsakligen
från Storbritannien, Tyskland och Frankrike. –
De viktigaste hamnarna äro Corinto och S. Juan
del Sur på västra kusten samt S. Juan del Norte
(Greytown) vid Karibiska viken. Öfver Corinto går
ungefär hälften af hela omsättningen med utlandet. –
1908 var antalet ankommande fartyg i hela landet 804
om 473,715 ton. Landets egen handelsflotta bestod
af 1 ångare och 6 segelfartyg. Järnvägslängden
var 320 km. (i nordvästra delen af staten); på
de stora sjöarna gå ångbåtar; på goda landsvägar
råder det brist. Postanstalterna voro 1908 135,
telegrafstationerna 130. Telegraflinjernas längd var
5,853 km. och telefonlinjernas 1,296 km.
Mått och vikt äro sedan 1893 metriska, ehuru
gammalspanska mått fortfarande användas. Myntenhet
är sedan 1912 guldcordoba (1,672 gr. af 0,9 finhet);
mynt på 10,5 och 2 1/2 cordobas präglas. Silfvercordoba
(25 gr. af 0,9 finhet) slås. Papperspesons värde
fluktuerar och är knappast tredjedelen af det
nominella. En nationalbank med en grundfond af 2
mill. doll. inrättades 1912 i Managua.
Enligt nu gällande författning af 1 mars 1912
(den föregående var af 30 mars 1905) tillkommer
lagstiftningsmakten en hvartannat år sammanträdande
kongress, som består af en kammare på 36 led., valda
genom allmän (manlig) rösträtt för 6 år. Förvaltningen
ledes af en president, som likaledes väljes för 6 år,
och ett kabinett, som består af 5 medlemmar. – Landet
är deladt i 13 departement och 2 "comarcas". De förra
äro: Managua, Leon, Granada, Rivas, Chinandega,
Masaya, Carazo, Matagalpa, Jinotega, Esteli,
Chontales, Nueva Segovia samt Zelaya. – Domsrätten
utöfvas af en högsta domstol, tre domstolar i
andra instans och en mängd lägre domstolar. –
Statsinkomster och utgifter upptogos för 1911 till 24
mill. pesos. Statsskulden består af ett 1909 upptaget
lån (för järnvägar och för konvertering) på 1,250,000
pd st. samt ett franskt lån från 1905 på 12,500,000
frcs. Den inländska skulden uppgick våren 1912 till
omkr. 59,4 mill. pesos. Armén bildas genom allmän
värnplikt af män mellan 17 och 55 års ålder. Den
aktiva tjänsten är ett-årig. Arméns effektiva styrka
är 4,000 man, men kan under krig uppbringas till
40,000 man. Flottan består af 10 små ångbåtar, af
hvilka 4 på sjöarna, 3 vid Stilla-hafskusten och
3 vid kusten af Atlantiska hafvet. – Om flaggan se
illustr. till art. Flagga. N:s hufvudstad är numera
Managua (förr Leon).
Historia. N:s östra kust upptäcktes af Columbus 14
sept. 1502, men landet blef ej närmare genomforskadt
förr än 1522, då Gil Gonzales Davila från västra
kusten framträngde till Nicaraguasjön. Landet
säges ha fått sitt namn af en mäktig indianhöfding
Nicaras l. Nicaragua, som då härskade öfver landet
mellan sjön och hafvet. Efter spanska eröfringen
(1520-talet) bildade N. en "intendantura"
i generalkapitanatet Guatemala, förklarade sig
1821 oberoende af Spanien och blef 1823 en af de
5 förenade staterna i Central-Amerika (se d. o.,
sp. 1445–46). Så länge unionen egde bestånd
(till 1839), var N. skådeplatsen för ständiga
blodsutgjutelser, förorsakade dels af dess försök
att lösslita sig från förbundet, dels af dess krig
mot Costa Rica rörande besittningen af Guanacaste
(området mellan Nicaraguasjön och Nicoyaviken),
dels äfven af bitter rivalitet mellan städerna
Leon och Granada, de resp. hufvudorterna för det
liberala och det konservativa partiet. Efter 1839 har
N. varit hemsökt af en oafbruten följd revolutioner
och inbördeskrig, genom hvilka landet ödelagts och
dess forna industri kommit i lägervall. Särskildt må
nämnas röfvarexpeditionen, som den nordamerikanske
äfventyraren Walker företog 1855 med en skara tyska
och nordamerikanska kamrater. Ombedd af demokraterna
i Leon att hjälpa dem mot aristokraterna i Granada,
eröfrade han i okt. 1855 Granada och förklarade sig
för president. De kringliggande staterna Salvador,
Honduras och Costa Rica utfärdade mot honom en
formlig krigsförklaring 1856 och besegrade honom
1857. Efter två nya försök att återvinna makten
(1857 och 1860) blef han tillfångatagen och skjuten
(sept. 1860). Under de följande årtiondena utmärkte
sig N. genom inre fred, ehuru liberala (leoneses)
och konservativa (granadinos) stodo skarpt
emot hvarandra. Det försök Guatemalas president
Barrios 1885 gjorde att ena de fem republikerna
(se Central-Amerika, sp. 1446) framkallade ett
krig mellan Guatemala och Honduras å ena sidan samt
Salvador, N. och Costa Rica å den andra, men fred
slöts efter Barrios’ död s. å. Först då Rob.
Sacaza af det konservativa partiet 1889 blef president,
stördes lugnet. Vid denna tid kom frågan om bildandet
af en centralamerikansk förbundsrepublik åter upp,
och ett fördrag härom ingicks mellan staterna 15
okt. 1889, men snart framkallades strider härom,
under hvilka Sacaza störtades genom revolution (1893)
och till hans efterträdare valdes José Santos Zelaya,
som omdanade författningen (1894) och blef omvald
1898. Han genomdref, att Mosquitokusten inkorporerades
i N. Flera försök att störta Zelaya gjordes, af hvilka
några framkallade inbördes krig, men presidenten
bibehöll sig ända till dec. 1909,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
